19 maj, 2011 av Charlotta

Sista lammningen 2011

Nu kan jag svara hur många lamm jag har, 74 lamm blev det i år. Den sista tackan lammade äntligen idag. Lite dramatik blev det också såhär på slutrakan. Jag ska dra historien lite kort.

När jag kom till fårhuset i morse stod tackan, som heter Agneta, och trampade och trampade. Hon har haft det ganska tungt den senaste tiden och inte riktigt vilja stiga upp, så pass att jag ibland kasat upp henne med en puff i rumpan med kvasten. Jag har vilja kasa upp henne för att hon inte skall bli liggandes alltför mycket och domna till, det har hon nog lite gjort ändå och jag befarade att det skulle komma att bli komplikationer då hon varit så slö och ”lalloger”. Men imorse var hon redan på benen när jag kom, hmm…

Agneta

Nåja, när jag sen matat de andra fåren så att dom skulle börja hålla tyst så började Agneta bädda, skrapa med klövarna i ströbädden och ”boa”. Då var jag säker på att hon skulle lamma idag, men när vet man aldrig, men det såg ut som att hon inte krafsat tidigare i bädden, klockan var ca 11 och jag gissade att det skulle ta ca 2-3 timmar ännu till första lammet, så jag beslöt mej för att gå in och äta lite och sen gå ut tillbaka för att se om det hänt någonting alls. Sagt och gjort, ca 45 minuter senare gick jag ut igen och då hade där minsann varit fart på. Vad jag fann i kätten var 2 pigga nyfödda friska putsade lamm, men ett som dränkt sej. Eftersom hela proceduren skett på typ 30 minuter hade Agneta inte hunnit eller orkat eller vetat att det hade kommit så många som tre lamm nästan på en gång, så hon hade inte putsat det sista lammet så det hade andats in slem och på det viset dränkt sej. Det händer lite nu som då att lammen gör det när dom kommer så tätt efter varann så hinner inte tackan med. Det är en av orsakerna till att jag brukar vilja vara på plats när dom lammar så att jag med handduk kan torka nosen ren från slem. Jag skulle ha stått där redo med min handduk idag också om jag bara kunnat föreställa mej att det var sådan ryslig brådska med att få ut lammen. En felbedömning, men ingen katastrof. Jag bar bort det döda lammet och det kommer att få en hederlig begravning.

Jag känner Agneta, hon har lammat många gånger förut och ofta haft 3 lamm. Hon bryr sej inte om man kommer med henne i kätten när hon skall lamma. Hon är duktig tacka och tar bra hand om alla sina lamm, men nu låg hon bara, hon putsade på sina 2 lamm och skötte dem bra, men hon steg inte upp så att de skulle få äta. Jag väntade tålmodigt för att se hur det hela skulle utveckla sej. Frågor poppade upp i huvudet. Är hon sådär rysligt trött? Eller har hon ännu ett lamm? Men det har gått ganska länge sen de tre lammen kom, så finns det ett fjärde borde det också komma med samma fart? Eller sitter det fel om där är ett till? Jag väntade en stund till för att se vad hon skulle börja göra, lammen som kommit måste få mat ganska fort efter att de fötts och där låg hon som en padda. Efter en stund slutade hon putsa på sina lamm och låg istället och koncentrerade sej, spjärna lite med benen. Då tog jag plasthandske och kände efter om det verkligen var så att det fanns flera lamm, och jo, det fanns det.

