Så är det då på plats. Det dyraste man någonsin köpt utan att ens det minsta lilla vilja ha det, eller ens ha någon nytta av det. Det Gyllene Kommunala Avloppet. Det är knappast rätt forum att gråta över detta faktum här, så jag nöjer mig med att återge det praktiska, resten kan jag gnälla över någon annanstans.
Det skulle alltså dras avlopp. Det vädrades problem. Detta pga att istiden roat sig med att placera lejonparten av sina stenar just på min tomt och hemman. När det kommunala vattnet grävdes med en Ford 5000 traktorgrävare 1967 kom man 10 meter i veckan pga stenarna, och varje bygge på hemmanet har fördröjts av dessa tysta problemtyper, så varför skulle just detta projekt vara ett undantag?
Vi har vetat om -och gruvat oss- för detta i ca fem år. Trots det kom startskottet ganska oförhappandes eftersom grannen inledde sitt jobb i slutet på sommaren. Eftersom Det Stora Vattenverket hade ålagt oss att dela på hi-tec dyngbrunnen som ingår i receptet så var det ganska naturligt att vi anslöt oss ungefär samtidigt. Så kom det sig att här sattes skopan i marken en vecka efter beslutet. Snabba ryck ibland.
Grävsträckan var 70 meter gräsmatta med några hinder. En tallstubbe var ingen match för Kobelcon, däremot livlinan för Bondbloggen, bredbandskabeln blev ett problem. Först att hitta den, sedan att gräva under den. Jag kan meddela att när en 1 kubikmeter stor skopa arbetar runt en fiberkabel på några centimeters avstånd, då är man glad att man själv står med en spade i näven, och inte sitter i grävmaskinen. Bra gick det dock, mycket tack vare en skicklig maskinist. Däremot fördröjde nog bredbandskabeln jobbet med kanske två kvällar. Vi jobbade kvällar och helger, detta pga att både entreprenören och jag jobbade med annat på dagarna, och eftersom vi är både grannar och barndomskompisar så ställde vi arbetstiden utgående från omständigheterna.
Här syns den frilagda bredbandskabeln
Vädret om något var på vår sida. Egentligen borde ett grävprojekt i mitten på oktober vara rena rama lerbadet med rasande dikesväggar och fastnade gummistövlar. Nu gick det bra med lågskor i dikesbotten, och det fanns mera damm än lera, så det var verkligen hemåt. En dag regnade det och den dagen rasade också diket en gång och flera timmars jobb fick göras om. Jag vill inte ens tänka tanken på hur det hade varit om det regnat alla dagar.
Efter 7 kvällar och tre hela dagar var så projektet klart. Mycket tack vare entreprenör Fredrik Sax men också med hjälp av vädret och sist och slutligen – avsaknaden av stenar, hade allt gått över förväntan. Ingen sprängning och inget omfall av linjen behövde göras, som tur var.
Så till slut, sent på kvällen den 8 oktober var den nya tiden inne och systemet kunde provspolas. Nu åker då vårt avloppsvatten från huset, 70 meter till en pumpstation och därefter över vägen in i stomröret, varpå färden till reningsverket inleds. Den är lite på 20 kilometer. Hittills har det räckt med 130 meter total rörlängd, så ändringen är märkbar.
Jag bara hoppas att ändringen är lika märkbar för miljön, för annars är det nog en dålig investering.
Till slut några bilder på månlandaren som är hjärtat i systemet, nämligen Hi-Tec Dyngbrunnen.
Onergrävd ser den faktiskt som något som väntar på take-off.
En interiörbild av underverket. Innan ibruktagning.
Kommunalt är ändå smartare lösning än de dyra minireningsvärken som ändå fungerar sämre än en traditionell trekammarbrunn. Kostnaden för anslutning och användning är ju skitdyrt men det får man nog bara leva med – nån dag måste “investeringen” ändå göras då den omtalade skitlagen kräver detta.
Är det noga med lutningen? Jag har hört att det varken får vara för lite eller för mycket lutning? I båda fallen skall det resultera i frekventa stopp. I större pumpstationer i städerna brukar de ha ett säkerhetsavlopp där avloppet kan rinna ut orenat, om pumpstationen inte fungerar (det är mycket som kan fastna i en avloppspump).
Lutningen på röret skall vara 1% (1cm/meter) men med en liten nypa salt kan man nog ta de inte så farligt fast de blir lite mera här och där,
Men är de långa sträckor med mycket lutning så rinner vattnet i förväg och resten blir efter och är de inget fall alls så vet vi ju alla vad som händer
Det är viktigt med lutningen. Det optimala lär vara 1 %, dvs en centimeter per meter. Här kom det att bli 3,94% vilket börjar vara i mera laget, men förhoppningsvis inte för mycket. Om lutningen är för liten stannar materialet i röret, om lutningen blir för stor åker det våta från det fastare och om den blir ojämn finns risk för stockning. Idag är det lätt att få rätt lutning med ett elektroniskt avvägningsinstrument, men återigen; hur i helsike gjorde dom förr?
Dethär med att avloppspumpen skall krångla är väl största skräcken med detta. Och jag antar det kommer att hända, varför skulle den vara det första tekniska som aldrig krånglar, då med undantag av Fordson Majorerna, dom krånglade aldrig