31 januari, 2014 av Kalle

När ens värsta fiende är ens bästa vän

Muhu…..-22 grader…

Jovisst kom den i år också. Välkommen hos vissa – närmast skogsfolk och fritidare, ovälkommen hos andra. Jag talar om kölden som slog till för några dagar sedan med full styrka. Min egen uppfattning om temperatur är att noll är gränsen för när man börjar frysa, -10 är gränsen för vettig verksamhet och -20 upplever jag som absoluta nollpunkten, dvs när allt står stilla. De senaste dagarna har vi varit mera under än över -20 så det har inte hänt så mycket, eller som en bekant kommenterade när jag träffade honom på lokala pizzerian häromdan: ”idag je itt en na bondas”

Orasken till att jag ogillar kölden såpass mycket som jag gör är rent praktisk. Jovisst – det är inte kul att vistas ute i köld, än mindre att vara tvungen att jobba i densamma, men nu har jag ju den fördelen att jag för det mesta kan ta mig in ur kylan och jobba inomhus istället, så det är inte där skon klämmer. I en tidigare blogg har jag ju också skrivit om hur mycket nytta kölden gör för naturen och kommande odlingssäsong, så där ligger inte problemet heller.

Problemet är att kölden gör en så kollosslat sårbar. Det är inte mycket som behöver gå fel när det är -25 grader för att katastrofen skall grina runt hörnet. Det fick jag erfara häromdan.

Med 20 minuter innan avfärd till jobbet satt jag och stirrade på en TV som just hade slocknat framför ögonen på mig. Vid närmare titt hade också endel annat slocknat i huset – men inte allt. En fas hade alltså slagits ut i huvudskåpet som är beläget ute på åkern. Inget större problem om det inte varit för att jag – som kör land och rike runt och föreläser om att vara förberedd – inte alls var förberedd. Var hitta en 25A propp såhär i den tidiga morgonen och dessutom under lite tidspress?

Det löste sig, jag hittade en i eget lager och satte dit den – problem solved för denna gång. Däremot fick man igen en tankeställare om hur det kunde gå om strömmen skulle brytas för en lite längre tid vid dylika temperaturer. Vi som bor på landet skulle nog klara oss ganska bra, men lätt skulle det inte vara. Pratar vi -20 så startar få fordon utan motorvärmare. Lite el får man från egen generator, bara man har bensin i lager. Matlagning klarar man med gas – bara man har gas i lager och inte har släppt den för kall. Många känner inte till att grillgasol inte går att få liv i vid kallt väder. Vatten skulle vi ha tack vare reservkraft i vattenverket, men det riktiga sorgebarnet blir avloppet. Utan el, inget avlopp och det är sjufallt värre att vara utan vatten ut, än vatten in. Kort sagt, kylan är inte bara otrevlig, den är också direkt farlig.

En kort överslagsräkning ger vid handen att om ovanstående propp hade fått för sig att lösa ut efter att jag åkt iväg, och ingen hade märkt det på 8 timmar hade notan blivit över 5000 euro, och vad försäkringsbolagen säger om sånt vet jag inte, säkert hittar dom nån klausul som undantar elavbrott på onsdagar från utbetalningsansvar.

När jag skriver detta är det -19 ute och jag har en halv timme försökt få liv i Zetorn, med ringa framgång. Det var just när jag noterade att inte ens sladdarna till laddare ville samarbeta som jag kom på tanken att precis just denhär kylan som jag hatar så att ord inte räcker till, den är i alla fall en bra vän, för den visar att ännu står det rätt till i naturen och odlingsmarken, den mår bra nu!

DSC_0371

Vid tiden för bilden började uppgivenheten närma sig, men rätt snart efter detta smällde Trotjänaren igång, för som ni vet, en Zetor startar i hur kallt som helst, bara batteriet är hyfsat i skick (och ingen sommarbrännolja har haft tillträde till tomten)

 

6 svar till “När ens värsta fiende är ens bästa vän“

  1. Christer skriver:

    Kan du förklara närmare vad som kostar 5000€ vid 8 timmars elavbrott?

  2. Kalle skriver:

    En varmvattentvätt, en hel del växtskyddsmedel, vattenverkets mätare. tvättmedel, en hel del målarfärg, samt lite annat smått och gott, bla en tvättmedelsspruta för 300e som f.ö frös sönder förra vintern när jag glömde den ute. Det är nämligen så dåligt isolerat och så dåliga fönster där att vid – 20 är det minusgrader på en timme där och -20 efter fem timmar. Dåligt isolerat och energiineffektivt. Jo jag vet. Sprutmedel och målfärger i samma utrymme? Jo, jag vet.

  3. Nisse skriver:

    Stora Zetorn (14545) startar ännu vid -10 grader utan motorvärmare (även om det är bättre med värmare) men gamla Zetorn (8011) måste jag ha motorvärmare under 0 grader. Men där är också insprutningspumpen bytt till en som inte har kallstartläge (då gasen är i botten).

    Jag använder för det mesta motorvärmare under noll grader för kallstarter sliter ganska hårt på motorn. Under -20 grader undviker jag vanligen at ta traktorn till skogen. Oljan blir då så styv att lastaren knappt rör sej …

  4. Christer skriver:

    På så vis, kopplade ihop slasket med utgiften därav min undran. För dylikt lär du nog inte få mycket till ersättning speciellt om de har något år på nacken, det har jag erfarit 🙁

  5. Christer skriver:

    Har förundrat mig över hur bra min italienska Fiat startar i kyla. Är bara batteriet i skick så att det tål rejäl ”glödning” innan startförsöket så är nog -20 till -25 grader inget problem även om traktorn stått någon dag i skogen. Men som Nisse skriver så är det inget att rekommendera så jag använder nog motorvärmare vid minusgrader om det är möjligt.

    Samen däremot är det lite sämre med, den kan det nog bli problem med vid så låga temperaturer. Den har litet batteri och svårt att få tillräckligt med bränsle på låga varv. Kan det ha något med miljökraven att göra?

  6. Christian skriver:

    Då man ser på ansiktsuttrycket förstår man direkt att bilden inte precis är tänkt att förmedla glädje…