9 augusti, 2013 av Charlotta

Bonde söker fru

”Bonde söker fru” drar igång igen, på tv söker glada singelbönder den stora kärleken, och alla vill ju ha en egen bonde, de e ju så tussilulligt med kalvar, lamm, hö och öppna ängar… eller?

Ja, hur rolig är en bonde egentligen… Man kan ju se sej själv i spegeln, hur ser man ut egentligen.

Ja, vad ser man… hmm… Utanpå ser man ju ut som en katastrof emellanåt, alla dagar är det inte kort kort och linne som gäller minsann, och mina fårhuskläder är ju inte direkt några wunderbaums, eller ja, visst finns det doft i dem, men inte ”skogsfrisk” precis, snarare luktar de en kombo av svett, olja, ensilage, rök, mjölk, blod, fårskit, ullfett, jord, brännolja osv… listan kan göras lång… Men, jo, jag äger en bykmaskin som går varm, så man luktar ju inte allt detta helatiden, men inte doftar man rosor och violer precis… Vidare sätter jag själv i alla fall mer pengar på arbetskläder än andra kläder. Köper jag en arbetsjacka får den kosta 100e, en annan ”vanlig” jacka … tja max 50e. Senaste jackan jag köpte var sommarjackan som ännu är oanvänd, den kostade mej ca 15-20e på rea förra hösten. Samma sak med byxor, arbetsbyxorna får kosta 70e, om de sitter bra och håller några år att användas 5 dagar i veckan (2 dagar i bykmaskinen) året runt, medan jag söker vanliga jeansar så billiga som jag hittar. Nåja, summa summarum, kläder till jobb satsar jag mer tid och pengar på än andra kläder. Jo, nja ingen regel utan undantag, skulle på bröllop i somras, då valde jag klänning med omsorg! Den skulle vara ljus, sitta som ett smäck, och så måste den vara lång. Mina ben är den här årstiden fulla av rispor och repor, sådana går ju att dölja med strumbyxor, men eftersom jag anser att de är påhittade av självaste hin håle, så undviker jag dylika så långt det går. Det blev en lång, rosa, luftig och lätt klänning och folk kände inte igen mej. Inte ofta man drar på sej dyligt, men så var det också en mycket speciell dag 🙂

Vidare kan man ju se till en bondes prioriteringar som ju kan falla lite udda. En solig, vindstilla söndagsmorgon tänker man inte att oj vilken härlig dag, idag ska vi fara och hälsa på… vi kan ta en tur med båten till… vi kan picknicka i parken… Nej, tankarna för en bonde går snarare åt hållet ”-vilket fint sprutarväder!!!” Eller, yess nu är det fint tröskarväder, eller kanske som i mitt fall, yess nu ska fåren på någon holme äntligen få sin maskmedeldos och den dagen skenar och bökar man omkring bland får, fårskit och gräs. Och så behöver familjen inte se den bonden resten av den dagen, förrän han/hon kommer hem och luktar precis en kombo av två valfria förslag ovanifrån, + att bonden kan vara ”dränkt” i damm och skit som fastnar lite här som där, där den trötte drar fram, stolsdynorna förvandlas från rosablommiga till gråblommiga och i bykkorgen far allt lite huller om buller så man i alla kläder även efter tvätt kan hitta spår från hö/halm eller ngt liknande. 😉

Jag läste nyheterna här om dagen och stötte på den finlandssvenske bonden som söker fru. Där hittade jag raderna  ”Du skall vara söt och snäll. Ha bra humor. Du skall våga ta egna beslut.”