Men vad var det jag kände? Det var inte 2 framklövar som det brukar vara. När lammen föds kommer dom som när man skall göra ett svanhopp, armarna fram över huvudet dyker dom ut, men det jag nu kunde känna var som en enda stor kulle och en framklöv. Efter en snabb men knepig undersökning konstaterade och antog jag att lammet låg med ena framklöven fram, den andra bakåt men det tokigaste var att jag inte visste var huvudet var, men jag antog att det också låg bakåt eftersom jag inte kunde känna någonting som antydde ett huvud, rumpan kunde det inte heller vara för det fanns en framklöv. När jag konstaterat detta snurrade det på ganska bra mellan mina öron. Att dra ut ett lamm med våld är inte bra, så jag beslöt mej för att försöka svänga huvudet (som ju måste finnas där någonstans) framåt, det betydde att lammet måste lite bakåt för att det skall vara möjligt att svänga det på rätt. Att knuffa ett lamm bakåt är inte så lätt som det låter. Tackan knuffade lammet utåt och jag inåt. Jag vann. Jag hittade huvudet och hur det var svängt och när det sedan låg i rätt riktning, gick det hela som en dans. Agneta var helt slut så jag hjälpte henne, drog lite så att lammet kom ganska lätt och smidigt med ena frambenet fram och det andra bakåt. Risken när man håller på och svänger och drar och vrider på lammen i födseln är att de helt enkelt kan gå sönder och dö av det. När lammet kom ut putsade jag upp näsan på det, det levde och såg ut att ha alla delarna i skick.

Lammet ruskade på huvudet, såg arg ut men tittade med sitt halvöppna öga på mej och klämde fram ett litet: mmmm… Jag antog att det var en svordom för hon såg riktigt sådan ut. Men jag förklarade för henne att de va åtminstone inte mitt fel att hon måste svänga sej på tvären när hon skulle komma till jordelivet. Agneta låg nu som en överkörd padda med två mathungriga lamm och ett nyfött, nergeggat, argt lamm. Duktig som hon är började hon putsa det. Jag antog att det skull ta en tid innan hon skulle orka stiga upp så jag mjölkade lite mjölk från henne och gav de två pigga lammen lite råmjölk med flaska så de skulle hållas på benen. Läget var stabilt och nu var det upp till dem hur det skulle gå, så jag beslöt mej för att fara på snabbkaffe till mommo, när jag kom tillbaka stod alla på benen och lammen åt så det sörplade om det.

Det är lycka det!

Agneta med lamm

Agneta med 2 pigga lamm och ett utdraget nergeggat lamm…

 

Agneta med sina lamm

Tre matfriska lamm. Brun bagge, svart bagge och ett grå-vit-svart tacklamm. Och jo, det här var den korta versionen, den långa skulle ingen orka läsa 😉

 

5 svar till “Sista lammningen 2011“

  1. Alice skriver:

    Pust! Stackars tackan, tur ändå att hon lamma mitt på dagen när du var hemma!

  2. atti skriver:

    Oj vad spännande med lamning, Vi ska skaffa får till sommaren och har också in beställning på några som vi får i början av juni. De är bra som både gräsklippare under sommaren och mat på vintern. Tre har vi tänkt spara över vintern för lamning nästa vår. De är finsk lantras som vi fått tag på. Vad för sorts får har du eftersom de får så många lamm?

  3. Anonym skriver:

    Det är spännande att läsa vad du berättar om lammningen! Det gäller att hålla huvudet kallt i såna där situationer, och du verkar ju ha nerver av stål! 😉

  4. Charlotta skriver:

    Jag har renrasig finsk lantras. Den finska lantrasen är vida känd just för att de får många lamm, på gott och ont. Många korsar får av köttras, som får färre lamm med just finsk lantras för att de ska få fler och större lamm, inget fel med det, men jag håller min fårhjord renrasig. Hur många lamm en tacka får beror också på mycket annat, tex. om man flushar, det vill säga ger dem extra kraftfoder före och under betäckningstiden. Hurdan sommar det varit och hur bra bete de haft, mår fåren bra får de också bra med lamm, men det är inte heller bra om de haft det allt för bra så dom blivit feta, det är en balansgång…

  5. Sara skriver:

    Dutkig tacka och duktig Lotta som hjälper till 🙂 Hoppas int den sista lammungen e arg så länge.