En liten Megabra kändis

Ja vetni, inte kunde jag gissa igår då jag på morgonen gick till ladugården vad som skulle hända under dagen. Inte nån stor sak, men en sån sak som man blir på gott humör av!

Kossan Extrabra hade haft beräknad kalvningsdag för nån dag sedan och i förrgår på kvällen såg hon ut som om det började närma sig. Hon läckte en hel del mjölk, så Antte mjölkade henne så att den värsta spänningen i juvret skulle släppa. Det är dessutom ett gammalt knep att man genom mjölkning före kalvningen får allt att komma igång, tack vare oxitocinet som frigörs vid mjölkningen.

Igår då jag kom till lagårn hörde jag det där speciella muuandet som kor har då dom kalvat. Men ingen kalv syntes i boxen, då inte heller Extrabra såg ut som om hon hade kalvat så tänkte jag att hon råmade för att hon hade värkar. Jag gick i varje fall lite längre in i lagårn och där låg ju en liten kalv, ett par boxar bort från Extrabra. Den hade rätt så nyligen blivit född men hade på något sätt lyckas komma bort från sin mor. Kalven var rätt så stor så jag var säker på att det var en tjur, men vid närmare undersökning visade sig att det var en kokalv .

Mamman heter som sagt Extrabra, så det första namnet jag kom på var Megabra. Antte tyckte sen att hon borde ha hett Mykibra, men nån förmån måste väl jag ändå ha då jag var den som såg henne först så det blev Heisala Megabra. Man får hoppas att namnet går i kategorin Nomen est omen och hon om några år blir en megabra mjölkko! I alla fall har det fungerat så med mamma Extrabra 🙂

Inget extra där, en kalvning bland med dom andra. Allt gick bra, kalven och kossan mår bra så jag fortsatte med sysslorna. Lite senare på dagen kontaktade en halvbekant journalist Antte då hon tyckte kalvar i allmänhet är så söta och att namnen på våra kalvar är lite speciella. Hon ville skriva en liten notis om Extrabra och Megabra och det gick givetvis bra det. Så igår dök det upp på ÅU;s webbsida en liten grattis annons för lilla Megabra och i dagens tidning finns bilden med lite text 🙂

http://www.abounderrattelser.fi/news/2015/01/nagot-megabra-behovs-i-mjolkbranschen.html

Man blir så glad av sånahär saker och av alla Era kommentarer! 🙂 Som jag skrev senast, kossorna fortsätter med sitt jobb trots alla nyheter och det gör också vi! 🙂

Författare: Sonja

Jag är en 35 årig mjölkproducent från ön Heisala i Pargas skärgård. Jag flyttade hit från min hemgård i Pernå i februari 2008. I augusti 2005 hade vi generationsväxling på min hemgård, sedan dess har jag varit mjölkproducent på heltid. Då jag flyttade till Heisala tog jag med mig största delen av de djur jag hade hemma i Pernå, dvs. 7 kor och 7 ungdjur. Santalahti gård är min mans hemgård som han tog över år 2007. I dag har vi 55 mjölkande kor och ungefär lika många ungdjur, totalt drygt hundra djur. Här odlas ingen spannmål, alla åkrar(förutom några viltåkrar) används till att producera ensilage åt korna. Förutom att jag jobbar på gården på Heisala har jag fortfarande kvar min hemgård i Pernå. Den är idag en växtodlingsgård, där det odlas spannmål och vall. Dessutom finns där skog. Jag är själv med och sköter arbetet där så ofta jag kan, mina föräldrar, framför allt min far, är till en stor hjälp. Jag har alla maskiner kvar där från den tiden jag bodde där. Vi lagar allt hö som vi använder för korna i Pernå och dessutom lagar vi ensilage där också. Balarna transporterar vi sedan med långtradare till Pargas. Vi sysslar mycket med avelsarbete och vi tar också i mån av möjlighet emot besökare på gården. Kort sagt; detta är mitt drömjobb!