Får överbord?

Jo, det har hänt. Eftersom jag fått frågor om fåren hoppar överbord och om dom simmar, så tänkte jag att det kanske finns fler som undrar, så jag svarar med ett blogginlägg.

Får kan simma, ja, och dom tycks flyta som korkar om dom faller i, men, får drunknar också. Det lär ska vara så att om fåren har lång ull och den blir genomblöt, eller om fåren blir i vattnet en längre tid lär det ska kunna rinna in vatten “bakvägen” så att säga, så då kan de drunkna. Det här har jag själv aldrig blivit utsatt för, dock har jag nog varit med och bärgar får ur vattnet, men alltid varit på plats i tid så att inget av de här har haft någon inverkan.

Det händer sej någon gång ibland att när fåren skall skutta i eller ur båten att de halkar till på den hala plasten med klövarna och ramlar i. Det som är bra då är ju att hjälpen finns nära. Att ett får går och drullar i från någon bergsvägg har, vad jag vet av, aldrig hänt med mina får. Det är lite så att går de på plast kan de ramla fast allting är plant och står stilla, men går de på en bergsvägg som stupar och sluttar kraftigt ner i vattnet är det som om de hade sugkoppar under klövarna, för de hålls helt otroligt bra att gå på berg. Där man själv klättrar, kryper och håller i sej med både armar och ben skuttar de glatt förbi i full fart.

Hoppar dom överbord? Ända tills ifjol skulle jag ha svarat, nej, det har aldrig hänt. Men efter en flytt ifjol kan jag inte svara så mera. I vanliga fall brukar fåren stå ganska stilla och samlade när båten väl kommit ut en bit från land, så länge båten är vid stranden kan fåren se sin chans att skutta iland, och någon har ibland också försökt sej på det, men när båten kommit ut en bit och de inte längre ser att de kan hoppa iland så låter de helt enkelt bli. När sedan båten får upp farten och kommer upp i plan börjar det dra så mycket om öronen så de står gärna med huvudet ner och låter vinden vina ovanför.

Men, ifjol skulle vi då flytta ett gäng på ca 20 får från en holme till en annan. De som råkade finnas i närheten när det skulle bära iväg var med, det var jag, pappa, min (då gravida) syster Alice och hennes sambo Tommy. Fåren kom i båten, de var ca 20st, delvis vimsiga ungtackor. Jag och Tommy åkte i fören på båten, när vi kommit några 100 meter från land och fåren stod ganska lugna skuttade mitt i allt en av ungtackorna till, och hopp hopp så var hon överbord med ett ordentligt plums. Varken jag eller Tommy hann reagera när hon kom susandes förbi oss. Det första som slog mej var att hoppa efter, men tillika kunde inte jag göra det för då kanske alla de andra fåren också komma hoppandes av ren flockinstinkt, fårens flockinstinkt övervinner det mesta, far en så far alla, vare sej det går eller inte och skulle jag då till ännu hoppa överbord skulle nog Tommy få ett omöjligt jobb att hålla alla de andra ombord. Dessutom så jag ingen chans att jag skulle kunna hålla både mej och fåret flytande utan något hävare flytetyg. Fåren i båten började nog röra på sej på ett oroligt sätt, men vi fick dem att lugna sej lite och inte riktigt fatta att en hade farit överbord.

Sedan kommer jag i förvirringen inte riktigt ihåg om jag gick runt hytten på relingen eller om jag sprang genom hytten och ut genom bakluckan, men i alla fall så fick jag åt mej en 80+kilos räddningsflytväst så att jag skulle flyta lite bättre med fåret ifall jag skulle hoppa i, men det visade sej att det behövdes inte. Fåret i vattnet simmade runt runt och visste inte vart det skulle ta vägen. Jag ställde mej på en av de små “badbryggorna” bak på båten som är i vatten höjd. Dom är ca 20x30cm, att stå och vingla på en halkig sådan, med en alltför stor räddningsflytväst och försöka få kontakt med ett plaskande halvt panikslaget får var fem före omöjligt, men det gick, Alice hängde ut genom bakluckan med gravidmagen på insidan och armarna på utsidan och höll i mej i flytvästen så inte jag också skulle drutta i. Jag fick tag på fåret, hon sparkade och sprattlade men jag fick tag om hennes framben, fick henne halvt uppdragen med mej på badbryggan. Så kunde pappa köra sakta in mot land, som tur var, var det inte så långt från land som vi hade vår cirkus och på den holmen som var närmast har jag också får, så när vi var så nära land att pappa inte vågade köra närmare släppte jag av tackan, schasade på henne så hon fick nosen mot land och så simmade hon själv de sista 6-7 metrarna iland. Väl uppe på land ruskade hon upp sej, lite vimmelkantig, men någe större men har hon, vad jag kunnat märka, inte fått av sitt lilla äventyr till sjöss.

