Färdigringt

Visserligen är vårbruket i allra högsta grad på gång, och det betyder av hävd att man effektivt skärmar bort omgivningen och inte riktigt “hinner” fundera på något annat. Lite annorlunda har det förstås blivit sen radion flyttade in i traktorn, nu är man åtminstone medveten om att det finns en omvärld, vad gäller nyheter och sådant. Annat var det när min far harvade med 2,5 meter harv och öppen traktor. Då var vårbruksfartblindheten så total att mamma brukar berätta att han inte hann med att läsa Vasabladet, och det gällde även fast det skulle ha regnat en dag. I vårbrukstider läste man helt enkelt inte tidningen, för man hade inte tid fast man skulle ha haft det.

Detta till trots så skall jag inte bara läsa om något annat utan -hör och häpna- tom skriva om något annat.

Nu är digitaliseringen av hemmanet fullbordad. Visserligen har vi varit utan fast telefoni i lite knappt ett år men nu är det definitivt. När jag kom upp från åkern igår såg jag en grävmaskin som höll på och bökade på gräsmattan. Min första tanke var precis som vanligt; “vad har jag glömt nu då”?  men sen visade det sig att mitt minne denna gång var oskyldigt

Det var en susning från historien som tydligen susat färdigt nu. De gamla telefonstolparna som stått ivägen sedan 50-talet finns inte mer. Åtminstone inte på  vår gräsmatta. Vad jag tycker om det vet jag inte. Det är jätteskönt att få bort stolparna från gräsmattan, men det är nog med både en känsla av otrygghet samt lite nostalgi som jag ser dom försvinna.

DSC_0259

Redan upptakten till avslutet var lite statligt humoristiskt. För ca ett år sedan lyckades en långtradare dra ner stora delar av telefontråden i grannskapet och dessutom några stolpar på köpet. Snabbt var dock Sonera eller Ravera eller Isolera eller vad det nu heter denhär veckan på plats och reparerade. Detta förvånade mig eftersom jag råkade veta att vårt hushåll var den enda kvarvarande trådabonneneten på sträckan. (Vem annars?)

Nåja, en vecka efter den omfattande reparationen kom då samtalet där men berättade att man “vid reparationen märkt att linjerna var i så dåligt skick att man nog skulle ta ner dom för gott” Affärsföretag eller inte men detta verkar nog till vissa delar vara lite gammalstatlig verksamhet ännu 2013. Visserligen förespråkar jag ofta statlig verksamhet men visst – ibland biter den nog sig själv i svansen.

Nåja, hursom helst så har nu då koppartråden skattat åt förgängelsen och vi är för gott hänvisade till i luften flygande ettor och nollor. Lite osäkert känns det nog, speciellt om det skulle krisa till sig i landet, men det kallas visst utveckling så det är väl bara att ta emot.

Nu råkar det ju förhålla sig så att jag har ett alldeles speciellt förhållande till gamla tiders telefoni. Om jag någonsin skulle få för mig att skriva en bok är jag ganska säker på att den skulle handla om just telefoner jag mött. Det är dåliga linjer, statliga översittarideer, telefoncentaler som tjyvlyssnade och blandade sig i samtal, det är busringningar och vevtelefoner och också allt möjligt roligt man kunde göra med domdär telefonkablarna och lite tjuvkopplingar och ungdomlig kreativitet.

Telefonbussarna var också en sak för sig sominte går att glömma. Fruktansvärt fula skapelser av något sedan länge glömt märke (Saviem tror jag dom hette), gråa till färgen och med en pluton telefonmontörer i statens skinnmössor som åkte runt i grupp och gjorde jobb som en person galant skulle ha klarat ensam. Dessutom hade dom en människa med sig som var endast chaufför och inte gjorde någonting annat för dan.

Men nu är då den sista stolpen nertagen och koppartråden som hört så många av mina tonårsproblem skall väl återvinnas någonstans. Det tog tre minuter att få ner stolpen, undrar hur lång tid det tog att sätta upp den i tidernas begynnelse, på den tiden när en vevtelefon på väggen i vardagsrummet var det modernaste man kunde ha, och det tog en timme att beställa ett samtal till Helsingfors.

