Kaffekokaren – kaputt – katastrof

Nä, nu vill det liksom inte gå som på Strömsö…

Först gick vattenvärmaren sönder, kallvatten får jag, så ingen nöd på torpet, men lite krepligare blev livet. Man får lite tänka till, billigt är det ju, men nog föredrar jag att kunna ställa mej under duschen och det kommer lagom varmt vatten, än att man först ska hämta ved, sen hetta upp 10 liter vatten, sen späda det med kallvatten tills det blir lagom och sen ösa, tvätta och blajska på. Jo, allt går och jo, visst har jag el och gas-spis, men veden är ändå billigast…

Sen kokade min kaffekokare inget kaffe en morgon. GGGGRRAAAAHHHHKATASTROF!!!!  Lampan lyste men kokaren va död. Den varken värmde eller bryggde något kaffe. Nåja, det gick ju att koka vatten i tekokaren och hälla genom kaffefiltret. Det går, men någon höjdare är det inte. Några dagar senare lånade jag en av mommos kaffekokare. Sen då…

Jo, potatis-vattenpumpen. Jag har en såndär liten rackare med tryckkärl som håller liv i en liten spridare. Bara för de lilla jag odlar nypotatis räcker det bra, man får flytta spridaren oftare bara. Men så mitt i allt en kväll så slutade den snurra. Det blev tyst, jag stod på vedbacken och hörde hur den surrade på, men mitt i allt blev det tyst. Det hade kommit vatten in i den. Alltså in i själva maskineriet. Jag vet inte varför, men jag trodde en vattenpump skulle tåla lite vatten på sej också, inte bara genom sej. Den har nu stått på tork några dagar på vedspisen i köket och jag har svettats och eldat, men nä, den vill vara kaputt. Fördelen har ju varit att jag kunnat göra två flugor i en smäll, varmvatten och torka maskin på samma gång.

Next… Slåtterkrossen…

Jag hade typ 2 ha att slå till torrhö hemma. Det har fått växa sej långt, så jag tar det till storbalar… Om det hålls torrväder, men när jag hade knappt 1/2 ha kvar att slå så hittade jag stenen jag så länge suttit och kikat efter och också många gånger tänkt att jag skulle ta bort. Nu är den borta, jag gröpa på ett bra tag med frontlastaren och gafflarna innan jag fick bort den, men nu är den borta… Men krossen fick sej en ordentlig törn… Small gjorde det. Skulle det ändå ha varit i en vanlig tallrik det small i, men det var tallriken längst in som fick sej. Det vikt och mosade på bra nog när det small. Drivningen kommer ner där också så, vad det riktigt har rustat om där vet jag i skrivande stund inte riktigt, jag fick kasta allt jag hade i händerna idag, och fara med Mathias över till Geta, han skall till simskola imorgon måndag, så det börjar vara tider på att fara. Medan jag är borta skulle pappa förbarma sej över slåtterkrossen och se om han skulle kunna smida ut allt tillbaka så man kan få slaget det sista också, eller om det blir att fara och söka delar, eller kanske till och med en annan…

Nu sitter jag och väntar på vad som komma skall. Det bästa kanske skulle vara att dra täcket över sej och kika fram nångång mot jul… Man blir så trött när allt man tar i rasar ihop… Men inte blir det väl bättre med det heller, bara att börja i någon ända och försöka streta på! Jag kan ju förvarna lite, nu är inte bästa läget att fråga hur det går, om man vill ha en solskenshistoria till svar … 😉

Författare: Charlotta

Hejsan! Jag heter Charlotta, men kallas kort och gott för Lotta. Jag är 34 år, fårbonde och mamma till Mathias, 9år. Jag driver en liten gård som heter Västeräng på holmen Ytterholm i Nagu. Jag har ungefär 30-35 lammande tackor. Med tackor, ungdjur och lamm blir dom runt 100 djur sommartid. I dagens förhållanden är det ganska lite, men det brukar fylla mina dagar alldeles tillräckligt eftersom jag sköter dem, deras bete och 12ha åker mest ensam. Jag odlar enbart foder till fåren på åkrarna. Har jag tid över, fyller jag snabbt de timmarna med bär- och svampplockning om hösten, bottenmålning av båtar om våren, skogsarbete om vintern och fiske om sommaren. Holmen jag bor på, Ytterholm, är en holme helt utan förbindelser. Det finns en liten gångbro av trä, så man kan ta sej till och från holmen med matkassen och sådant man orkar bära, men alla övriga transporter av allt vad som behövs i ett jordbruk, sker på vintern över is, eller med pappas pråm. Sommartid betar fåren på holmar runtom i skärgården. För tillfället har jag betesmark på 8-9 olika holmar. Får är jättebra landskapsvårdare. De ser till att den underbara skärgård vi har hålls i bra skick. Visa alla inlägg av Charlotta