2 februari, 2015 av Sonja

Tjurarna lever och mår bra

Fick nästan kaffet i fel hals då jag läste en kommentar på en webbsida angående en kalv som föddes under en intervju med en mjölkbonde. Kalven var en kokalv och personen som kommenterade var av den åsikten att det var tur för kalven eftersom en tjurkalv hade dödats mer eller mindre omedelbart p.g.a. att dom är olönsamma.

På riktigt?! Finns det folk som går omkring och tror att vi ”klåbbar” tjurkalvarna då vi inte behöver dom på en mjölkgård? Nere i Europa gör man så på sina ställen, det är tyvärr kall fakta. Men att man sku göra det hos oss är nog långsökt. Inte lägger jag huvudet i pant för det att ingen i hela landet sysslar med det men jag har personligen inte hört om någon som gör det.

I regel går det till på det viset att tjurkalven anmäls först till nötregistret och mer eller mindre i samma väva till förmedlaren, i vårt fall HK.  Förmedlaren kommer sen och hämta kalven då den vuxit till sig och för den till en uppfödare och därifrån ännu eventuellt vidare till en slutuppfödare. Om jag inte minns helt fel ska kalven väga minst 40kg och vara minst 2 veckor gammal då den flyttar från hemgården. Ju mera kalven väger desto bättre betalt får vi, så också ur en ekonomisk synpunkt vinner vi på stora välmående kalvar. Hos oss och de flesta andra mjölkproducenter är det en självklarhet att kalvarna sköts lika bra oberoende vilket kön de är.

I vissa fall lämnar man tjuren hos sig. Om avelsbolaget är intresserat att testa tjuren blir han hemma tills vi får svar på om han duger eller om man själv vill använda tjuren som gårdstjur blir den också i knutarna och växa.

Men om vi ska prata om olönsamma kalvar finns det nog en sort som klår tjurkalvarna 100-0, nämligen kokalvar som är köttraskorsningar. Fina kalvar, som äter och växer i grymm takt men ingen vill ha dem. Enligt förmedlarna finns det ingen åtgång på dom i denhär ändan av landet då hit inte finns sådana uppfödare som sku ta emot dem. Just nu har vi en handfull av dessa ”köttkalvar” som väntar på skjuts. För varje dag som går, står dom hos oss och äter mat och tar plats av mjölkraskalvarna. Och det är ett problem som måste lösas. Hela tiden uppmanas vi att använda oss av mera köttdoser vi seminering. Dels därför att det inte sku finnas ett så stort överskott av djur på marknaden och dels därför att uppfödarna hellre har köttraskorsningar som växer bättre än mjölkraserna. Så länge lönsamheten är vad den är på köttsidan lär det inte bli nån snabb lösning på den här saken heller. Tvärtom tycker jag att det hela tiden  blir ett bara större problem 🙁

5 svar till “Tjurarna lever och mår bra“

  1. Bitte skriver:

    Så sant om kokalvarna med köttrasblandning!!

  2. Kurt skriver:

    Lösningen är ju att använda könssorterad sperma vid insemineringen.

  3. Sonja skriver:

    Visst gör vi det också. Men det blir också rätt dyrt att använda på alla då ändå nästan hälften av semineringarna är kött.

  4. Antte skriver:

    Nog använder vi Y-vik i ca 1/4 av köttrassemineringarna…

  5. Aspsusa skriver:

    Kanske om kalvkött blev populärt?

    Kanske rentav riktigt ung, ”mjölk-kalv” – det är ett kött jag bara läst om, men aldrig sett till salu eller smakat.
    En stek av äldre kalv (8-9 mån tror jag det var) har jag köpt i Tallinn, och det var riktigt delikat, trots min ovana att tillreda dylikt.

    Kunde kanske bli en gourmet-produkt? Äkta wienerschnitzel av kalv som fått gå länge med mamman…