fast slarvorna hänger…
En hydraulslang på plastaren har läkt olja länge redan. Varje gång ensilageskörd närmat sej har jag tänkt att nog håller den väl den här gången också, och jo, det har den faktiskt gjort, när svagt håller så håller det, men nu fick jag för mej att nu skulle den bytas. Punkt .
Jag började längst bort och gick hållare för hållare framåt, runt hela plastaren, för naturligtvis var det ju slangarna som gick längst bort som skulle bytas, sen kom jag till “själva själven”. Ett virrvarr och råttbo med slangar och kablar, men, löst sku de! Men, det tog stop, det stod helt still när jag krånglat en nyckel på plats på kopplingen, nyckeln kunde röra sej ca 5mm utan att törna i vägg, dosor eller annat, och det enda jag fick in dit att hålla i nyckeln med, var mina fingrar. Så mycket kraft hade inte jag i fingrarna att jag skulle ha fått det att röra sej… Vad sen…
Jo, nu ska vi backa bandet och gå tillbaka ett halvår i historien till när jag skaffade valle och lastaren kom och de skulle dras om lite slangar och kopplingar, då var det Mats som skruvade tills det tog stop. Han rådde mej att skaffa sånahär “öppna hylsor”.
Vi sökte genom hela Åbo utan att hitta… Vi sökte tills klockan slagit stängningsdags och de ställena vi hade kvar att kolla slog fast dörrarna. Bann. Följande dag ringde Mats en bekant som ringde en bekant och… ja, ni vet hur det brukar gå till. Det visade sej att en sådana hylsor fanns så nära som i Pargas … … Varför gå över ån efter vatten… Nåja, det lite negativa, (nu, positiva,) var att man måste köpa hela serien. Inte enstaka hylsor. Jag hostade till när jag hörde vad baluttan skulle komma att kosta, men som matte sa : så har du nu sen! Jo, jag har nusen. Hela serien köptes, en hylsa behövdes och så fick han slangarna bytta och omdragna på Valle. Då mårrade jag, men nu var det verkligen idealiskt att jag lade ut de pengarna på lådan då, för i ett swish hade jag löst slangen bara jag fått spärrskaftet, förlängningen, förminskningen och hylsan monterat. Det gick i ett huj. Så, nog va det väl en helt bra investering även om jag skruvar så lite, men så bra att ha när man väl behöver det 🙂
Fin är den, röda lådan med sin skumgummi stoppning, och glänsande hylsor, så den får “bo” inomhus. Fint ska de va fast slarvorna hänger 😉
Kråkfot kallas nyckeln. Mycket behändig/helt oumbärlig i vissa sammanhang.
Jag sparar inte på verktyg. De betalar sej oftast omedelbart. Däremot behöver man inte alltid bästa kvalitet. Iblans är åtkomligheten ofantligt mycket viktigare än hållbarheten. Mina verktyg kommer nästan alla från Biltema, Motonet och liknande billighetsaffärer. Vissa är ju skräp men då kan man köpa nya. Vissa håller riktigt bra.
Hej Nisse
Jo, kråkfötter, svinfötter och allt va de har för namn, dom heter säkerligen någonting jättevackert egentligen. När vi sökte sånahär hylsor och gick igenom butik för butik så hittade vi nog mindre serier, men inte då så stor som vi skulle ha, minns inte mer vilken nummer vi sku ha, men små serier fanns, men inte stora. Normalt brukar jag också tycka att det minsann får lov att gå med billiga grejjer, då kan man köpa 2-3 kanske fler, för samma summa som en dyr märkesgrej kostar. Sku jag ha pengar och framförallt ordning så skulle jag kanske nog satsa på lite dyrare hållbarare grejjer, men då det bärs verktyg runt holmen nonstop så händer det sej titt som tätt att någonting slarvas bort, det blir i en båt, i nån traktor, i mönkkislådan osv.. och sen när man hittar den sätter man ifrån sej i hallen, fårhuset, hemma, i strandboden eller var man råkar vara. Och sen söker man. Hittar man är det bra, hittar man inte gråter man inte så mycket om det var en billig grej.
