De spraka…

…och lukta bränt… så jag bar ut den! -Du får vackert tutta ute nu! sa jag för den. Datorn. Huj va det ryste i kroppen.

Det var såhär, jag stod och hackade till gurksallad som jag skulle fara och sälja till skördemarknaden på lördagen här i Nagu. Jag spelade musik på datorn. Inget extra. Mitt i allt tystnade musiken. Jag som stod och skrålade så högt jag kunde blev mitt i allt solo. Vad nu tänkte jag, nog hade jag väl satt i stöpseln, eller? Jag brukar vilja dra ur den, så jag tänkte först bara att det var akkun i datorn som tagit slut, men till lika mindes jag inte att jag skulle ha dragit ur den sen jag hade igång datorn tidigare samma dag… hmm… Jag gick och kikade till den, rutan var svart. Vad nu då… hann jag tänka, sen hörde jag ett ljud som får nackhåren att resa sej, det var ljudet av knastrande elektricitet. Då var jag minsann inte långsam med att dra ur stöpslarna och bära ut den på vägen. Den luktade bränt också. Hujedamej.

Jag hade tänkt skriva om skärgårdens skördefest ännu den dagen, men det blev inte riktigt så. Nu har jag varit utan dator i en vecka. Jag bara inte hann fara till in till åbo för att köpa mej en ny, ensilaget skulle skördas, skördefesten kom emot med stora steg, så blev det söndag och naturligtvis måndag, men då hade jag annat som bara måste göras, men idag, tisdag tog jag mej tid. In till åbo, fort ut därifrån tillbaka! Inget illa menat, men jag trivs verkligen inte i åbo. Det är ju bra att stan finns där, även om den ligger avsides 😉 men nog var jag så slut i huvudet när jag kom hem, att hohho. Är man van är det väl ingen grej, men en ovan lantlolla som jag blir helt kaputt. Tycker mej dock kunna se lite samma reaktion av sommargäster som kommer ut till skären på semester, första dagarna är dom så slut, om det är för att jobbets hets och stress lägger sej eller om det är sjön som suger vet inte jag, men jag brukar känna igen mej…

Nu har jag i alla fall fått investera i en liten liten trimmad, dyr(!) plastburk. Billighetsgrejjer är det minsanningen inte! Men vad gör man? Jo, man kan höra på radio, men betala räkningar, se på vädret, anmäla till fårregistret vilka får som kommit hem och vilka som åt ut till en annan holme osv… läsa nyheter, blogga 😉 , hålla kontakt med folk på den omtalade facebooken, maila, göra anmälningar och beställningar, och och och…. ja, visst går det att vara utan dator, men… nog är det sen behändigt när man har den, och den inte luktar bränt, utan fungerar!

Författare: Charlotta

Hejsan! Jag heter Charlotta, men kallas kort och gott för Lotta. Jag är 34 år, fårbonde och mamma till Mathias, 9år. Jag driver en liten gård som heter Västeräng på holmen Ytterholm i Nagu. Jag har ungefär 30-35 lammande tackor. Med tackor, ungdjur och lamm blir dom runt 100 djur sommartid. I dagens förhållanden är det ganska lite, men det brukar fylla mina dagar alldeles tillräckligt eftersom jag sköter dem, deras bete och 12ha åker mest ensam. Jag odlar enbart foder till fåren på åkrarna. Har jag tid över, fyller jag snabbt de timmarna med bär- och svampplockning om hösten, bottenmålning av båtar om våren, skogsarbete om vintern och fiske om sommaren. Holmen jag bor på, Ytterholm, är en holme helt utan förbindelser. Det finns en liten gångbro av trä, så man kan ta sej till och från holmen med matkassen och sådant man orkar bära, men alla övriga transporter av allt vad som behövs i ett jordbruk, sker på vintern över is, eller med pappas pråm. Sommartid betar fåren på holmar runtom i skärgården. För tillfället har jag betesmark på 8-9 olika holmar. Får är jättebra landskapsvårdare. De ser till att den underbara skärgård vi har hålls i bra skick.