10 juli, 2017 av

Kålrot 2.0

Ibland misslyckas det även för trädgårdsmästaren, i det här fallet första gången under en livslång karriär. Men nån gång ska det ju va den första.

Kålrötterna brukar jag så ganska sent framåt midsommar för att klara mig undan lite ogräsbekämpning och för att rötterna ska va i tillväxt ännu vid skördetillfället och inte ha stagnerat med träiga rötter som följd. Men framför allt så brukar problemet med jordlopporna vara betydligt lindrigare då. Men så inte i år. Det har överlag varit lite insekter i farten under den kyliga våren och den har kanske försenat utvecklingen hos lopporna så att de vaknade till liv först under de något varmare dagarna innan midsommar. Och då kålrötterna såddes den 17 juni så var det just till midsommar som dom borde ha kommit upp. Men nu kom inga plantor upp då lopporna angrep dem redan när dom började nå markytan. Att jag missade besprutningarna då får väl tillskrivas lathetskontot eller så var det SLC:s fel då jag råkade delta i deras fullmäktigemöte på Åland just efter midsommar.

Som tur var så hade jag tillräckligt med frön kvar för att så om åkern och hoppas att hösten blir varm så att de hinner växa till sig. Sådde lite glesare för at ge mera utrymme och försnabba utvecklingen för säkerhets skull.

Lyckas det inte med första försöket får man göra om och göra bättre.

Kålrötter och i viss mån rovor har annars varit populära i år och fröförsäljarna pratar om rekordförsäljning av frön till dessa. Det går inte så mycket frön åt till en hektar kålrötter och de är förhållandevis förmånliga så tröskeln till att odla kålrötter är ganska låg för den som vill pröva på lite alternativa grödor. Att bemästra ogräs och som här ohyra är däremot inte så lätt och blir beståndet allt för glest så kanske det inte uppfyller kraven för odling enligt god sed vid en granskning. I mitt fall med någon enstaka planta per kvadratmeter var det nog befogat med omsådd.