Problem med porren.

Eller egentligen borde rubriken lyda “pråbLeem me pårrin” men enligt dagens kutym  kör jag med lite mer rafflande rubriksättning 🙂 Det är ändå inte så långt ifrån sanningen eller jo det är det ju förstås om man tänker på innebörden även om det bara är frågan om hur man uttalar orden.

Barnsäker porr.

Jag har inte tidigare haft så stora problem med “pårrarna” som jag haft i år även om dom ibland kan vara lite knepiga att hantera. Speciellt knepigt kan det bli då man enligt föreskrifterna försöker hantera dem med skyddshandskarna på. Jag antar att de görs svåröppnade för att på så vis bli barnsäkra och för att man skall kunna kontrollera att “pårren” inte öppnats innan användning.

De här växtskyddsåtgärderna görs ju ibland sent på dagen då krafterna kanske sinat lite och så var det här om dagen eller åtminstone trodde jag det. Jag fick inte korken skruvad hur än jag tog i, jag försökte till och med att i juninatten ljudligt dra till med Povel Ramels “Far jag kan inte få upp min kokosnöt”  med lite modifierad text men inte ens det hjälpte. Funderade också ett tag om jag faktiskt håller på att bli gammal och svag och att jag kanske borde konsultera den nykorade världsmästaren i bänkpress från grannbyn. Trycker man upp 400 kilo borde en “korkad pårr” vara en lätt match. Nå nu var goda råd dyra så jag hämtade rörtången för nu skulle korken upp och visst gick det vägen till sist.

Nog är det väl ok med barnsäkra porrar men att korken ska sitta så hårt att en fullvuxen karl ska behöva ta till rörtången är väl ändå att ta i .............
Nog är det väl ok med barnsäkra “pårrar” men att korken ska sitta så hårt att en fullvuxen karl ska behöva ta till rörtången är väl ändå att ta i ………….

Lite tröstades en “gammal och svag” man några dagar senare då jag noterade att andra också gått bet på att öppna pårrarna. Riktigt tröstad blev jag sen då en av våra anställda i samband med kaffepausen hos mor satt fyra generationer vid bordet sade, “you don’t look like a grandpa, Christer”.

Pårr.

Ordet är, vill jag påstå, allmänt använt häromkring av folk i min ålder och står för “dunk”, “kagg” eller “kanister” för att ge några exempel. Satte in en förfrågan på ett dialektforum om hur spritt begreppet är och det verkar åtminstone vara gångbart mellan Malax och Oravais. Längre norrut används det inte och jag minns blickarna jag fick då jag i medlet av 70-talet som studerande i Jakobstad bad mina studiekamrater ge mig “saftpårrin”.

Kanske bloggläsarna kan ringa in ytterligare områden där “pårren” är gångbar?