Helt kort kan jag jag tro att det är rader som mången bonde skriver under på. I synnerhet ”våga ta egna beslut”. Att kunna tänka själv, att saker och ting fungerar utan att det skall till ett större rådslag och 5 telefonsamtal för småsaker, det är viktigt. Det finns mycket visdomsord därute, ett av dem är ”det är mycket värt om man har en där hemma som förstår”. = Stämmer! … Tänk på det lite någon gång, fruar till bönder, när nerverna skenar, middagen varit färdig en halvtimme, lasagnen blivit svart, men ingen bonde synes än…

Jag har en som förstår. Han är ju inte alltid hemma, men han förstår att jag inte heller står i givakt så fort det plingas i telefonen. Nog kan de vara lite långdraget ibland, vem har mer tid… Är det jag som får jämka med min tid och jobba ikapp några dagar när mathias får ”ledig eller dagis-vecka” eller är det han… Ibland kan man nog bli så 1.. 2…. 3…… men, man bara får ta sej i kragen och inte bara tänka på sej själv. Man skall inte ställa sådana krav på den andra som man vet att man inte själv kan uppfylla…

Nu har jag nästan öst ur mej så mycket negativitet som jag kan över bondefolket, men, det är mer fakta än smutskastning, do belive me, jag vet sådär i stort sett hur bönder fungerar. Men nu ska vi inte måla ”fula gubbar” på väggen. Bönder är oftast trevliga, snälla, pålästa, smarta, flitiga, jordnära, glada och, ja, det mesta i positivitet man kan komma på. För skulle man inte vara positiv, påläst och smart så blir man inte långlivad som bonde. Man måste vara ganska skarp mellan öronen för att hänga med i dagens jordbrukstider, eller så ska man kunna trolla med knäna för att få allt att gå ihop, för sådär överdrivet lätt är det inte… Nåja…

Önskar alla ”bonde söker fru” – deltagare, på tv eller inte, lycka till 🙂

 

2 svar till “Bonde söker fru“

  1. bondgumman skriver:

    Tack för en superbra ”juttu” det är så roligt att läsa om verkligheten,, dessutom med humor ,, för ingen annan än just en bonde kan detta o vet vad man skriver om,, har man djur så då går det garanterat till så här, har bara själv haft två små lamm på -70 talet en ”flicka” o ”pojke” vilka var syskon..dessa var våra keldjur.. men bässen växte upp till en stor o ståtlig ”kille” han ville ingen illa men tyckte så om att stånga ”husse” i baken o jag fick mej i knävecken nångång ,, annars var dom som hundar o följde oss överallt… Du som har många o på helt andra villkor så jobb har du och därför är dina dagar olika o spännande på sätt eller annat.. Detta att många stads-flickor vill till landet är just djuren som drar, kanske ingen tänker på jobbet i det ögonblick då man blir ”kär” .. det heter ju oxå att en stads-flicka-pojke inte har några fördomar om livet på landet och ofta blir dessa riktiga bönder.. vilket igen en bond-pojke-flicka har, som sett jobbet sen ”födseln” de vill kanske söka lyckan i tätorter eller utomlands … tur att vi är så olika så finns det ju för olika yrken ”rätta” personer.. Själv har jag varit envis o lärt mej allt via ”hälen” som ska göras på gården , har aldrig ångrat mej en sekund fast jobbet är ”skitit” o tungt men friheten o naturen vinner.. snart pensionär.. trevlig fortsättning på sommaren , försök ta en paus ”under linden” som det sjungs i traktor alban …

  2. Kimmen skriver:

    Högaktar som ”stadsbo” dem som orkar leva på landet med ständig oro för det ena och det andra och djur som kräver nästan ständig uppsyn och skötsel och vädrets makter! Skulle man sätta det verkliga ”bondlivets” pris på produkterna (mjölk, kött, textilier osv.) skulle Finlands majoritetsbefolkning nog få skrämselhicka. EU är ju (gudskelov) en instans som ”ser till att vanligt folk mår billigt och bra” oberoende av varifrån ”sk-ten” kommer som man äter och klär sig i men hur länge denna chimär håller är nog bara en tidsfråga, numera börjar ju t.o.m. indragningsannonserna av olika produkter vara mera vardag än raritet i dagspressen! Så kämpa på med det ni kan, någongång blir det Finlands ödesfråga.