26 april, 2015 av Kalle

Huset som försvann

Detta hände för rätt länge sen. Faktiskt så länge sen att Bondbloggen inte ens fanns, men det börjar kunna berättas först nu. Vi skall tillbaks till nådens år 2007 för att komma i rätt stämning.

2007 var året då jag blev bestulen. På ett hus

Jag har rätt länge tänkt att återge denna lite märkliga historia på bloggen, men lite dragit mig eftersom hela historien är så huvudlös att den närmast verkar påhittad. Dessutom har jag väl gått och hoppats att gåtan skulle få en naturlig förklaring, men det börjar jag nog ge upp nu efter 8 år.

Såhär var det. När jag köpte grannhemmanet i slutet på nittitalet följde en gammal ria med. Rian var inget för världen, jo, det hade varit ett fint historiskt dokument med bland annat en hemgjord torkugn från uppskattningsvis tjugotalet, men allt var i så dåligt skick att det liksom inte kändes meningsfullt att ta vara på det. Lite saker och ting av värde fanns dock i huset och så länge taket höll tätt så fick det stå. Naturligtvis gick inte det speciellt länge utan den snörika vintern 2003 föll hela faderullan omkull och började ropa på hjälp. Nu har ju  snabbhet aldrig varit mitt kännetecken så det gick till vintern 2006 innan jag kom mig för att göra något. På vintern plockade jag av taket som var ett tagelpannetak och sen kom vårbruket och sen växte huset ner i gräs och förblev ostört återigen ett år.

DSC_0169

En bild från cirka 2005. Rian har störtat och är nervuxen i mina favorithatobjekt hundfolkor.

Sen hände det märkliga

En dag så var den borta!

Rian är placerad 100 meter norrom vårt boningshus och eftersom vi i allmänhet har ärende söderut kan det gå någon vecka innan jag har ärende norrut. Döm om min totala förvåning när jag sensommaren 2007 upptäckte att huset inte fanns där mera. Ett nerfallet hus utan stockar eller annat fint att ta tillvara hade hux flux bara försvunnit från jordens yta. Även om platsen inte kan ses från bostadshuset så är det definitivt inom hörhåll, men ingen på tomten hade märkt av något konstigt. Att huset tagits bort med maskin är helt klart för som hantverk hade det nog tagit sin lilla tid.

Vad jag sen tycker om stölden är mera oklart. Jag slapp ju en massa jobb så egentligen tackar jag för besväret, men tyvärr åkte endel saker med i svängen som jag väldigt gärna hade haft i behåll. Ca 1000 torra pärtor och än värre kanske 250 fina höstörar försvann på köpet. En gödseltratt av lite modernare snitt och en gammal häststötting skull jag också gärna har haft i behåll. Så även om jag till någon del är tacksam så betraktar jag nog det hela precis som en regelrätt stöld. En gammal självbindare hade ratats, och lite stockverk och golvet fanns kvar. Resten var borta

Jag tycker jag har frågat alla som jag på något sätt kunde ha något att göra med fallet och tillbringat en hel del tid med att fundera, men ingenting har lett nånvart. Frågan är än idag helt olöst. Dessutom kan Ni ju föreställa Er att det är lite pinsamt att gå fram till någon och ställa frågan: ”Jag har tappat ett hus, vet du var det är”

I början av månaden kom jag mig för att börja städa upp tomten. I mitten på månaden gav jag upp. Där fanns så mycket gammalt metallbråte och ruttet träverk att jag hade haft punktering dagligen på grävmaskinen och som handarbete var det drygt. I går beställde jag en bandgrävare som på nån timme fixade upp tomten så nu är definitivt den gamla torkriaeran förbi på backen. Dessutom är det en utmärkt plats att fylla upp allt material på som kom från utfallsrensningen i höstas.

DSC_0063

 

Detta är då taget från ungefär samma plats som bilden innan. Kom sen inte och säg att det är finare bara för att det är grönt. Det är ovanstående bilder ett bra bevis för

Trodde Ni på det här nu då?  Det lönar nog sig att göra det, för varje ord är sant.

3 svar till “Huset som försvann“

  1. Nisse skriver:

    Min teori är att det är storstadsbor som knyckt ladan. Grå bräder och stockar används för att tillverka ”konstsaker” som säljs för grova pengar.

  2. kalle skriver:

    översta bilden är tagen den, 2007:06:29 17:03:34

  3. Christer skriver:

    Jaa, hade det varit första april så hade sanningshalten säkert prövats men nog tycker man att någon borde ha sett vad som varit i görningen. Nyfikenheten brukar vara stor på landsbygden.

    Annars intressant att det nu tydligen finns en ny tidserabenämning 🙂 -Tiden före bondbloggen. –
    En tid efter bondbloggen kan det också kanske bli någon gång men den känns avlägsen efter dylika historier 🙂