Hallå där

Tre år har gått sedan jag senast skrev ett inlägg här på bloggen och på den tiden har det förstås hänt ett och annat. Inte några revolutionerande saker men allt möjligt smått, gott och mindre gott som hör livet till.

Tre år är en lång tid att vara borta härifrån men det har varit roligt att följa med hur bloggen har fortsatt att leva och utvecklats här med åren tack vare Nisse, Christer, Lotta och Kalle och nu känns det  som om tiden är mogen att börja berätta om vår vardag här på Heisala igen. Hoppas ni vill hänga med och läsa om den 🙂

 

Knattana

 

 

 

Profilbild

Författare: Sonja

Jag är en 35 årig mjölkproducent från ön Heisala i Pargas skärgård. Jag flyttade hit från min hemgård i Pernå i februari 2008. I augusti 2005 hade vi generationsväxling på min hemgård, sedan dess har jag varit mjölkproducent på heltid. Då jag flyttade till Heisala tog jag med mig största delen av de djur jag hade hemma i Pernå, dvs. 7 kor och 7 ungdjur. Santalahti gård är min mans hemgård som han tog över år 2007. I dag har vi 55 mjölkande kor och ungefär lika många ungdjur, totalt drygt hundra djur. Här odlas ingen spannmål, alla åkrar(förutom några viltåkrar) används till att producera ensilage åt korna. Förutom att jag jobbar på gården på Heisala har jag fortfarande kvar min hemgård i Pernå. Den är idag en växtodlingsgård, där det odlas spannmål och vall. Dessutom finns där skog. Jag är själv med och sköter arbetet där så ofta jag kan, mina föräldrar, framför allt min far, är till en stor hjälp. Jag har alla maskiner kvar där från den tiden jag bodde där. Vi lagar allt hö som vi använder för korna i Pernå och dessutom lagar vi ensilage där också. Balarna transporterar vi sedan med långtradare till Pargas. Vi sysslar mycket med avelsarbete och vi tar också i mån av möjlighet emot besökare på gården. Kort sagt; detta är mitt drömjobb!

8 reaktioner till “Hallå där”

  1. Joo, vi vill nog höra vad som hänt och händer, har förstått att det är en hel del intressant på gång.

    Speciellt som det gått, är det nu 4 5 eller rentav 6 år sen vi bloggare besökte Heisala. Som sagt tiden går fort när man har roligt….också fast det är mindre roligt. Ibland allt för fort då det är mycket på gång.

  2. Man blir riktigt nostalgisk då man ser bilden. De första 30 åren av mitt liv hade vi ju en massa kossor och kalvar och man glömmer inte den tiden hur gammal man än blir. Men det började bli nödvändigt med jätteinvesteringar och både brorsan och jag hade annat arbete …

  3. Definitivt vill jag följa! Hälsningar från kossorna här! Hoppas du berättar om ni har gjort någo stora förändringar i ladugården, var det inte nånting under planering?
    Bondbloggen är bra!

  4. Det är “problemet” ännu idag. Många väljer att lägga av istället för att satsa. O är man inte till 100% intresserad är det nog det rätta valet.

  5. Dethär ju nästan som julafton – allting händer på en gång (men vi skulle nog ha klarat oss utan Lottas olycka) , och myckat att läsa. Ska bli roligt att läsa allt vad som har hänt kossorna (och kossaskötarna) de senaste tre åren!

  6. Nämen så roligt , välkommen du oxå, tror nästan att det är julafton nu precis som W skrev.
    Vill så gärna läsa era allas inlägg, för vad är intressantare för en bonde-pensionärs-tant än att följa med era vardagliga sysslor både jobbiga o roliga.
    Dina knattar är så söta, här i våra trakter ser man inte mera kossor, bara på bilder men inte annars, så synd , men förstår vilket jobb ni alla djurbönder har som jobbar med levande varelser. Dessutom då jordbruket är vad det är så vem vill fortsätta. Hoppas ni orkar kämpa för alla behöver vi mat (än så länge) för någå insekter tänker inte jag äta eller konstgjorda biffar.
    Hälsningar från öst-nyland

Kommentarer är stängda.