På tisdagskvällen kom en i mitt tycke oerhört intressant dokumentär på Yle Fem, nämligen “Vem fixar biffen?”. Patrik Skön har dokumenterat olika former av köttproduktion med dikor, grisar och broilers. I filmen visas mänskorna runt själva djuren; uppfödare, slakterier, avelsrådgivare, djurtransportföretagare o.s.v.
Från min horisont kändes filmen väldigt saklig, bilden av produktionen var rätt långt korrekt. Ingenting förskönades, men ingenting vinklades heller värre än det är. Mitt blodtryck steg visserligen en aning när man i slutet av filmen sköt och slaktade en kviga i den övriga flockens åsyn, vilket nog inte är praxis (eller ens lagligt tror jag). De ambulerande gårdsslaktarna är numera väldigt sällsynta och framför allt brukar de sköta sitt värv sakligare än så där. Men i övrigt var bilden av produktionen rätt långt sån som jag uppfattar den. Djuren skall ha så goda förhållanden som möjligt, trots att de kommer att ätas upp i slutändan. Intressant var också att bonden bakom djuren fick komma fram. Johan Backlund konstaterade att banken och finansieringsbolagen äger förvånansvärt många traktorer, och det kan jag inget annat än hålla med om.
Har du inte sett filmen så rekommenderar jag den varmt. Den ligger kvar på Arenan ännu ett par dagar. Blev du riktigt intresserad och vill ha nåt att jämföra med kan man hitta filmen Food Inc. t.ex. på Youtube. Den visar upp den storskaliga amerikanska kött- och matproduktionen, som avviker rätt långt från vår europeiska eller finländska.
Håller med om att slaktaren säkert kunnat ta kvigan åt sidan för avlivning men olagligt är den nog inte. Lagen stipulerar nog kring själva avlivningen.
Håller med dig Mats, en av de bästa beskrivningarna över dagens matproduktion som visats.
Förstår att producenten ville ha med en avlivningsscen för att få “kedjan” komplett och då det inte gick för sig vid dom stora slakterierna blev det så här. Avlivning kan säkert ske på många sätt men tror att på det vis det skedde i filmen så hann inga stresshormoner, som kanske inte är bra för kvaliteten, bildas i alla fall 🙂
…….. och vad gäller finansieringen av jordbruken så har till och med banktjänstemännen jobbat på “talko” härstädes för att “säkra sina tillgångar” under de svåra “lama”-åren 😀
Christer: det där stämmer ju faktiskt! Eftersom ingen ville släppa in kameran i slakteriet blev det där följande alternativ. Fast jag hade hellre sett en bultpistol än ett älggevär.
Antte; jag hade för mej att det är lag på att ett djur inte får se när man avlivar dess artfränder, men kanske det gäller bara i slakterier?
Mats: Enligt vad jag har hört har du helt rätt i att det är olagligt att avliva ett djur inför andra.
Annars ett mycket bra program.
Ja, den här gevärs-biten är väl inte direkt smidig. Att tänka logiskt är ju a och o. Dels ur säkerhetssynvinkel, renlighet, det etiskt rätta osv. Att de andra djuren inte “reagerar” som vi människor må va, men nog är det ändå enligt mej så att man “ställer sej bakom knuten”. Tycker det hela skulle vara otympligt rent praktiskt på det här sättet, pangbom “mitt i flocken” så det dråsar ihop i ströbädden, kan väl klassas som “ren”, men ändå… sen släpa djuret/lyfta det och dra/köra det till själva upphängningen? Är det inte bättre att låta djuret gå till ett ställe lite mer ämnat för själva avlivningen, använda sej av en mindre riskfylld avlivningsmetod och sedan hänga?
Nåja, sätten är många, men kanske inte alltid möjligheterna…
Ingen vits att vi debatterar om vem som vet mest om djurskyddslagen men där finns så vitt jag vet inte stipulerat om i vems åsynd man får avliva ett djur, men nog att avlivningen skall ske snabbt och smärtfritt. Det är klart att det skulle vara bra att inte göra det mitt ibland de andra djuren.
Åh, jag skrev ju precis om samma sak.. Känner mig lite blond, föråt!
Ingen orsak. Upprepning är inlärningens moder. Dessutom brukar jänkkarna säga att “great minds think alike”, så vi kan känna oss lite stolta. 😉
Förresten finns det en ganska intressant europeisk dokumentär också, “Unser täglich brot” 1,5 h om matproduktion i olika former, utan en enda kommentar! Den är sevärd bara därför.
När jag såg Food Inc. blev jag och sakna en inhemskt motsvarighet, så det var en positiv överraskning att de nu gjort det här mycket sakliga dokumentet. Måste kolla den europeiska dokmentären också, så tack för tipset.
Unser täglich brot är lite lurig just för att den saknar kommentarer. Vissa scener skulle jag gärna få lite förtydligat och mer information om vad som egentligen händer, men trots det tycker jag den är sevärd. Och just eftersom den är helt “stum” moraliserar och värderar den inte. Man får själv endera förfasas eller övertygas om att allt är ok, filmmakarna tar inte ställning.