2 juli, 2011 av

Fåglar.

Har alltid fascinerats av fåglar och gör väl det fortfarande, kanske är det deras förmåga att fritt flyga omkring som tilltalar mig. Frihetskänslan menar jag. Från och till har jag i min ungdom till och med legat ute i skog och mark beväpnad med kikare och fågelbok för att betrakta dessa flygande varelser. Numera blir det mest observationer i samband med arbetet ute i det fria.

Mitt gillande av fåglar har dock blivit mera selektivt med åren i takt med att balansen arterna emellan förvridits och skadorna i odlingarna ökat. Problem har jag främst med gråa, svarta och vita fåglar och då menar jag inte den svart-vita flugsnapparen för den gillar jag och har flera häckande par i mina holkar. Nää, det är kråkfåglarna, ringduvorna, tranorna och måsfåglarna som det är problem med, jaa och så trastarna förstås nu när de första jordgubbarna mognar. Kajorna har sen de fridlystes i samband med EU-anslutningen ökat enormt och från att ha varit en ”city”-fågel finns de nu ute på glesbygden i såna mängder att de skymmer solen när de samlas till ”tings” framåt augusti. Ringduvorna går hårt åt mina sena planteringar av kålväxter då dom äter av plantorna. Måsarna häckar numera lika flitigt som Tofsviporna på åkrar långt i från öppet vatten, undrar om det trängts bort från holmar och skär av Skarven?
Frågan nu är hur man skall hålla bort dessa oönskade gäster i grönsaksodlingarna? Är enda alternativet att beväpna sig med hagelgevär? (”Klicka” på bilderna för beskrivande text.)

Plocka schalottenlökplantor ett nöje för tranor.

Fågelskrämma?

Sjöfågel?

Tofsvipa.

Kommentarer inaktiverade.