16 oktober, 2013 av Charlotta

Botten upp!

SKÅL! Jonej, det var inte så jag menade…

Det var en tacka som hamnade med botten upp för några veckor sedan. Dom kan bli som skalbaggar och bli liggandes på rygg, och om det vill sej illa, inte komma upp! Just det hade hänt med en av mina lite äldre tackor. Hon hade lagt sej ner och så hade hon rullat lite bakåt i en grop som inte var djup, bara liten sank, och så blev hon liggande där.

Exakt hur många dagar hon låg där vet jag inte, men mitt i allt en eftermiddag gick larmet… Alice ringde mej och sa : Här är ett får som ligger med botten upp och kommer int därifrån, hon lever nog men… Jag hade just kommit hem, så jag hade ytterkläderna ännu på mej, så jag svarade bara : -Jag kommer…

Tack vare mönkkiän var jag snabbt på plats och kunde konstatera att, jahaja voi grymma öde, hur ska detta sluta. Med tanke på den lilla hög med pärlor hon hade bakom sej, hade hon nog legat upp och ner mer än en dag. Hon hade ätit upp allt gräs som fanns runtomkring henne och såg mer död än levande ut. Jag tog i och svängde henne runt. Ögonen vindade på lite, och hon hade hela balanssystemet på svaj. Hon ramlade omkull när jag försökte dra upp henne att stå. Ingen ide med det. Jag sökte gräs och löv åt henne och hon åt… hopp om liv. Det må vara grymt, men tanken som for genom mitt huvud var, ”-dör hon nu får jag ett helsike att bli av med henne…” Nå, jag satte mat åt henne och lämnade henne ifred en stund så hon fick repa sej lite. Jag hämtade vatten i en plastbytta från sjön, det var nära, och sen for jag för att söka mönkkiävagnen.

Får på mönkkiävagnen

Får på mönkkiävagnen

Jag drog upp henne på vagnen, och hon låg alldeles stilla. Så bar det iväg till fårhuset, till torr liggplats, torrt hö och friskt vatten. På några dagar orkade hon inte stiga upp, huvudet var inte riktigt med. Men så en dag låg hon i andra änden av den box hon hade. Och hon låg riktigt fint. Inte sådär med raka ben, utan ihopkurad med benen som dom ska. Sen gick det ganska fot egentligen med repningen, hon blev starkare och starkare och nu är hon i pricip återställd.

Det bästa som finns för ett får - hö.

Det bästa som finns för ett får – hö.

När jag släppte ut henne till de andra, och hon sakta, men ändå på stadiga ben gick iväg, var det är lite som ett YESSS! Jag kan ju 🙂 Inte precis som lilla ida i filmen om Emil, som väckte hönsa ifrån det döda, men nästan lite ditåt kändes det ändå. Nu är det ju så att hon inte kommer att få lamm mer. Hon är gammal och med detta i bagaget blir hon inte starkare och bättre. Hon är helt enkelt oekonomisk. Men, ekonomi och ekonomi… Suck… Man får, och ska inte göra som man vill alla gånger, men, får se hur det går…

Ett svar till “Botten upp!“

  1. Kurt skriver:

    Man förstår att dödligheten bland frigående får, t ex i Norge, kan vara ganska hög! De kan ju också fastna bland stenar eller fastna i bäckar eller i blöt mark.