Av de fåren vi hade i båten förde vi iland några av dem på holmen där simmerskan landstigit, medan de resterande förde vi till den holmen de var tänkt att vi skulle föra dem till.

Summa summarum, får kan hoppa överbord, för mej ca en gång på 100, och jo de kan simma, i alla fall en stund 🙂

Södernresa

Idag bar det iväg söderut. Ungefär 30km söderut från Ytterholm. Som jag berättat har jag fåren på holmar och idag bar det iväg till den holmen som ligger längst bort. Känslan att åka dit är lite som i saltkråkan: Mitt ut i östersjön ligger det, och runtomkring finns bara vatten och lite kobbar och skär.

Men väl framme möts man av en by som är full av liv. Här lever och bor det folk alla årstider. Det finns inte så många sådana öar mer, de flesta har blivit “sommaröar”. Men, på den här holmen är det “åretrunthålligång”, jag pratar om holmen Borstö. Och här på Borstö skall 8 lyckligt lottade får få gå hela sommaren. Att de är lyckligt lottade är för att det på holmen rörs folk hela tiden. Med en levande talkoanda är hela holmens boare engagerade i stängselarbete, vattengårdsbyggande, slåtter av de små ängarna och genom fårbetet slingrar sej en naturstig för besökare av holmen, så fåren får besök lite hela tiden.

Men att ta sej ut till Borstö är ingenting man gör i en handvändning med en knippa får, gärna skulle det inte få blåsa sunnanstorm, man kör över öppna fjärdar och när man svänger in till borstöbyviken och tittar söderut ser man några små öar, men inget större som läar, utan följande som läar är …   typ Polen och Tyskland… 😉  Men för det mesta, den här årstiden går det bra att fara dit med fåren. Då är det viktigare att man väljer dag på hösten när man skall hämta dem därifrån. Är det mycket skumpigt klarar fåren inte av att stå i båten utan bara ramlar och har det allmänt besvärligt.

54 Tua, 36 Viktoria, 95 amelia, 37 Vanja, 3 Tessi, 502 Gaga, 508 Gangan, 503 Glimmar lastades så idag upp på traktorvagnen.

Fårtransport

Ner till stranden bar det, ner i båt och så iväg. Att köra 32km med får tar sin lilla stund. Idag var vädret varmt och fint så det var inte kallt att sitta ute. Man hinner se och fundera en hel del medan man åker. Idag kunde vi konstatera att sommaren nog börjar vara här, flera segelbåtar var ute och luftade sej. Vi såg vindmöllorna stå majestätiskt i öster, några havsörnar seglade i vinden, fåglar och fågelungar i mängder, och vid flera sommarstugebryggor låg nu de stora vita “plastlådorna” som man inte ser skymten av andra årstider än på sommaren.

Fåren i båten

Närmast kameran Tessi, som inte riktigt ser ut att gilla blåsandet i öronen, den bruna är Amelia, och den svarta som tittar ner är Vanja. Fåren på Borstö

Framme! 🙂

17 baggar i en båt

Jag har fåren på bete på holmar runtom i Nagu skärgård och idag var dagen här när en del av bagglammen skulle få åka ut till sitt sommarnöje. Men innan dom kommer så långt var det ur deras synvinkel knappas något nöje. Man måste skilja bort bagglammen från tackorna när dom blivit ca 3-4 månader gamla. Det gillas varken av tackor eller lamm. Det låter kanske grymt att ta bort bagglammen när dom ännu är så unga, men redan vid den åldern kan dom ställa till en hel del om man inte skiljer bort dem från tackorna.