Det bästa med den tiden var väl att det aldrig var bråttom – fast man inte hann läsa Vasabladet i vårbrukstiderna.

 

Författare: Kalle

Har varit spannmålsodlare sedan 20 årsåldern. Jobbar som brandförman i Närpes, det betyder att jag inte är heltidsjordbrukare annat än i hjärtat. Jag har familj, sambo och tre döttrar födda -04, -09 och -16 Jag odlar spannmål och oljeväxter på 38 ha, och gör detta på största allvar. Den skrala lönsamheten har inte knäckt mig, bara gjort att jag inte kan vara heltidsbonde. Dessutom har jag ett intresse för närhistorien, och jobbar gärna med att restaurera nyare veteranbilar. (70-talet) Har tre dylika + en mc i garaget. Samlar gärna material och skriver ner mycket nutidshistorier för framtiden. Jag är öppen för det mesta bara det inte har med sport eller idrott att göra. Jag betraktar all sport och idrott som flykt och försvarbeteenden, det man inte kan göra med traktorn kan gott lämnas ogjort!

3 reaktioner till “Färdigringt”

  1. Våra telefonstolpar togs bort redan för 20 år sedan då man plogade ned jordkabel. Men kopparkabeln är inte mycket i bruk mera. Vi har ju fiberkabel numera (sedan 10 år tillbaka). Jag vill ha kabel eftersom jag vet hur osäker all radiokommunikation är. De moderna trådlösa protokollen (=sättet hur datapaketen skickas) är ganska bra med felkorrigering och en massa kontroller men då fältstyrkan är dålig så hjälper inget, dvs. det är problem i glesbygden. Då vi går över till 4G (dvs. ren datakommunikation också för telefoni) så blir det dels bättre, dels sämre. Du läste redan om vårt problem med IP-telefoni och nödcentraler.

    Jag anser att ren datakommunikation är bra men sedan är operatörernas hantering urusel. Enligt min mening borde infratrukturen ägas av staten (som vägarna). Det är ren idioti att bygga fler parallella system och så får du inte kontakt till masten bredvid huset för den ägs av fel operatör ! Visst var gamla statliga Televerket byråkratiskt men telefonerna fungerade i alla fall. Nu har man gått till andra ytterligheten som inte alls är bättre. Tänk att det skall vara så omöjligt att använda sunt bondförnuft och ordna systemet så att basstrukturen ägs av staten (som inte behöver sköta den själv) och så får operatörerna hyra den eller annars bara sköta tjänsterna.

    Jag använder Ålands mobiltelefon helt enkelt därför att det är enda operatören som använder två nät av basstationer: Elisa och DNA. För alla andra operatörer måste man använda deras eget nät. Vi har problem med täckning men med ÅMT har jag alltid haft kontakt. Sonera är totalt hopplöst i vår by.

  2. I Sverige har det nu gått så långt att för många mindre hushåll, så är de fasta nätavgifterna på el högre än vad den rörliga elavgiften är.

  3. Grävde fram senaste elräkningen och enligt den betalar jag 2,35cnt/kWh i överföring samt 1,90cnt/kWh elskatt – på de här avgifterna ännu momsen 24% vilket blir totalt 5,27cnt avgifter som man inte kan konkurenssätta. Grundpriset på elen är för tillfället under 5cnt/kwh så även här betalas det mera fasta avgifter än vad själva elen kostar. Börspriset på el har varit rätt lågt den senaste tiden så det kan löna sig att göra ett avtal som baserar sig på NordPools priser.

    Lagstadgad ljuskabel, dvs. 1km till uppkopplingspunkten, har vi även här men anslutningsavgiften samt grävjobbet skulle troligen bli över 10k€ så här måste man ännu klara sig med lufthängande koppartråd.

Kommentarer är stängda.