Avbytaren

Idag kom avbytaren, så nu har jag faktiskt ledigt från ladugårdsarbetena i fem dagar (riktigt över helgen t.o.m.). Avbytaren fungerar som vikarie för djurbönder. Tanken är att avbytare tar hand om nödvändiga rutinarbeten och systemet administreras via vårt pensionssystem. Förutom 25 dagar semester/år kan man också köpa avbytartjänster vid sjukdom. Semestern är “gratis” men är man sjuk så kostar det, alltså. 🙂

Vi är med i en avbytarring där samma avbytare roterar mellan samma gårdar, så han känner till vår verksamhet i stort sett lika bra som jag själv gör. Dessutom har han otroligt bra hand med djuren, vilket gör att det känns tryggt att koppla av själv.

I går kväll reparerade jag den trasiga båsavskiljaren och konstaterade var felet låg. Det finns en stoppare som skall hindra båsavskiljaren från att röras alltför mycket, och den var avnött. Jag bultade in ett gammalt slåttermaskinsbett istället. Det var väl inte direkt nån höjdare i kategorin hantverkarskicklighet och elegans, men det borde hålla.

Fornminnesföreningen

En av de trevligaste dagarna är Fornminnesföreningens årsmöte. Det är en ovanlig förening för alla som bor här är medlemmar och vi har ingen medlemsavgift. Det är i praktiken det gamla skifteslaget där alla hjälper varandra och gemensamt sköter om allmänningen (Lekstrand) och Hurtigs dragontorp samt bysmedjan.

Hindersby hade fyra skifteslag och “vi” betyder huvudsakligen Hopenbackans skifteslag samt de som flyttade ut därifrån för hundra år sedan i skiftet (Mosabackan, Skäggasbackan och Sminnsbackan).

Årsmötet hålls vanligen på Nissas (egentligen Niss-Kallis) som ännu finns kvar mitt i Hopenbackan. Min farmors mor var från Nissas och annars också finns det en massa ludikusiner (följande släktled efter småkusiner) på årsmötet. I hundratals år har våra förfäder arbetat ihop och det fortsätter vi med. Man har sedan barnsben fått höra historier om dessa förfäder.

I sommar kommer man att sätta upp Brudvalet på Lurens sommarteater. Författaren, Sigge Strömberg, från granngården till Niss-Kallis som kallas Strömbergs (egentligen Niss-Ufferstu) var en mycket aktiv kulturpersonlighet och grundade också Fornminnesföreningen.

Speciellt formellt är ju inte årsmötet och kaffedrickandet och pratet är väl det viktigaste.

Puuh

Så är då sista handen lagd vid årets stora möda, deklarationsblanketterna. Det är något magiskt över deklarationen. Egentligen är det en bagatell i dagens datavärld, men det känns ändå som en sten från bröstet varje gång den är klar. Jag minns när man tog sina första babysteg som nybliven bonde och skulle bokföra och deklarera med blyertspenna och papper och miniräknare. Då kunde man vara en smula stolt när det var klart. Nuförtiden bokför jag i Wakka (lantbruksbokföringsprogram) fortlöpande under hela året och borde egentligen bara kunna ta en utskrift och skicka in deklarationen.

Borde alltså!

Vid kontroll i söndags upptäckte jag att något inte stämde med ingående balansen på avskrivningarna. Det fanns ett kast på nästan 2000 euro. Detta föranledde en intensiv felsökning i två kvällar som tog ungefär samma tid som blyertsbokföringen 1991.

Det lyckades och nu är deklarationen klar att lämnas in EN HEL DAG I FÖRTID. Stoltheten känner inga gränser!

Ligister

är vad korna är ibland. I natt hade nån lyckats bryta loss en båsavskiljare helt och hållet. (Båsavskiljare är en avgränsare som finns mellan liggbåsen för att korna inte skall trampa på varandra i misstag, finns t.ex. på http://www.ydre-grinden.se/tl_files/produktbilder/Noet/Liggbaas/liggbaas_3.jpg. ) Fästena var såpass stukade att jag måste fixa nya. Det här har aldrig hänt förr, orsaken borde faktiskt utredas. Inga namn nämns vad gäller misstänkta förövare, men Trisse höll sig på visst avstånd….

När jag ändå var “i byggtagen” passade jag på att byta ut en gammal trägrind mot en metalldito och tog också bort en grind mellan ungdjuren. Jag har tidigare hållit de yngre djuren i två grupper för att hindra äldre djur från att mobba yngre, men nu är båda grupperna så jämngamla att det inte finns nån orsak att hålla dem separat.

Ylva af Kabböle

Ylva af Kabböle

Ylva är en av mina absoluta favoriter. Hon är en korsning av en frisisk mor och västfinsk far. Hon är vår lilla svarta fläck som springer omkring i lösdriften. Vi seminerade henne med Jersey, så har vi tur så får vi en MYCKET liten svart fläck om 9 månader. 😉 Jerseyna är nämligen ännu mindre än finnarna. Ylva är en av dom som jag tog med mig hemifrån. Hon ville minsann inte flytta, hon sprätade emot med alla fyra då vi tog ut henne. Men bra har hon klarat sig 🙂 och sku hon nu inte göra det med sitt humör..!