“Keeldsögor”

Dom finns, “keeldsögona”. Vad dom riktigt heter på svenska vet jag inte, jag googlade, men de bad mej bara kontrollera stavningen… Google kan helt tydligt inte Nagudialekt. Däremot hittar jag massor på “vattenkälla”, nåja, “kärt barn har många namn”, och så är det väl med dom här också … även om dom nuförtiden inte är direkt populära när man stöter på dem mitt i en åker… Mer tacksamma var de kanske att hitta och ha förr om somrarna, då brunnarna kunde sina torra somrar, och vatten inte fanns inne i köket, i en kran. På Ytterholm var brunnarna förr inte så överdrivet djupa och det hände sej att de sinade. Helt utan sötvatten blev de ändå inte, det fanns platser där det låg och rann lite sötvatten även i den allra torraste sommaren, men det var tvärs bort över holmen, och sådär särdeles jätte fräscht kan det inte ha varit…

Men keeldsögona, ja, bottenlösa “ögon” som kan finnas mitt i åkern, mitt i skogen, var som helst. Dom bara finns och är svåra att göra något åt. Råkar man köra över ett sånt med traktorn kan det säga plupp och så står man där den dagen.

002

Den här bilden är fotad på en åker Mats arrenderar. I ena änden drog Mats ut vattenkanonen för att börja vattna löken, i andra änden stod jag och fotade vatten. Det var torrt så det dammade om skorna men en fläck mitt på åkern lyste grön, där stod det vatten. Många har försökt täckdika bort keelsdögon, men det är inte “sådär bara”. Det finns säkert knep i 1000-falt ute i bygderna hur man ska tampas med såna här vattenhål, enklast är kanske ändå att köra runt.

Författare: Charlotta

Hejsan! Jag heter Charlotta, men kallas kort och gott för Lotta. Jag är 34 år, fårbonde och mamma till Mathias, 9år. Jag driver en liten gård som heter Västeräng på holmen Ytterholm i Nagu. Jag har ungefär 30-35 lammande tackor. Med tackor, ungdjur och lamm blir dom runt 100 djur sommartid. I dagens förhållanden är det ganska lite, men det brukar fylla mina dagar alldeles tillräckligt eftersom jag sköter dem, deras bete och 12ha åker mest ensam. Jag odlar enbart foder till fåren på åkrarna. Har jag tid över, fyller jag snabbt de timmarna med bär- och svampplockning om hösten, bottenmålning av båtar om våren, skogsarbete om vintern och fiske om sommaren. Holmen jag bor på, Ytterholm, är en holme helt utan förbindelser. Det finns en liten gångbro av trä, så man kan ta sej till och från holmen med matkassen och sådant man orkar bära, men alla övriga transporter av allt vad som behövs i ett jordbruk, sker på vintern över is, eller med pappas pråm. Sommartid betar fåren på holmar runtom i skärgården. För tillfället har jag betesmark på 8-9 olika holmar. Får är jättebra landskapsvårdare. De ser till att den underbara skärgård vi har hålls i bra skick.

7 reaktioner till ““Keeldsögor””

  1. Hej Charlotta!
    Dessa” vatusjuka” hål på åkern är så förrädiska att det nog är bäst o köra runt som ni gjort… vi hade för många många år sedan på en av arrendeåkrarna liknande hål,, dessutom flyttade dom på sej från år till år,, minns att “bonden” min en gång körde ovetande i hålet o det synttes nästan bara taket på traktorn,, han kom nog ut från hytten,,men hur han fick bort traktorn minns jag ej,, säkert nån av grannarna var o hjälpa,, sen en annan gång på samma åker hamnade tröskan ganska illa i hålet som hade flyttat på sej,, då behövdes det ordentligt draghjälp ,, opp kom den oskadd.. Sen då jag började harva så var jag sååå försiktig o var rädd för dessa hål,, klarade mej utan att hamna i,, sidu vi “flickor” är ju så mycket försiktigare.. Nu får vi njuta av en underbar varm försommar,, allt är så vackert i naturen.. åkrarna grönskar efter sådden, så nu får vi alla bara hoppas på ett gott år.. med lagom av sol o vatten. Tack också för trevliga lässtunder med era skriverier,, det är så roligt o följa med allt ni sysslar med,, menar nu er alla.. då man själv är bonde så vet man ju vilket jobb det är,, Hälsningar från ett varmt Borgå,,

  2. Vi har också en källa på en åker som jag på skoj försökt pumpa torr men inte lyckats. Den är grund och en meter kan man sänka nivån men sen börjar det “koka upp” vatten i botten. Vi har monterat brunnsringar med överflödesrör till ån och brukade tidigare vattna korna från källan när dom gick på bete på åkern. Verkade vara smakligt (antagligen några mineraler) vatten för korna drack alltid karet tomt direkt dom kom till hagen så vi måste ransonera tillgången för att undvika lös mage på grund av för mycket vätska.

  3. Hej Lotta!
    Keeldsögon låter onekligen som källögon. Kolla med Benita på Södergård, som håller på med en Kirjaishistorik, hon talade om dessa ögon men då fick jag uppfattning om att det var brunnar som grävdes ställvis för att kreaturen skulle få dricksvatten på betesmarkerna.
    Så långt stadsbon Yrsa

  4. Joo men hii i Västryyslaand talar vi noo om djölapottar å som bityyder sama saak tror ja.

  5. På tal om djölapåttar så kommer ja ihåg HAGNÄSFAARE han hade et tjäldsöga på åkern och beslöt att han gräver upp rackartyge, ungefär 60 cm kom han å då var där en spricka i berget varifrån kom vatten den var så stor att han fick (SPADAEENDAN) ner i den. Därifrån tog han vatten sen.

  6. Vet inte varför med det verkar som om antalet sjunkhål i åkrarna ökat med åren. Kan inte dock förstå varför. Det hålet jag har på min åker kan jag inte minnas från min barndom

  7. Vi har också några såna på åkrarna. brukar kalla dom ti Senkkon.,,, Men Våta Ögon kallas dom också till..

Kommentarer är stängda.