I år blev det så med min betesplanering att en del av bagglammen kommer att få gå på en holme som befinner sej ca 12km söderut från Ytterholm. Antagligen kommer det inte att finnas mat åt dem alla där hela sommaren, för blir det en lika torr juli som det brukar kommer jag att behöva fara och hämta hem en del av dem, eller allihop, beroende på hurdan sommaren blir. Då kommer de att få gå på bete här hemma, om det inte blir så att någonting ändrar sej i någon vända.

Att betesplanera för hela sommaren är egentligen helt omöjligt. Man vet aldrig hurdan sommaren blir, och har man planerat lite tokigt eller om det händer någonting, kan man inte stirra sej blind på sin plan, utan man måste vara flexibel och köra och flytta fåren när som helst om det behövs.

Den enda plan jag håller mej till, till 100%, är att aldrig ha baggar och tackor på samma holme, även om man skulle ha stängsel emellan dem skulle och brukar baggarna nog minsann hitta på ett och annat sätt att ta sej över till andra sidan, därför tycker jag att det är enklast att hålla baggar på en holme och tackor på en annan. När jag har dem alla hemma på hemholmen, så har jag lärt mej att aldrig ha tackor och baggar med bara ett stängsel emellan, utan är de på samma holme skall det vara minst 2 stängsel emellan och gärna några 100 meter mellan betena för att vara på den säkrare sidan, men säker är man aldrig.

Baggar i vagn

Att inbilla sej att gå ner med får eller lamm, lösa till båten och be dem stiga i är inte direkt en bra ide, fungerar om man har 2 tama tackor med lika tama lamm, men har man en skock med varierat lynne, eller som idag, ett gäng yra bagglamm så blir det att ta det säkra före det osäkra, lasta dem upp på traktorvagn och köra dem ner till stranden, köra ut en bit i vattnet och lasta dem från vagnen direkt ner i båten.

Bagglamm i båt

Till vänster sitter min pappa och kör och till höger sitter min son Mathias och tycker det hela är fruktansvärt roligt.

Till att köra ut fåren används oftast pappas båt Lise-lott. Att ensam försöka få en del av fåren att hållas i båten tillika som man skall lasta i resten är omöjligt, därför brukar jag få hjälp med fårutkörande, oftast av pappa Kalle eller syster Alice, men ibland också av någon annan om det råkar finnas någon i närheten när det bär iväg  😉

Idag gick båtturen bra, ingen hoppade överbord 😉 En skock ådor med ungar välkomnade oss i viken där vi tog iland för att släppa iland baggarna, men det brydde dom sej nog inte om, i deras huvud snurrade nog bara tankar om grönt gräs.

Slutrakan

Lite regn var eller varannan dag. Sådan har väderleken varit på Ytterholm och på Dånö. För min del gör det ingenting, vallarna vill ha vatten, och som de sägs så är allt vatten som kommer före midsommar välkommet. Mats däremot vill inte ha vatten varannan dag, det bromsar upp all sådd och sättning. Så fort det torkat så det går att så och sätta hinner han vara på åkern någon dag och så kommer det ett regnil igen. Det som är tokigt är att när det sedan väl gå att vara igång blir det att köra “fullt ös – medvetslös”. Att sätta sej ner och äta en lång middag är helt uteslutet, att äta på dygnets ljusa timmar händer sej, men ofta brukar de dagar det går att köra och allt löper på, bli så att mat äts på kvällen när dagens arbete är färdigt. Under dagens lopp brukar det bli en hastig smörgås och kaffe i någon maskinbytarvända. Mats och hans bondekollegor brukar skoja och säga att dom skulle behöva ha näringsdroppflaska i traktorn så det skulle gå att köra nonstop långa dagar. 😉

Slag i saken av sådana idéer är ju uteslutet. Att diskutera hälsokost likaså. Bland det sista en bonde (dem jag känner i alla fall ) mitt uppe i slutrakan på vårbruket vill höra talas om är hälsokost och shopping  😉

Själv är jag också på en slutraka, fårklippningen. Jag kan bara konstatera att det man inte gör med en gång utan lämnar och “gör det sen” ofta blir ogjort tills en deadline kommer emot. Fårklippnings deadlinen är nu här. Min fårklippmaskin strejkade tidigare i våras, kolena va slut. Nya kol gick som jag då gissade inte att få tag på, så det blev att göra som flera av er läsare då föreslog, fila till ett par. Sagt och gjort, “gör det sen” har blivit nu, och med lite hjälp av min pappa som i sina gömmor hittade ett bäcksvart fint kol, lite filande och karvande så fungerar nu igen klippmaskinen med kol av egen design. 🙂

Kaos!

