9 december, 2015 av Charlotta

Som gamla gastar

Ja, som gamla gastar står de där och glor på en när man går förbi. Det som i tidernas morgon utgjorde en kärna i gårdens liv och leverne är nu alldeles för smått och klumpigt att ha att göras med. Det som inte används, ständigt repareras och underhålls, kommer sakta att falla offer för förruttnelse, och att hinna undan förruttnelsen är inte lätt när man är en kratta på att bygga, har fullt upp med de hus som fungerar, och dessutom har alldeles för många små kojjor att hålla reda på istället för någonting större, som fungerar lättare att använda. Jag räknade en gång till ca30 små tak som vi håller reda på här på holmen… Inte bara jag, men ”tak som tillhör min familj, som man kan hamna med på takläggartalko till”. Det handlar då om allt från lekstugor, rior, lador, strandbodar, källare, osv, alltså allt som har ett tak, som gärna skulle få vara tätt, för det finns nåt som gärna skulle få bevaras på insidan.

DSC_1121[1]

De står där som gamla gastar och glor på en när man går förbi. In ska man snart börja akta sej för att gå, och jag har försökt tömma bort det som finns på insidan. Det är när något gammal hus skall tömmas som man inser hur mycket saker det finns i världen. Men, vad ska man göra av alla möjliga gamla grejjer? Inte bränna upp. Det har jag på det klara. Eller? Suck, vad ska man ha det till då?

Det som inte håller att ta i, så det måste/kan och får man bränna upp, men redan husens fina breda brädfodring, som är murken nere, men lite hållbar upptill? De är så häftiga på sitt eget sätt, så de ska jag spara. Tror jag… Endel av dem… Hmm… Till vad då? Ja, inte vet jag, men brännas ska de inte… Och så har man då åter en återvändsgränd man inte smidigt kan trassla sej ur, utan att huvudet spelar spratt.

DSC_1123[1]

Själva fähusdelen (till vänster i bild) är av tegel. Eller nåt sådant. Visst är det tegel, men de var nog ganska sand-starkt blandning när de tillverkades. Så, håller de i 100år till, (antagligen inte) eller får följande generation på gården nippor och problem med det om man sparar det. Hellre kan jag ta mej an tabernaklet nu så följande får fundera på nåt annat. OM det kommer någon följande som vill filura på här, det vet man ju inte heller, men om. Man måste alltid räkna med att någon kommer att få ta sej an det, om inte jag gör det. Visst, det går det också, men, jag vet hur det är att börja från minus-sidan, med att riva först och sen bygga uppåt, så det vill jag helst inte sätta på någon annans huvud.

Sånt här funderar man. Kanske jag skulle få rumpan i ring i höst/vinter och få bränt upp det som brännas kan, renovera upp kåkarna, eller så… suck, får de stå där ett tag till, tills de kommer ner, och sen… ja, vad sen…

 

3 svar till “Som gamla gastar“

  1. Urban Jacobs skriver:

    Det är inte lätt att dra gränsen vad som kan räddas eller inte. Tycker nog personligen att man ska tänka sig för innan man river gamla byggnader. Minns Holkvik, den lilla gården på Kirjaislandet, hur fint det var där. Var förbi för några år sedan och då var det ett vanligt modernt sommarställe. Det var en sorglig upplevelse.
    Urban Jacobs Kiruna

  2. Nisse skriver:

    Egentligen är de inte alls i så dåligt skick som det verkar men taken borde fixas. Stockhuset är helt OK – vår ria har betydligt sämre knutar.

    Ett förslag är att sätta ett lätt tak utanpå med Onduline (skryttad takpapp) som jag använt för trädgårdsskjulet. Underlaget kan man bygga av vanliga bräder. Skivorna är 2 meter långa och mycket lätta. Sedan kan man i lugn och ro fundera på när man orkar lappa ihop resten. Bara man väntar en tid så händer det att man vaknar tidigt på morgonen och tänker ”Just det ! Så skall jag göra …” 🙂

  3. Janne B skriver:

    Ja hoppas att ni alla bondbloggare har en rasande fin och frrevlig JUL Ha det så b ra, ö Janne B.