Badbryggan

Det blev lite isvinter iallafall. Inte mycket, och de skulle fått vara mera, men nu är nog loppet kört. Min moffa sa alltid, “-he man ha tänkt gära på is, ska man ha gjort ti 15 mars, för sen äter soln upp isn”. Och ja, de är ju nog så, så mycket sol ha vi inte sett, men den lilla is som är, ändrar. Våren är påväg…

Is, is, is… ett himla snarvel om is. Men, ja, de är en viktig del i livet på en holme. Vi hade ju önskat att de skulle bli så mycket is så vi skulle kunnat frakta över lite vedsäckar till kirjais, och grejjer m.m från kirjais till Ytterholm osv… Det lyckades inte. Ett annat önskemål vi hade med is, var att det skulle bli så mycket is att vi skulle kunna laga badbryggan vid strandhuset färdig. Vi bogserade dit kistan och satte sten i den i januari i alla hast innan pråmen togs upp. Och hoppades på is. Att laga bryggan färdig på is är 100gånger enklare än att stå i en båt/på en pråm/flotte… eller nåt annat flytetyg. Och jo, de lyckades. Åtminstone lite. Men att skryta med stadig och bra is att stå och jobba på….. nä… men ingen fick såra i byxorna. Vi garderade med att rada ut lite foam, och plankor att gå på, stod aldrig två på samma kvadratmeter, och var alltid minst 2 på plats hela tiden…

Här placeras kistan, i januari, och fylls med sten så den hålls på plats. Lite rakare kanske den skulle ha fått stå, kanske sku ha hjälpt att sätta den lite mer mot nordväst, men de är inte så lättflyttade grejjer. Sista varvet stock, mått-sågas sen så de blir rakt.

Man ser jättebra på isen hur strömmarna rör sej, och var grynnorna är.

Vart efter som vi grejjade på kring brokistan, märkte man att isen mjuknade. Den sviktade mer och mer under fötterna, och när man märker de går man en mjukare gång. “man får inga tomp!” som min moffa sku ha sagt.

För att dra upp landgångsstockarna, som är gamla telefonstolpar, använde vi vinchen på mönkkis. Vi drog dem ut på isen för hand, men sen va de nog kiva att stå och trycka på en knapp, istället för att baxa dem upp någon meter för hand. Här börjar man se, att vattnet börjar blöta upp snön på isen. På morgonen va isen vit en bit utanför kistan, på kvällen alldeles fläckig = den blottnar upp. Men, vi fick gjort de som behövdes göras på is.

Sen va de att börja spika lock på. Isen är bara rena rama mossan. Lite tråkigt att de blev så lite is, tänk nu om man skulle ha kunnat köra ut med traktorn och lyfta dedär tunga landgångsstockarna me skogslastaren… Stå och spika brolock på isen… transportera allt nära till .. osv osv… Men nu blev de såhär och de tar sej. Sakta.

Idag har jag kommit såhär långt. Med god tur kan jag få locket färdigt ända till yttersta ändan imorgon. Dagarna blir ju längre, men de går mer och mer tid åt i fårhuset. De ploppar lite lamm nu som då, och det finns som vanligt en blandad skara. Några som klarar sej själv, helt galant, men sen också en som har för lite mjölk åt sina lamm fast hon bara har två. En som fick 5 lamm och tycker att “jag tar hand om två, så kan du ta hand om tre”. En som fick 4 lamm och mjölkstockning. Mjölken kommer int ut, de är precis stop, någon liten droppe, men int mer, och de vet åtminstone alla mammor som haft någon liten släng av mjölkstockning, att DE gör ont! Så hon haltar lite, va trög att äta, men jag har medikament-hjälp åt henne, så hon är på bättringsvägen. … Ja, de finns en blandad skara.

Svart tacka, fick 4 vita lamm och ett brunt.

Tora och tova mitt i bild

Författare: Charlotta

Hejsan! Jag heter Charlotta, men kallas kort och gott för Lotta. Jag är 34 år, fårbonde och mamma till Mathias, 9år. Jag driver en liten gård som heter Västeräng på holmen Ytterholm i Nagu. Jag har ungefär 30-35 lammande tackor. Med tackor, ungdjur och lamm blir dom runt 100 djur sommartid. I dagens förhållanden är det ganska lite, men det brukar fylla mina dagar alldeles tillräckligt eftersom jag sköter dem, deras bete och 12ha åker mest ensam. Jag odlar enbart foder till fåren på åkrarna. Har jag tid över, fyller jag snabbt de timmarna med bär- och svampplockning om hösten, bottenmålning av båtar om våren, skogsarbete om vintern och fiske om sommaren. Holmen jag bor på, Ytterholm, är en holme helt utan förbindelser. Det finns en liten gångbro av trä, så man kan ta sej till och från holmen med matkassen och sådant man orkar bära, men alla övriga transporter av allt vad som behövs i ett jordbruk, sker på vintern över is, eller med pappas pråm. Sommartid betar fåren på holmar runtom i skärgården. För tillfället har jag betesmark på 8-9 olika holmar. Får är jättebra landskapsvårdare. De ser till att den underbara skärgård vi har hålls i bra skick.

3 reaktioner till “Badbryggan”

  1. Snygg brygga. Ni är väl så mycket inomskärs att isen inte tar bort rubb och stubb som på Pellinge i havsbandet. Där pressade vinden isen långt upp på land så det hjälpte inte ens att sätta grova järn i klipporna …

  2. Ja, isen kan ju bråka på, ganska mycket med en brygga. Det finns många exempel här i trakterna där isen knäckt både ett som annat, flyttat och fört och härjat. Mäktiga krafter i naturen, men just här slipper de int att skjuta på den, de är mycket riktigt så inomskärs, men lyfta upp och trycka ner kan de ju alltid överallt. Man ska ju laga en kista sån, att isen inte får tag i den så lätt, tätt mellan varven och lite konisk osv osv … De som isen kanske främst kan bråka med är stolparna som är mitt under landgången, dom är inte nerduntade i bottnen utan fastgjutna i en betongplatta, och sen genomgående fast i stolparna, kanske de klarar sej… De lär visa sej 😅

Kommentarer är stängda.