Bete. Vad det kan vara roligt att få släppa ut fåren med sina lamm första gången på bete. När man öppnar dörren ut skenar tackorna ut och kommer inte alls ihåg att dom skall ha några lamm med sej, och lammen står i dörren och undrar varför världen mitt i allt blev så stor och ut i det gröna skuttade mamma – tackan iväg och bryr sej inte det minsta fast alla lammen står och ger hals så dom blir hesa…

Lamm påväg ut

Tackorna brukar i ren glädje alltid skena några varv kring fårhuset i full fart innan dom över huvudtaget bryr sej om att se efter var dom har sina lamm, men sen när dom skenat av sej söker de upp sina lamm och ropar på dem så att de ska förstå att de skall komma ut.

Lammen påväg ut

Kring mitt fårhus har jag ett litet bete som de får gå i några dagar först så att lammen får vänja sej med att vara ute. Därefter får de gå ut på ett större bete när de lärt sej att hålla sej till tackan lite bättre, men ändå brukar det bli lite kaotiskt när de kommer ut på de större vidderna. Första betet jag släppte dem till i år är ca 5 ha, så det är inte så stort, men är man ett litet lamm är det antagligen vansinnigt stort när man skall skena efter mamma som lägger iväg över stock och sten “som ett skållat troll”, med andra ord, de går undan! 😉

Fåren på beteFåren får nu gå några dagar ute på bete om dagarna och så får de gå in till nätterna så lammen får vila sej inne i fårhuset. Men snart blir det annat när tackorna och tacklammen skall köras ut till holmar på bete. Bagglammen får gå med storbaggen på bete här på hemholmen.

Gea på bete

Lammet mitt på bilden är lilla Gea. Lammet som varit via mitt badrum på intensivvård som jag berättade om i “gea till intensiven”. Hon får ännu flaska och kommer glatt springande när man ropar på henne. 🙂


Sista lammningen 2011

Nu kan jag svara hur många lamm jag har, 74 lamm blev det i år. Den sista tackan lammade äntligen idag. Lite dramatik blev det också såhär på slutrakan. Jag ska dra historien lite kort.

När jag kom till fårhuset i morse stod tackan, som heter Agneta, och trampade och trampade. Hon har haft det ganska tungt den senaste tiden och inte riktigt vilja stiga upp, så pass att jag ibland kasat upp henne med en puff i rumpan med kvasten. Jag har vilja kasa upp henne för att hon inte skall bli liggandes alltför mycket och domna till, det har hon nog lite gjort ändå och jag befarade att det skulle komma att bli komplikationer då hon varit så slö och “lalloger”. Men imorse var hon redan på benen när jag kom, hmm…

Agneta

Nåja, när jag sen matat de andra fåren så att dom skulle börja hålla tyst så började Agneta bädda, skrapa med klövarna i ströbädden och “boa”. Då var jag säker på att hon skulle lamma idag, men när vet man aldrig, men det såg ut som att hon inte krafsat tidigare i bädden, klockan var ca 11 och jag gissade att det skulle ta ca 2-3 timmar ännu till första lammet, så jag beslöt mej för att gå in och äta lite och sen gå ut tillbaka för att se om det hänt någonting alls. Sagt och gjort, ca 45 minuter senare gick jag ut igen och då hade där minsann varit fart på. Vad jag fann i kätten var 2 pigga nyfödda friska putsade lamm, men ett som dränkt sej. Eftersom hela proceduren skett på typ 30 minuter hade Agneta inte hunnit eller orkat eller vetat att det hade kommit så många som tre lamm nästan på en gång, så hon hade inte putsat det sista lammet så det hade andats in slem och på det viset dränkt sej. Det händer lite nu som då att lammen gör det när dom kommer så tätt efter varann så hinner inte tackan med. Det är en av orsakerna till att jag brukar vilja vara på plats när dom lammar så att jag med handduk kan torka nosen ren från slem. Jag skulle ha stått där redo med min handduk idag också om jag bara kunnat föreställa mej att det var sådan ryslig brådska med att få ut lammen. En felbedömning, men ingen katastrof. Jag bar bort det döda lammet och det kommer att få en hederlig begravning.

