På fredagen skrapade jag ut gödsel ur ladugården. Termometern börjar krypa
mot nollstrecket, så nu lossnar varan bra från golvet.
Kölden i vinter har gjort att gödselhögen håller för traktorns vikt och det
går nu att “lagra på höjden”. Högen börjar bli lite på 3 m hög så får vi nu
bara 10 cm snö så blir det perfekt att åka pulka och snowboard där.
Nå nej, det där sista var ett skämt. Sånt sysslar vi nog inte med. 🙂
Tyvärr är jag inte lika klok som Kalle (Puuh) att jag gör skattedeklarationen i god tid utan det blir alltid till sista stund. Så idag sitter jag här framför datamaskinen och är SUR – mycket hellre skulle jag vara i skogen i snön och vätan (det är +2 grader här).
Underligt att det skall vara så motbjudande. Egentligen är det inte så stor sak eftersom gumman skrivit in bokföringen. Men ändå får man svettas med hur det skall deklareras och alltid är det något som går fel och så blir det att börja ändra igen.
Givetvis gör jag allt själv enligt mottot: “Djär e sjölv”. Jag har svårt att tänka mej att nån annan skulle bokföra och deklarera för mej. Även om jag inte är någon ekonom så vill jag veta precis hur ekonomin ser ut. För många år sedan gjorde jag upp ett eget bokföringssystem (vi bönder behöver inte ha dubbel bokföring utan bara “anteckningar”). Det har gått igenom flera olika operativsystem ända från CP/M (=urgammal för 8-bits maskiner) till dagens Debian Linux och OpenOffice. Vill nån ha systemet så är det bara att meddela mej så skickar jag kalkylbottnen.
Det är “dubbel” bokföring i den meningen att jag har egna projektkonton för att bättre hålla reda på vart pengarna går. Deklarationen är numera faktiskt ganska enkel med bara ett litet antal konton.
Det sorgliga är förstås att se resultatet av jordbruket som återigen går på minus. Vi överlever på potatislandet och litet skogsinkomster och besparingar. Skillnaden är stor till den lön jag hade som professor men jag har bott i 20 år i Helsingfors och vet att det går åt mycket pengar där också.
Inte vill jag byta tillbaka …
Härom dagen hade vi korna ut och springa en stund. Vi brukar ha ut dom några gånger i veckan, beroende på vädret. Den här vintern har varit ypperlig med tanke på rastning av korna; kallt/svalt väder men ingen halka!
Korna mår bra av att vara ute också på vintern,fastän det är kallt. Förutom att de får lite motion så förstärks både klöv- och juverhälsan. Vi får i gentjänst lite mindre att putsa upp i ladugården..! 😉
Tyvärr kan vi inte ha ut korna längre än en liten stund. Orsaken är att vi har så mycket snö att trådarna, som vi har runt hagen, är nästan i jämnhöjd med snön. Några kossor har märkt detta och bara stigit över tråden. Så vi måste själva vara med och kolla att ingen rymmer. Men roligt är det att se hur de mår sig av att få springa lite! 🙂 
Just då man fått bort de farligaste arbetena så började ungdomarna hitta på extremsport (eller kanske just därför …). Man lugnar oroliga mammor med att det inte är farligt om man vet vad man gör. Så egentligen sysslar jag med extremsport (alltså skogsarbete). Det är helt livsfarligt om man inte har erfarenhet och visst får man en “kick” då man fäller en jättetall – och aldrig är riktigt säker åt vilket håll den far. Trots att man beaktat alla faktorer så kan det komma en plötslig vindpust … Senast lyckades jag fälla ett träd över traktorn men bara toppen slog i förvaringslådan. Den var av plåt så den gick att buckla ut.
Motorsågen hör till de allra farligaste redskapen men farligare är att bli under ett träd som fastnat i ett annat och man skall försöka få ned det. Här är traktorlastaren helt oumbärlig och har säkert sparat många liv.
Men i dag fick jag komma hem mitt på dagen för en koppling lossnade och hydrauliken sprutade olja över hela traktorn. Inget farligt men urk så klibbigt … Nu skall jag åka tillbaka till extremsporten och om jag överlever så skriver jag väl flera blogginlägg …
En bild på min vintersovande blivande veteåker. Såhär kommer man att minnas vintern 2010. Snö, köld, vind, elände, men också rätt vackra vyer
Idag kom avbytaren, så nu har jag faktiskt ledigt från ladugårdsarbetena i fem dagar (riktigt över helgen t.o.m.). Avbytaren fungerar som vikarie för djurbönder. Tanken är att avbytare tar hand om nödvändiga rutinarbeten och systemet administreras via vårt pensionssystem. Förutom 25 dagar semester/år kan man också köpa avbytartjänster vid sjukdom. Semestern är “gratis” men är man sjuk så kostar det, alltså. 🙂
Vi är med i en avbytarring där samma avbytare roterar mellan samma gårdar, så han känner till vår verksamhet i stort sett lika bra som jag själv gör. Dessutom har han otroligt bra hand med djuren, vilket gör att det känns tryggt att koppla av själv.
I går kväll reparerade jag den trasiga båsavskiljaren och konstaterade var felet låg. Det finns en stoppare som skall hindra båsavskiljaren från att röras alltför mycket, och den var avnött. Jag bultade in ett gammalt slåttermaskinsbett istället. Det var väl inte direkt nån höjdare i kategorin hantverkarskicklighet och elegans, men det borde hålla.
