1 april, 2014 av Charlotta

På mässa

Solen sken så mycket den orkade denna fredag morgon. Sjön låg som en spegel och fåglarna kvittrade för full hals. Temperaturen kröp högre och högre, vid frukosten visade temperaturmätaren runt +4-5 grader. Inga nya lamm i fårhuset och dom som kommit skuttade alla så glatt. Läget stabilt där med andra ord, så eftermiddagen behövde inte tillbringas med öronmärkning, flyttningar eller lammutdragning. Men, vad gör man då? Jo, man sätter sej i bilen och åker in till Åbo.

Kokko i bollen? Ja, möjligt. När jag kommit över med färjan till Pargas sidan, konstaterade jag att dom som tänker sej att åka ut till skärgården istället för därifrån, är många gånger fler. Jag räknade också ut att det inte lönar sej mycket att stressa den dagen. Kön är som längst på eftermiddagen för att sedan minska till kvällen/natten. Så fast jag blev sen skulle det kanske vara lika så bra. Hellre uträttar man alla ärenden skapligt och tar lite tid på sej, än stressar hela dagen och sen sitter i kö nån timme. Jag har ju den fördelen att jobbet finns kvar även om det inte blir gjort på exakta klockslag.

En vacker förmiddag att sitta i färjkön

En vacker förmiddag att sitta i färjkön

Jag skulle på trädgårdsmässa. Laddad med antihistamin för alla påskliljor, björkar och annat pollenrikt kände jag mej pigg och glad, och på bästa humör skuttade jag glad som ett lamm om våren in genom dörrarna, betalade parkering och biljett och började traska runt. Eftersom det var fredag var det ingen trängsel, så man kunde gå löst och ledigt i alla hallarna. Till helgerna brukar det alltid bli tjockare med folk, vilken mässa det än handlar om.

Men, vad fick jag se? Jo, lingonris, betongnät, kråkris, stenar, stubbar, enbuskar och en gammal rostig cykel.

-Jasså, är det kråkriset som är det hippaste man kan ha i trädgården i år? Nå, det borde ju inte vara något större problem… Tänkte jag där jag gick och kikade…

Yeps. Går jag bakom knutarna hemma hittar jag precis samma saker, det var ju det, att nu fanns de samlade på en och samma ruta. Men visst, varför inte? Det vackra behöver verkligen inte sitta i en svindyr pion, ros eller nånting annat importerat från holland, kina eller långtbortistan. Det kan också sitta i det, som vem som helst har, i princip bakom knuten. I detta fantastiska land har vi ju nånting som heter allemansrätten, vilket ju betyder att man får gå ut i naturen och njuta av den så mycket man vill. Gratis! Man får ju inte klampa runt hursomhelst, man ska ju naturligtvis respektera allt och alla andra. Men, visst är det lite roligt att det som varje invånare i detta land, kan gå ut i naturen och njuta av gratis, närsomhelst, skall ställas ut på utställning …. Har det farit snett när folk far in till stan för att se på lingonriset istället för att åka ut till landet och sätta sej på stubben i skogen…

Lingonris i stan

Lingonris i stan

Där drog jag det kanske lite långt, och kanske känner jag mej rejält träffad själv 😉 Jonej, det fanns minsann annat att se på också, men faktum är att jag ställde mej med en kaffemugg i handen och iakttog folk lite på skoj och många stod och kläckte kommentarer om hur nätt det var, hur trevligt det såg ut med lingonris, stubbar, stenar osv…

Ja, visst är vår natur vacker, bara man tittar efter….

Vidare fanns det att beskåda, allt man kan tänkas behöva utomhus. Handskar, trägungor, rötter och knölar, mat, frön, gräsklippare, saxar, trimmers, kläder, källare, sten, terrasser, bryggor, lekstugor, växthus … ja, listan kan göras lång… Och så alla dessa planteringar… Med lingonris, men också med annat…

Trädgårdsmässa

Trädgårdsmässa

Det är väl kanske någonting sånt här många drömmer om. En lugn vrå inne bland betongnäten, i trädgården där man kan sitta med sin kopp kaffe och bara ta det lugnt. Har prövat det någon gång. I min trädgård finns det buskage som skärmar av så det blir till ett litet rum där inte mycket stör. En liten oas. Där kan jag sitta med en kopp kaffe och känna lugnet. I fem minuter. Max. Sen har jag inte ro att sitta längre. Det finns alltid någonting som är ogjort sommartid. Ofta blir det att sitta och fundera ut vad man skall göra till näst medan man slukar kaffet, bränner sej på tungan, och sätter kexet i halsen 🙂

Jag gick, och gick, och gick… Och gjorde några små fynd. En t-skjorta med lastbilar på åt Mathias, rosa knäskydd som jag ska ge bort till någon som kan behöva knäskydd, men som kanske inte får ha sina vanliga grå knäskydd ifred, men som jag nog tror kan få ha rosa knäskydd ifred, och så minigladiollökar som jag skall plantera åt mommo. Ifjol planterade jag tomater i hennes lilla blomland. De växte så det knakade, antagligen tack vare hästskiten jag blandade ner. Problemet var att de växte sej så höga att hon knappt såg ut. I år tänkte jag nog plantera några tomatplantor åt henne igen, men av låg sort, och sen varva dem med lite blomster. Dessa minigladioler lät spännande. Återstår att se om hon ser ut alls till hösten, eller om de blir samma elände som ifjol att man får börja klippa hål i blomrabatten för att alls se ut 🙂

Kommentarer inaktiverade.