10 november, 2013 av Charlotta

Dumhuvud!

För dumt huvud får kroppen lida – sant!

Ja, kommer ni ihåg när jag tog Ytterholms – ambulansen till trappan. Jag stukade foten. Den förmårrade foten. Det börjar vara ett tag sen, och foten är inte bra än. Men, nu har jag funderat och kommit fram till en förklaring till hur jag kunde stuka foten så som jag gjorde. Jag stukade inte vristen, utan foten, alltså …

Stukad fot

Stukad fot

Här som jag pekar, framför mina fingrar…

Kan man verkligen stuka foten där tänkte jag… jag kan ju det tydligen i alla fall. Det var lite som när jag på fysion frågade : är det meningen att man skall kunna gör såhär? och så vek jag ihop mej till en boll. Jo, svarade hon, men inte i din ålder…   …. nähä, jag förstod ju hur hon menade, men man kunde ju ta det aviga vägen också 😉 När man är liten är man ju mer rörlig, sen är det meningen att man ska ”stelna till” sådär lagom .. Det gör tydligen inte jag. Jag är i princip lika vig nu som då. Det är inte alltid så bra. Spärren som skall finnas i kropp och leder finns inte, eller så finns den, men dumhuvud som man är kan man ju tänja ut dem så de vinglar lite hit som dit om man inte tänker sej för. Tänkt mej för har jag inte gjort med mina fötter kom jag mitt i allt på en dag. Jag har i några månader gått med stöd om foten, det hjälper mej att komma ihåg, och tydligen går jag som en kråka på is emellanåt. I synnerhet när jag fryser om fötterna så står jag bara på yttersidan av foten och vinglar. Dumt – JA!

Jag har lågt blodtryck, kan det ha någonting att göra med att jag alltid fryser om fötterna? Ändå svettas jag om fötterna så man kan vrida ur sockorna efter nån timme med skor/stövlar på fötterna, och våta sockor är ingen höjdare när man har lätt att frysa om fötterna. Tunna strumpor har jag bara sommartid, och den här årstiden har jag bara yllesockor på fötterna för att det skall lufta och inte bli så kompakt, det är bättre, men nästan hur jag än gör har jag kallt om fötterna, och står då med fötterna snett.

Man lär sej. Jo, det gör man ju, men jag undrar hur länge jag ska få sota för min dumhet den här gången. Jag har efter att jag stukade foten första gången, småstukat den lite extra nån gång nu och då… Det gör ju inte saken bättre, men då den inte hålls som den ska utan att man ska behöva tänka på det. Känns lite som att alla delar sitter löst, nacken är ännu inte riktigt bra, det pirrar i fingrarna när nerven blir klämd och jag kämpar dagligen med gymnastik för att hålla den någorlunda där den skall vara. Sitter så lite som möjligt för då rasar kroppen ihop till en säck, som inte har nån skaplig stadga. Det blir att stå mer, och tänka efter så man får alla delar med sej på rätt sätt, lyfter rätt, osv, eller ligger ner, med anpassad kudde, varmt om fötterna så man inte behöver dra upp dem under hakan osv.

Använda huvudet skulle det vara att göra lite mer… men då där är så fullt från förut så blir det att ta till hjälpmedel. Jag har nu stöd till foten, nacken och ryggen. Det räcker för min del.

Ett svar till “Dumhuvud!“

  1. Kurt skriver:

    Ja man kan inte bara stuka själva vristen, utan vi har ju ledband också i foten och från foten till tårna, och de kan alla skadas. Vid en kraftig stukning brukar man efter några dagar kunna se blödningar vid ledbandsfästena, det bli blå raka streck där ledbanden fäster.