Jag kastar en blick på klockan och konstaterar till min förskräckelse att den redan blivit 13 juli. Mitt senaste inlägg är daterat i april. Hur det nu blivit så kan jag inte ens själv begripa, men på något sätt har tiden slutat räcka till riktigt totalt och bland dom saker som fått stryka på foten har varit bloggskrivandet. Nu hoppas jag att det inte handlar om något permanent läge utan en tillfällig förvirring som pågått ett tag nu. Själv tror jag väl inte att jag har fått mera att göra nu än förr, men efter 50 verkar det nog som om saker och ting skulle tendera att ta längre tid i anspråk än förr. Tyvärr.
Andra haken har varit att jag inte haft så mycket att skriva om, både vårbruk och försommar har jordbruksmässigt gått nästan som på räls, våren var lite sen men sen har vädret varit riktigt snällt och givit egentligen all man kan önska från odlarperspektiv. Vatten har kommit då det behövts och solljus och ditåt värme har också funnits i tillräcklig mängd.
Odlingsplaner för 2017 var inställd på ganska stor areal raps, men den sena våren gjorde att jag gjorde omfall på hela planen och nu bland annat för första gången sen början på nittiotalet odlar enbart korn och havre, förutom då solrosor och vall – det senare helt nytt för mig.
Dock ser man en sak helt tydligt nu, vilket jag nog anat lite smått. Det är nog den areal som plöjdes i fjol höstas som ser absolut bäst ut, tätt följd av den areal där rapsen stod i fjol, båda dessa skiften är en fröjd att titta på och när man mäter SPAD-värdet där så är det också helt bra (ca 45) trots att gödeslgivan medvetet hölls lite i nederkant (av kostnadsskäl) Vad gäller de åkrar varifrån plogen hållits borta i några år nu så kan man nog se en klar försvagning av beståndet. Sen finns det ju den andra vågskålen där man sparar pengar och tid genom att lättbearbeta, men sämre växt, det får man definitivt.
Ett annat märkligt fenomen som inträffade i år syns på bilden nedan. Det är havrebrodd i lättbearbetad kornstubb som är fotograferad i början på juni.
Som synes ser bilden ut som hämtad ur en skräckfilm och vad detta beror på kan jag inte för mitt liv begripa. Varannat såvarv har inte grott alls, men ändå såpass mycket att man ser att det är nånting sått där. Döm sen om min ännu större förvåning (och lättnad) då jag tre veckor senare kunde konstatera att det nog ordnat upp sig, även om nog inte åkern kommer att dela med sig av någon rekordskörd.
Vädret har som sagt varit optimalt åtminstone i våra trakter, något som vi inte är speciellt bortskämda med. De senaste 10 åren har det ju antingen varit för mycket regn alternativt exceptionellt torrt vilket inte är att föredra något av det.
Nu har den tid av året kommit då man inte kan hjälpa till så mycket mera, det blir som det blir. Men bra ser det onekligen ut. Med allt annat utom priserna och jordbrukets läge överhuvudtaget. Men det vet vi ju alla.
Som avslutning lägger jag in en bild som inte har nån annan gemensam nämnare än att den i mina ögon är vacker.
Har väntat på ett livstecken från Kalle sedan vårbruket inleddes någongång, roligt att höra att allt är i sin ordning!
Jepp, har själv saknat dina inlägg. Roligt att se att växten tatt sig fast starten var lite klen.