30 april, 2015 av Charlotta

Stödutbildning och stängsel

Jag var på stödutbildning.

Den som tror att man efter en sån här utbildningsdag kan allt om stödsystemet, den ska nog fundera om en gång. Det är lite så att före man far är man ganska på det klara med hur man skall göra med allt, men när man börjar söka sej hemåt och information sjunkit in, är man mer vilsen i systemen än när man for…

Att vara bonde = att söka stöd i dagens värld. Jag vet inte någon bonde som inte söker stöd. Mycket har det diskuterats om detta med stöd, och jag hävdar fortfarande att skulle inte bönderna få stöd så skulle det inte finnas någon som skulle ha råd att äta. Bonden får stöd för att folket skall ha råd att äta. Skulle inte bonden få stöd, skulle det behöva införas ett system där varje finländare skulle få söka ut någon form av matbidrag för att klara livhanken. Ja, kanske inte om man bor på landet och kan tänka sej ett liv som på 1920 talet, men nu fungerar inte världen riktigt så mera, och då är det såhär. Stöd åt bönderna – grattis, vi sparar en himla massa pappersjobb för alla er andra! Så kan man också uttrycka saken, men då få vara beredd att kunna springa fort 😉

Men, man känner sej lite som en snyltare.

Det förekommer med jämna mellanrum skitkastning. Och man blir ju så lessen. Jag har inte gjort något brott. Jag har inte gjort någon illa! Jag följer ett system som alla godtagit. Ändå får man med jämna mellanrum höra att det är ens fel att Östersjön mår dåligt och att man lever på skattepengar. Jag vet att många vet hur det ligger till, och de som inte förstår hur det ligger till så skulle jag vilja säga som ”slalom-Stenmark” lär ha sagt någon gång, det var nåt i stil med ” det lönar sej inte förklara för en som inte begriper.” Och så tror jag också jag gör i fortsättningen. Den som nu ännu tänker att bönder är snyltare på skattepengar, så, ja, jag tänker lämna er i er tro om att de är så.

DSC_0823[1]

På stödutbildningsdagen fick vi lära oss det nya med kommande system. Det var inte gjort i en handvändning, och mycket fanns ännu öppet när vi var på skolning för nån vecka sedan. Nu börjar väl det mesta vara genomtänkt på 4 varv och de förhoppningsvis sista ändringarna i nya systemet skall väl snart vara spikade. För min del har det kastat lite småkäppar i hjulet med det nya systemet. Lång historia som inte går att dra ”helt kort”, så jag tror jag helt enkelt lämnar den, men, do belive me, jag har fått fundera några gånger jag också hur jag ska göra… Jag som ju är i behov av vall är inte bekymrad över permanenta gräsmarker och dylikt, men till lika är det nåt man nog skall vara vaksam med. Eftersom jag har får måste jag se till att jag mitt i allt inte har alla mina åkrar som permanenta gräsmarker, jag måste ju kunna sprida och plöja fårskiten nånstans. Trädgårdslandet är inte så stort att jag kan sprida allt där. Eftersom jag har en stor del av mina åkrar på en annan holme är det krepligt att få dit skiten för då ska också plogen, sladden, harven, såmaskinen och allt vad det ska vara dit, så jag försöker i mån och möjlighet hålla skiten på hemholmen, hittills har det fungerat, men, nog kommer det en dag, förhoppningsvis vacker, när jag måste börja kajka skiten någon annanstans… Nå, det är inte aktuellt ännu, kanske hinner jag ge upp fårlivet innan den dagen…

Så nu sitter jag, många vackra dagar inomhus och gör upp planer, funderar över fårens välbefinnande, mäter boxstorlekar och räknar.  Jag planerar in kommande 5 års odlingsplan, arrendekontrakt skall skrivas, och gränskorrigeringar i betesmarkerna ska ritas. Träckprov skall tas, och betesgången planeras. Till lika rusar våren fram där ute. Potatisen skulle behöva komma i jorden, och fåren klippas. Stängselreparationerna är jag delvis färdig med, men jag har ett helt nytt område som skall stängas in, och några 100 meter stängsel i ett område som skall förnyas helt. Jag började med stolparna för någon dag sedan.

DSC_0831[1]

Är man 160cm och stolpen 200cm, då får man lite svårt att slå ner stolpen, men står man på mönkkisen blir höjden precis lagom. Anledningen till så långa stolpar, fast nätet bara är ca 1m, är att marken är gammal sjöbotten, mjuk lera, och stolparna sjunker långt ner. I sand, mulljord och vanlig skogsmark brukar jag använda mej av 150cm stolpar, de är mer mänskliga att hantera och står hyggligt på plats bara man får ner dem 50cm. Men i mjuk lera, där ska de nog ner ordentligt för att stängslet skall stå stadigt.

Så, jag varvar inomhusjobb och utejobb. Sitta inne hela dagarna får man huvudvärk av, och nerverna klarar inte att vara ute och jobba som normalt när man vet vilken pappershög som ligger och väntar där inne. Tidspress, huvaligen, men jag tror jag fixar det! Det måste jag, annars blir det inte bra…

3 svar till “Stödutbildning och stängsel“

  1. Kurt skriver:

    stolpnedslagare, antingen de vanliga mekaniska eller numera de hydrauliska är ju annars mycket vanliga numera.

  2. Nisse skriver:

    Jag har alltid varit av den åsikten att stöden är till för konsumenterna. Om vi föreställer oss att stöden tas bort helt så kommer så gott som all livsmedelsproduktion att upphöra i det här landet. Och den börjar inte på nytt innan priserna minst tredubblats. Om det blir en längre paus så måste alla investeringar börja från noll och då räcker en sexdubbling inte till. Moderna ungdomar kommer inte att bli bönder med mindre än att de får en ordentlig lön.

    Det är alldeles riktigt att det inte lönar sej att bråka med folk som har åsikter. Folk tror det de vill tro helt oberoende av fakta. Jag har råkat ut för samma sak på fibernätsidan. En del *tror* på trådlös kommunikation och det hjälper inte att man tar upp Shannons teorem (Shannon bevisade att det är omöjligt att komma över en viss kapacitet över ett frekvensband helt oberoende av teknik). Den som har en fiber har ett helt universum till sitt förfogande medan trådlös teknik betyder att alla delar på de synnerligen begränsade frekvensbanden. Men till och med ingenjörer som borde ha läst grundkursen i telekommunikation har svårigheter att fatta vad man säjer. Antingen har de sovit på lektionerna eller så är det den egna plånboken som talar (ifall de säljer trådlös teknik …).

    Ett gammalt ordspråk lyder: ”Hundarna skäller men karavanen drar vidare”.