Man gör vad man kan

Olvi har blivit riktigt ordentligt sjuk. Allt sammans började egentligen redan på fredag morgonen, då märkte jag att hon hade lite “slimsår” i mjölken från en fjärdedel. Hon hade dock en helt normal mjölkmängd och vit mjölk, så jag avvaktade och väntade till kvällsmjölkningen för att se hur mjölken då såg ut.
Under dagens lopp hade hon fått diarré och aptiten hade blivit rätt så dålig. Då jag sedan mjölkade henne på kvällen, hade hon just ingen mjölk och det som kom från den insjuknade fjärdedelen var riktigt gult. Så vi bestämde oss för att ge värkmedicin och våm”startande” pastatub och dessutom lade jag medicin i spenen.

Hennes kondition hade inte förbättrats till i går morse, så jag ringde veterinären. Hon kom och gav värkmedicin, kalk och penicillin direkt i blodet vilket gjorde att Olvi piggnade till och började äta. Tyvärr var detta endast tillfälligt, idag har hon igen varit ganska hängig och utan aptit.

Vi har fortsatt att medicinera mot juverinflammationen, mjölka den sjuka spenen flera gånger om dagen, ge värkmedicin och div. olika pastatuber. Om hon inte har blivit märkbart bättre till i morgon, tänker jag igen ringa veterinären och höra om det ännu finns något annat man kan göra.
Just nu kan vi bara hoppas på att något av detta hjälper.

Författare: Sonja

Jag är en 35 årig mjölkproducent från ön Heisala i Pargas skärgård. Jag flyttade hit från min hemgård i Pernå i februari 2008. I augusti 2005 hade vi generationsväxling på min hemgård, sedan dess har jag varit mjölkproducent på heltid. Då jag flyttade till Heisala tog jag med mig största delen av de djur jag hade hemma i Pernå, dvs. 7 kor och 7 ungdjur. Santalahti gård är min mans hemgård som han tog över år 2007. I dag har vi 55 mjölkande kor och ungefär lika många ungdjur, totalt drygt hundra djur. Här odlas ingen spannmål, alla åkrar(förutom några viltåkrar) används till att producera ensilage åt korna. Förutom att jag jobbar på gården på Heisala har jag fortfarande kvar min hemgård i Pernå. Den är idag en växtodlingsgård, där det odlas spannmål och vall. Dessutom finns där skog. Jag är själv med och sköter arbetet där så ofta jag kan, mina föräldrar, framför allt min far, är till en stor hjälp. Jag har alla maskiner kvar där från den tiden jag bodde där. Vi lagar allt hö som vi använder för korna i Pernå och dessutom lagar vi ensilage där också. Balarna transporterar vi sedan med långtradare till Pargas. Vi sysslar mycket med avelsarbete och vi tar också i mån av möjlighet emot besökare på gården. Kort sagt; detta är mitt drömjobb!

2 reaktioner till “Man gör vad man kan”

Kommentarer är stängda.