Jag känner Agneta, hon har lammat många gånger förut och ofta haft 3 lamm. Hon bryr sej inte om man kommer med henne i kätten när hon skall lamma. Hon är duktig tacka och tar bra hand om alla sina lamm, men nu låg hon bara, hon putsade på sina 2 lamm och skötte dem bra, men hon steg inte upp så att de skulle få äta. Jag väntade tålmodigt för att se hur det hela skulle utveckla sej. Frågor poppade upp i huvudet. Är hon sådär rysligt trött? Eller har hon ännu ett lamm? Men det har gått ganska länge sen de tre lammen kom, så finns det ett fjärde borde det också komma med samma fart? Eller sitter det fel om där är ett till? Jag väntade en stund till för att se vad hon skulle börja göra, lammen som kommit måste få mat ganska fort efter att de fötts och där låg hon som en padda. Efter en stund slutade hon putsa på sina lamm och låg istället och koncentrerade sej, spjärna lite med benen. Då tog jag plasthandske och kände efter om det verkligen var så att det fanns flera lamm, och jo, det fanns det.

Men vad var det jag kände? Det var inte 2 framklövar som det brukar vara. När lammen föds kommer dom som när man skall göra ett svanhopp, armarna fram över huvudet dyker dom ut, men det jag nu kunde känna var som en enda stor kulle och en framklöv. Efter en snabb men knepig undersökning konstaterade och antog jag att lammet låg med ena framklöven fram, den andra bakåt men det tokigaste var att jag inte visste var huvudet var, men jag antog att det också låg bakåt eftersom jag inte kunde känna någonting som antydde ett huvud, rumpan kunde det inte heller vara för det fanns en framklöv. När jag konstaterat detta snurrade det på ganska bra mellan mina öron. Att dra ut ett lamm med våld är inte bra, så jag beslöt mej för att försöka svänga huvudet (som ju måste finnas där någonstans) framåt, det betydde att lammet måste lite bakåt för att det skall vara möjligt att svänga det på rätt. Att knuffa ett lamm bakåt är inte så lätt som det låter. Tackan knuffade lammet utåt och jag inåt. Jag vann. Jag hittade huvudet och hur det var svängt och när det sedan låg i rätt riktning, gick det hela som en dans. Agneta var helt slut så jag hjälpte henne, drog lite så att lammet kom ganska lätt och smidigt med ena frambenet fram och det andra bakåt. Risken när man håller på och svänger och drar och vrider på lammen i födseln är att de helt enkelt kan gå sönder och dö av det. När lammet kom ut putsade jag upp näsan på det, det levde och såg ut att ha alla delarna i skick.

Lammet ruskade på huvudet, såg arg ut men tittade med sitt halvöppna öga på mej och klämde fram ett litet: mmmm… Jag antog att det var en svordom för hon såg riktigt sådan ut. Men jag förklarade för henne att de va åtminstone inte mitt fel att hon måste svänga sej på tvären när hon skulle komma till jordelivet. Agneta låg nu som en överkörd padda med två mathungriga lamm och ett nyfött, nergeggat, argt lamm. Duktig som hon är började hon putsa det. Jag antog att det skull ta en tid innan hon skulle orka stiga upp så jag mjölkade lite mjölk från henne och gav de två pigga lammen lite råmjölk med flaska så de skulle hållas på benen. Läget var stabilt och nu var det upp till dem hur det skulle gå, så jag beslöt mej för att fara på snabbkaffe till mommo, när jag kom tillbaka stod alla på benen och lammen åt så det sörplade om det.

Det är lycka det!

Agneta med lamm

Agneta med 2 pigga lamm och ett utdraget nergeggat lamm…

 

Agneta med sina lamm

Tre matfriska lamm. Brun bagge, svart bagge och ett grå-vit-svart tacklamm. Och jo, det här var den korta versionen, den långa skulle ingen orka läsa 😉