11 september, 2013 av Kalle

Visst är det enkelt när det är enkelt

Det är inte lätt att va bonde, men ibland är det rätt så lätt. Rätt så lätt har det varit nu en tid måste jag säga. Maken till problemfri skördesäsong har jag då aldrig upplevt, och någon enklare kommer jag heller inte att få uppleva, för det är fysiskt omöjligt.

Låt oss börja med vädret. En normal höst, vad det nu sedan är brukar man tröska en period, och sedan sitta i torken och titta på regnet ett par dagar, och så lite tröska och lite regn igen.  Ni förstår systemet. I år har det varit en (1) regndag under hela tröskperioden. Tiden har varit normal (24.8 -11.9) men vädret mångdubbelt onormalt. Jag minns så många höstar före tröskhytternas tid när man såg ut som en påpälsad eskimå vid ratten, omgiven av damm och en kall vind som inte ens enkla långkalsonger bet på. Så icke i år, temperaturen har legat långt över 20 grader alla dagar och solen har lyst med sin närvaro.

Sen kan vi nämna maskinerna. Både torken och tröskan har gått som schweitziska urverk. Inte minsta lilla antydan till problem. Mot slutet satt man nästan och höll andan för det är så osannolikt att inte ett enda verktyg förutom fettsprutan skall behöva användas under en skördesäsong. Eftersom det varit så torrt har det inte varit aktuellt med fastkörningar heller, något som tenderat att förekomma de senaste åren.

Till sist själva spannmålen. Den har också varit – perfekt. Lite korn gav jag mig på för fort, men det var inte kornets fel utan det var husbondens nerver som spelade honom ett spratt. Efter den läxan med en 13 timmars korntork lugnade jag ner mig och lade brådskan åt sidan. En tork (= en vagn) per dag har varit takten och det har för det mesta räckt till. De sista dagarna har dock farten skruvats upp lite eftersom meteorologerna har hotat med regn nu i flera dagar så nu mot slutet blev jag t.o.m tvungen att låna upp en vagn för att få logistiken att klaffa, men det gick bra ända in i mål. Tre vagnar har jag själv, i år behövdes alltså fyra. Kornets hl vikt var 67 vilket tangerar personbästa för mig.

En liten surprise har dock noterats, det var en liten överraskning för mig att det kommer tydligare fram att torken är någon nummer för liten sådana här optimala höstar, än krångliga höstar med många torktimmar. Detta beror på att vanliga höstar finns alltid regndagarna under vilka man kan ”torka fast” trösktiden, men nu har torken rullat oavbrutet och med vagnar i kö hela tiden. Vår tork är på 100 hl (10 kubik) och den betjänar två hemman om sammanlagt 54 ha.

Teorin är ganska enkel, jag tröskar en vagn på 10 kubik på drygt en timme, beroende på sädesslag. Sedan drar torken en vagn och tar ca 6 timmar på sig att få det torrt. Vi är två om torken och om vi då kan tröska en vagn per dag så kan vi båda torka varsin tork under den vakna tiden på dygnet. Detta gör att när kedjan tröska-vagn-tork är optimerade mot varandra spelar det ingen större roll att maskinerna relativt sätt är små, det klaffar perfekt. Det skulle vara helt huvudlöst att skaffa större tröska när torken ändå skulle vara flaskhalsen. Det är bra som det är.

Trots det stora nöjet med säsongen och trots att allt är ”till hus bärgat” så skulle jag gärna ta några dagar med uppehållsväder ännu, kanske mest för att hinna få tröskan rengjord innan den blir våt. Som det är nu kan hela tröskan rengöras med tryckluft på några timmar, att jämföra med fjolåret då rengöringen tog en vecka alla kvällar.

Avslutar med en bild från årets säsong. Bilden i sig själv är inte intressant. ”Gubbe på tröska” är inget toppmotiv, utan det är outfiten som det det heter på modern svenska som är motivet. Shortsen är en indikator. Om man kan ha shorts när man tröskar, då måste man vara nöjd med vädret. I år har det gått de allra flesta dagar.

DSC_0593

 

Ett svar till “Visst är det enkelt när det är enkelt“

  1. Micke skriver:

    What a picture of a man and his machine! Du har så rätt om flaskhalsen torken när finvädret sitter i och gubbarna tröskar. Som bäst hade jag 15
    torkar på kö, men nu börjar det lätta något. Torken har gått mer eller mindre dygnet runt sedan 13 augusti. I början var det lite längre tider men
    nu är vi nere på 4-6 timmar. Har själv en likadan ”tyska” som din på bilden. Har kört ca 130-150 ha/år i 14 år och har idag 1455 timmar på
    mätaren och mera är ännu på kommande i år. Säger väl lite om kapaciteten för timmarna är motortimmar. De reparationer som inte killen
    mellan ratt och ryggstöd gjort sig skyldig till har inskränkt sig till en brusten remstyrning och en bricka i variatorn till haspeldrivningen.
    Under 500€ i direkta reparationer på 14 år är godkänt. Tröskningsföret
    i år har också varit sådant att Claasen fått gå mycket med hemlandskänsla, ”Tysklandsinställning” av bordet med kniven lågt och
    haspeln högt. Ångrar bara att jag inte tog 58:an med sexan. Fyran orkar nog med men till priset av bränsleförbrukningen. När det riktigt
    går undan med hacken i gång och flygande tömning ryker det iväg
    nästan 25 liter i timmen när sexan lär klara sig på 16-18 liter.
    Mätte upp tröskcylinder och slagsko i fjol vilka var sgt som nya trots
    ha-mängden enligt servicekillen. Ett tips: korta av stråskiljarna ca 40 cm eller kör helt utan och du har nästan 0 skärbordsspill. Tröskar ganska mycket eko-spannmål med inslag av ärter och har axlyftare
    på vart tredje finger. Suveränt i liggsäd också. Rama in bilden, för det
    är nog sista gången vi kör i shorts hela säsongen!! I fjol hade jag värmen på nästan hela tiden.