5 september, 2014 av Nisse

Försäkringar

Det är milt sagt allmänt att folk är grundligt misstänksamma mot försäkringsbolagen. Så också jag.  Man har uppfattat dem mera som fiender som försöker lura en i varje vändning än som de hjälpare i nöden som de ursprungligen var menade att bli. Sedan finns det förstås en mängd bedrägerier som i sin tur får bolagen att bli misstänksamma mot alla ersättningsanspråk och den negativa spiralen av misstro fortsätter.

Men nu måste jag ur egen erfarenhet ge försäkringsbolagen en blomma. Vi hade ju eldsvåda i köket den 10 maj och allt revs ut och det var en hel del jobb innan vi kunde flytta in igen den 10 augusti. Förstås är mycket på hälft och förblir det för nu är det tröskning som gäller. Och alla andra jobb som borde ha gjorts på sommaren. Så det står stilla ganska länge.

I alla fall så hade vi granskning (två bolag) genast efter branden och kom överens om att vi själva sköter om ombyggnaden (mot en liten timersättning). Sedan har jag skickat in räkningar ungefär varje månad. Ärligt talat så tvivlade jag starkt på att få räkningarna betalade utan en massa krångel men måste nu då sista räkningen gått säja att det har fungerat utan problem.

Speciellt misstänksam var jag mot begreppet ”underförsäkrad” som jag för mitt liv inte kan förstå (annat än som rent bedrägeri från bolagets sida). Det är nämligen så att om jag försäkrar för 100 000 euro och bolaget konstaterar att huset egentligen är värt 200 000 euro så anses det vara ”underförsäkrat”. Då blir också ersättningen halverad !!! Helt vansinnigt. Så jag betalar premie för 100 000 men kan enbart få ut 50 000. Det här är rena svineriet och enligt min mening kriminellt så jag förstår inte att en sådan sak kan tolereras.

Nå, nu tolkade bolaget färsäkringsvillkoren så att jag fick ut ersättningen i sin helhet. Det blev egentligen billigt för bolaget också då vi gjorde arbetet själva. Vi köpte till och med en ny spis från Sverige som brorsan hämtade (gratis) då han var i Stockholm. Jag sparade inte egna pengar utan bolagets (ca 500 euro). Av gammal vana så köpte jag billigt material och hämtade allt själv (utan ersättning). Det är ju så det skall gå till. Inte så att man försöker pressa de sista centen ur bolaget för allt möjligt strunt. Då blir premierna billigare för oss alla.

I alla fall så anser jag att en stor orsak till att allt gick så bra var att bolaget var i högsta grad lokalt. Kontoret finns i kyrkobyn och personalen känner alla i trakten. Sammanslagningen av bolag är väldigt bekymmersam för den förstör (liksom nödcentralernas vansinniga omorganisering) helt den lokala kännedomen. Och leder till en kultur av allt större misstänksamhet på alla sidor. Rationaliseringsvinsterna är löjliga i jämförelse med att hela systemet förstörs.

Det leder också till att jag struntar i bolag som lämnat bort den lokala förankringen. Då kan jag lika gärna välja ett bolag i Sverige eller Tyskland eller var som helst som ett som finns i Helsingfors. De är alla lika långt borta från vår verklighet. Visst förstår jag att man måste vara försiktig med utgifterna men det måste gå att hålla kvar lokal kännedom. Förr fanns det inga lokala kontor heller men min farfar var lokal agent för ett försäkringsbolag och fick någon liten slant för det. Nu struntar idioterna till ”rationaliserare” i det lokala och troligen rationaliserar de bort hela bolaget inom kort.

Det är i alla fall klart att det behövs försäkringar. Inte för att få ut nån hundralapp då man tappat mobilen i backen (för att man är slarvig) utan för de stora katastroferna som man inte har en chans att klara annars. Så jag struntar i alla fåniga apparatförsäkringar som bara är rena lurendrejeriet. Men jag tänker se till att de stora sakerna är ordentligt försäkrade. Och nån ”underförsäkringsparagraf” kommer inte med i mina nya försäkringar. De bolagen får försöka lura nån annan. Har jag försäkrat och betalar premier för 100 000 så skall jag kunna få ut 100 000 också. Allt annat är bedrägeri och därmed jämt !

Självrisken får gärna vara hög. Så hög jag bara klarar av. Det sänker också premien betydligt för det är klart att en hundralapps utbetalning kan kräva arbete för hundra euro (eller mer) inom bolaget vilket i sin tur höjer premien. Jag orkar inte heller börja bråka om små summor.

Och kom ihåg att det som händer kommer oväntat och plötsligt (det är liksom försäkringens hela idé) så se till att försäkringarna är i skick hela tiden ! Då det händer är det för sent. Min pappa var också försäkringsagent och hade bra försäkringar som jag fått ”ärva”. Det var också inställningen att man måste ha försäkringarna i skick som var värdefull.

Nu skall försäkringarna läggas om – speciellt som Henrik äger halva stället – och då kommer ett bolag som har ”underförsäkringsparagraf” att försvinna. Det finstilta skall lusläsas och stötas och blötas men man kan ju aldrig vara säker på framtida ersättningsbeslut ändå.

Men i misstänksamhetens hav sätter jag ändå en liten blomma av erkänsla till det lokala försäkringsbolaget.

Etiketter:

Ett svar till “Försäkringar“

  1. Kalle skriver:

    Jag börjar för min del bli bekymrad över försäkringspremierna. Dom börjar snart bli största enskilda utgiftsposten på hemmanet.