Det beror förstås på vilket slags verktyg och för vad man har det. Köpte en borrmaskin med borrar, sliprundlar, måttband, mattkniv mm. mm. för 10 euro för några år sedan, och i våras borrade jag upp ett hål i en vanlig väggplanka av furu, mjuk och torr. SCHWUPP sade borren plötsligt och såg ut som en korkskruv. Den gick att böja med blotta fingrarna! Sedan skulle jag ta ut en bit av kanten på en bräda, och hade köpt en tre stämjärns serie från Puuilo för 5 euro. Sågade hacken och slog i stämjärnet för att bräcka loss biten (drygt 5 cm bred). KRACK sade det och stämjärnets bettända bröts av. Under fanns en rostig “aihio” på vilken tydligen “bettet” gjutits på. Talar numera om kinesiskt järn, inte undra på att de inte vunnit något krig på 1000 år om deras vapen görs av samma järn…
Som tur har jag sedan gammalt flera uppsättningar borrbett av HSS-kvalitet och de två resterande stämjärnen återstår ju ännu, har inte ens vågat prova dem….
Men är det enda verktyget man har lönar det sig nog att kosta på det litet mera, annars sitter man som Nisse just en fredag kväll och svär!
För övrigt frös vår vattenledning häromvintern så att en cirkulationspump gick torr och “sippade”. Gissa när det hände? Rätt, en SÖNDAG MORGON!!! Ingen hjälp att få någonstans det dygnet.
Du har nog riktigt Lotta med allt dedär om i båten mönkkiälådan runt holmen osv. Men har du lite dyrare verktyg med förvisso högre kvalitet SÅ BLIR DOM INT I BÅTEN OCH NÅGON ANNANSTAN HELLER UTAN DOM ÄR DÄR DOM SKA VARA och man hittar dom också då man behöver dom. Jag har personligen i huvudsak amerikanska verktyg Snap-On Craftsman och Mac, vilket beror på att min kusin bor i Canada och där kostar verktygen en bråkdel av vad dom kostar i Finland. Jag kontaktar honom via datorn och under en vecka har jag det jag behöver här, nuförtiden behöver jag inte så mycket mera men då jag behövde skickade han åt mig. Ett exempel ifrån marktiden, 8-19 mm blocknycklar + 10-20 mm 6kant långa hylsor 800 mark, men bara blocknycklarna i Finland var då 2400 mark, he e lite stjillna ellerr myky om man så vill. Men dina gåsfötter är ju toppen om man har något med hydraulik att göra,så Mats visste nog va han sa.
Hejsan Folke
Jo, förvisso. Det som är dyrt är man räddare om, men, jag kan ju som försvar tillägga att jag inte är ensam om att bära runt på verktygen… Det finns en som är snäppet värre än jag 😉 Skillnaden är att han kommer ihåg vart han satt grejjer och verktyg, det gör inte jag… Så fast han bär runt och lämnar hit som dit, så brukar man hitta de efter ett telefonsamtal och en tur med mönkkiän. När man förr skulle gå till holmens alla ändar för att få tag på allt va de långsammare, nu går de i ett huj bara man ser till att alltid ha bensin i mönkkiän.
Har själv sökt en dylik sats utan större framgång än så länge. Blir väl att ta hem något från ebay och testa lakritskvaliteten… Funderar om det är nån idé med 12-kant fäste om hylsfästet ändå är symmetriskt placerat… Men det är nästan så man kan ana på bilden att det kanske ändå ligger lite på sniskan? Blir ju 24-kant fäste det om man vänder på steken… Det kan ju sannerligen vara till fördel då det ändå ska till att vara rätt trånga o jäkliga ställen innan man tar till en kråkfot… I den bästa av världar skulle jag vilja ha kråkfötter som färdigt har en reducering av diametern på innergodset i muttergreppet – på ett delområde av muttergreppslängden… Förstod nån det där…? 🙂 Alltså nycklar enkom byggda för muttern på hydraulslang/-rör. Tunnt gods på mutterns utsida men desto mer “ovanpå” muttern… Går att snida till dylikt av nån krafthylsa och vinkelslip o svets visserligen… Idéer på fabriksvarianter, 12-kant?
Kontakta IDG samma som Suomen Teollisuustyökalut och där får du hjälp.
Behöver du större greppvidd än 50 mm måste du söka annanstans.