Pop-up torg med förhandsbetalning

På tisdagskvällen var det informationsmöte om REKO-konceptet som jag nämnde om i ett tidigare inlägg. Det var rätt god uppslutning av såväl bönder som konsumenter och visst var idéen intressant.

Huvudlinjerna är ungefär följande: bonden och konsumenten gör ett avtal där man kommer överens om vilka livsmedel kunden vill köpa, hur ofta de vill ha dem och till vilket pris. Varje kund gör en enskilt avtal med varje producent han vill anlita. Det låter lite omständigt, men eftersom avtalen löper på rätt lång tid är det inte så ofta man gör upp dem. Kunden betalar hela beställningen på förhand.

En gång per vecka träffas sedan alla konsumenter och alla bönder på ett och samma ställe för varuleverans. Bönderna ställer upp sina bord och radar upp varorna. Därefter är det bara för kunderna att gå runt och plocka åt sej av de varor de bokat. Allt är färdigt betalt, så några pengar behöver inte byta ägare i det här skedet.

Själva konceptet startades i Japan på 70-talet och har därifrån spritt sig till olika håll i världen, bl.a. till Frankrike där det kallas Amap.

Det finns onekligen en del intressanta sidor på den här grejen. Dels slipper man en massa mellanhänder, kunden får öga mot öga träffa den som odlat maten, ingen behöver bygga dyra butiks- och lagerutrymmen, spillet blir mindre eftersom odlaren bara har med sig det som garanterat går åt o.s.v.

Jag var lite skeptisk till den där tanken på förhandsbetalning, men när det finns en tanke med tillvägagångssättet. Att kunden betalar maten på förhand garanterar att hon också hämtar ut sina varor. Odlaren behöver alltså inte vara rädd för att plötsligt stå där med några kg morötter som blir över, det som folk redan betalat hämtar de också.

Intresset var stort och resultatet av kvällen blev att en liten grupp skall planera framåt och se hur man kunde gå vidare. För egen del är jag inte helt säker på att det här är det mest effektiva sättet för mej att marknadsföra mitt nötkött, men det finns ju andra produkter man kunde marknadsföra via en sån här kanal. Jag har gammal tanke om ett småskaligt, mobilt hönshus med ekologiska sprätthöns som skulle passa finemang…. Vi får se, vi får se.

Författare: Mats

Jag är 42 år, gift och har en son på nio år. Min fru jobbar som lågstadielärare, så mitt jordbruk är ett enmansföretag. Jag har varit jordbrukare sedan 2001. Innan dess hann jag jobba 6 år som lantbruksrådgivare inom växtodling och ekonomi. Gården har ända fram till hösten 2009 varit en mjölkgård, men numera bedriver köttproduktion med dikor och en del växtodling. Det är känslosamt att lämna en produktionsform som funnits på gården i generationer, men samtidigt spännande att ge sig i kast med något nytt och lite obekant. Tanken är i första hand att sälja kalvar vidare till specialiserade uppfödare, i framtiden kan också egen uppfödning komma i fråga. En riktigt intressant tanke är att själv slakta och sälja köttet direkt till konsumenter, som jag börjat testa i liten skala. Växtodlingen har bedrivits ekologiskt sedan 1995 och husdjuren sedan 2010. Ekoodlingen passar gården rätt bra och gör enligt min mening produktionen lite mer spännande. Spänningen är visserligen på gott och ont, går det bra är det extra kul men går det åt pipan svider ordentligt.

5 reaktioner till “Pop-up torg med förhandsbetalning”

  1. Hej Mats.
    Deltog ikväll i motsvarande tillställning som hölls här i Vasa, rekordstor uppslutning vet jag inte om man kan påstå men intresse för att gå vidare fanns nog. Som producent är kanske största fördelen att man lättare kan planera odlingen av specialgrödor som annars har lite osäker åtgång. Man får ju ofta förfrågningar om att odla det ena och det andra som konsumentera inte får tag på i marketterna, när man sen har lyckats ta fram dem så då är ju kunden puts väck. Om man betalt på förhand så är det ju som du skriver större chans att det också går åt 🙂 En annan fördel är också just förhandsbetalningen, speciellt när det gäller lagerprodukter har man ofta lagt ut pengar på förnödenheter närmare 1½ år på förhand.
    Vad gäller köttproduktion är väl största fördelen den att du vet att hela kalven går åt på en gång, det är ju lite svårt att bara slakta halva 🙂

  2. Jepp, förhållningen är fördelen. I köttproduktion undrar jag om “prenumerationstanken” blir ett problem. Kunden borde kunna precisera sin beställning på förhand, t.ex. “vi vill ha 10 kg malet, 2 kg stek och 1 kg file var 8:e vecka”. Jag vet inte om man har sån förhandsplanering i alla hushåll. Men konceptet förefaller bra och jag ser med spänning fram emot fortsättningen.

  3. Bäst är väl att producenten bjuder ut de bitar som förefaller sig naturligast från det djur som slaktas? Sen delas det jämnt mellan medlemmarna i gruppen. Förstod att “korgarnas” sammansättning skulle vara likadan för alla och att inget egentligt beställningsförfarande skulle existera?

  4. Som jag uppfattade är det en fråga om hur man kommer överens. Grönsakskorgar kan förmodligen standardiseras, men t.ex. potatis, kött och mjölk behöver nog avtalas skilt för varje kund. Det är ju exempelvis onödigt att en laktosintolerant kånkar hem 3 l mjölk varje vecka bara för att alla andra gör det. 🙂

    Som jag uppfattat saken avtalas korgarnas innehåll i början av avtalsperioden och efter det görs inget beställningsförfarande, utan det är mera en prenumeration. Varje kund kan dock skräddarsy sin prenumeration enligt eget önskemål när man gör avtalet.

  5. Tycker också att det vore helt möjligt att skräddarsy “korgarna” men som jag uppfattade saken bytte kunderna varor sinsemellan om det var något som dom inte ville ha, verkar ju lite onödigt enligt min mening? Sen var det kanske närmast grönsakskorgarna som var standardiserade blandningar enligt årstid och kallades för “normal” “halv” och “plus” -korgar beroende på storlek. Kött, mjölk och ägg och dylikt såldes enskilt så ville man lämna bort mjölken är det helt möjligt?

Kommentarer är stängda.