Förra söndagen skrev jag ett ganska långt blogginlägg som jag inte publicerade omgående. Tur var väl det.
Namnet på den blogg som aldrig skrevs klart var Quo Vadis och den började såhär:
“Det torde vara latin och betyda att man borde välja väg man inte riktigt kan. Eller i varje fall nått ditåt.
Den första snön har idag fallit över hemmanet. Inte mycket, men tillräckligt för att kallas snö. Det betyder att nu är den förra odlingssäsongen definitivt avslutad och jag noterar att allt det som jag var tvungen att hinna med innan snön och kölden kom är faktiskt också klart.
Att det har varit en tung säsong är alldeles klart och det avspeglas bland annat i det att man denhär tiden på året brukar sluka maskinkataloger med hull och hår och antingen shoppa eller bara fönstershoppa nån ny maskin. Så icke i år. Visst har man surfast på maskinsidor och visst har produktkataloger som ramlat ner i postlådan lästs, men utan desto större upphetsning.”
Sen gängade jag på, lite om dålig lönsamhet, lite om mystiska EU regler, lite om att jag börjar bli trött på allt eftersom allt är så motigt. Det blev nu en såndär allmän klagojeremiad som jag själv nästan tyckte lät som en bondeparodi så jag publicerade den inte riktigt med det samma utan ville fundera lite först.
Den tankeperioden innehöll förra torsdagen som i sin tur innehöll ÖSP traditionella höstinfomöte som nu hottats upp lite och gick under benämningen Bondesnack.
Den kvällen lyssnade vi till föreläsare Christoffer Trier (eller något ditåt) som hade lovat att i sin föreläsning “lyfta” 70 deppiga bönder.
Vi var inte 70 utan 90 och redan det visade väl hur många som gärna ville bli lyfta denna slaskiga höstkväll
Nu förhåller det sig så att -utan att desto mera vädra sina fördomar- att bönder kanske inte är den optimala målgruppen för psykologiskt coachingsnack och visst märkte jag att skepsisen fanns redan i försnacket med kollegerna. Det som alla dock var överens om var att OM något dylikt fungerar – då är det nu det behövs, för bondesamhället är nog denna höst så fyllt av hängande mular att även ett halmstrå är bättre än inget.
Vi fick oss till livs en 80 minuter lång föreläsning om lite idrottscoachning (intresserade många men inte mig) vi fick höra att hinder är nyttiga, vi fick veta vad spegling betyder och vi fick också veta lite om hur viktig förnyelse av tankesättet är.
Lyckades han då?
Jo, det vill jag påstå att han gjorde. Både under kaffet och senare i veckan har jag träffat kolleger som varit om inte uppfyllda så i varje fall tagit innehållet till sig, åtminstone på något plan.
Hur som helst var årets ÖSP kväll en lyckad tillställning. Även om både Tomas Långgård och Lantbrukssällskapets föreläsarpar Lönnqvist och Långskog inte hade världens tacksammaste uppgift att ta över efter Trier så lyckades alla tre bra med att föra fram sitt budskap, och alla hade matnyttig information att komma med.
Kvällar av denhär typen kan uppfattas som abstrakta men har helt klart sin plats på kartan. Dels får man träffa kolleger, dels får man information som kan vara väl dold i det myller av paragrafer som en odalman idag skall söka sin utkomst ur.
Hem genom den blöta kvällen körde åtminstone jag med något slags hopp om en ljusnande framtid. Den kanske till och med är vår.
Några vackra ord av en norrman, får 90 bönder att odla gratis ännu ett år. Tänk så lätt det kan va, att vara född med talets gåva och dessutom få betalt.
Jag tror att lite nytänk kan vara nyttigt för bönderna. Varför kan man t ex inte samarbeta bönder emellan med maskiner?
Det har sina problem. Om det är en enda dag vackert väder på hösten så vem får tröska då ? Recept för bråk grannar emellan. Jordbruk är inte som en fabrik där man i princip kan använda en maskin året runt, dygnet runt utan att det gör större skillnad … Bolagsmaskiner är ingen ny sak. De har länge funnits. Men så fort man fick råd att köpa egen maskin så gjorde man det – även om det var en skrotmaskin.
Som kommentar till anonym: Det behövs säkert nytänk även för bönderna, att vi ska kunna konkurrera på världsmarknaden med bulkvaror lyckas nog bara i de fall det gäller produkter med egenskaper som framhävs av vår kalla men ljusa växtsäsong. Sen är det ju dumt att exportera fina råvaror för halvassit och köpa dem tillbaks färdigt förädlade för dyra pengar men det är kanske mera en fråga för livsmedelsindustrin än för bönderna.
Vad gäller maskinsamarbete så är det nog som Nisse skriver svårt vad gäller just skördemaskiner och även andra maskiner som behövs just speciella dagar medan det däremot går bra för maskiner typ vedmaskiner där det inte riktigt hänger på dagen. Själv har jag vedmaskin och plog i bolag med andra bönder. Vad gäller dyra specialmaskiner i min grönsaksodling är det inte lätt med sambruk då eventuell kompanjon ligger 50-100 km bort (enkelväg). Under tiden jag hämtar maskin hinner nog vädret ändra så att den inte går att bruka vid hemkomsten. Nej, att sätta en dag på att frakta maskiner under vårbruket är nog inte att tänka på det erfar man nog i våras då man knappt hann ut till åkern innan regnet kom igen.
Hej “anonym” inget illa att fundera över varför bönderna inte kan ha samarbete, tror att de flesta gärna hade sina maskiner ihop med andra odlare,, men det finns ett stort men. För att kunna odla så måste man ha mycket hektarer för att få nån lönsamhet, fast det vill inte alltid hjälpa det heller. För det andra våra vårar-somrar-höstar kan vara mer än nyckfulla, detta fick vi uppleva i år.. Om vädret i vår by är omöjligt så är det för de andra odlarna samma sak i samma by. Som Christer skriver så finns det vissa maskiner vilka går bra att ha ihop med några andra. Dessa används inte på samma gång som de vanliga man har för sådd eller skörd. Här hos oss hjälps vi nog åt med vissa saker, transport av spannmål från åkern till torken om den andra inte har sitt spannmål färdigt för tröskan , då kommer man med traktor och släpvagn då det behövs flera vagnar , om regn utlovas. Men en som inte har nån anknytning till ett jordbruk kan inte veta hur o vad som ska göras.
Fick en gång höra av en stadsbo som var på visit till en bonde , du som har hytt på tröskan kan tröska fast det regnar. Hi o hoj men hur kunde han veta, precis som en undrade efter ett rejält regn varför tröskar du inte, asfalten är alldeles torr, visst men så går det inte. Detta är bara lite vad en icke bonde funderar om livet o jobbet på landet. Tack till bloggarna som orkar skriva och berätta om jobbet på just er gård.