1 mars, 2010 av Kalle

I väntan på en katt…

Klockan är 22.30 måndag kväll och jag sitter och inväntar den sista kvällsvandrarens återkomst. Han är gul och heter Rufus och han gillar att vara ute sent. Det är nämligen så att våra fyra frassar (Simba, Igor, Ture och Rufus) disponerar sina dagar själva och går ut och in som dom vill. Den enda regeln dom måste följa är att man tillbringar nätterna inomhus. Det rör sig endel oknytt främst i form av lodjur här omkring. Vi har inte förlorat någon katt som viltföda, men förvisso sett tydliga lodjurstassar som vandrat rakt över gräsmattan i snön om natten. I och för sig gillar jag att ha naturen nära inpå och någon rovdjursfrossa dras jag inte med, men dom kan gärna äta något annat än Rufus.

Helgen gick för bonderiets del åt till att sakta börja väcka gården ur vintersömnen. Det betydde närmast en inventering av vad som kan börja göras nu då dagarna börjar bli lite längre. Eftersom jag inte har något egentligt varmt garage att vara i på vinterkvällarna så ligger all verksamhet totalt nere under kamostiden. Både andratraktorn och grävmaskinen har stått sedan i november så dom startade jag upp så dom fick gå en stund. Några batterier hamnade  på laddning och gödsel- och bekämpningsmedelslagren blev inventerade. Dessutom gjorde jag en lista på vad som behöver repareras innan vårbruket. I år är det bara ett elfel på frontlastaren samt några gödselbillar på såmaskinen som behöver ses över. Det lustiga är sen att man börjar fundera i februari, men själva reparationen utföres förmodligen då grannen redan kör runt på åkern i maj.

PS: Rufus dök upp kl 23.10. En acceptabel tid.

3 svar till “I väntan på en katt…“

  1. Alexandra skriver:

    Jag har först nu ”upptäckt” Bondbloggen. Trevligt med en sådan blogg. Det behövs röster från landsbygden nu när allting kretsar kring tätorterna. Trevlig fortsättning (i väntan) på våren till er alla fyra!

  2. Erik skriver:

    Imponerande att du lyckats uppfostra dina katter att vara hemma till natten. De flesta katter brukar ju ställa sig ganska misstänksamt till alla försök att utöva auktoritet över dem.

  3. Kalle skriver:

    Ja, egentligen vet jag inte hur det gått till, men våra katter liksom lär varandra att det skall funka så. Även om man inte sett till dom på hela dan brukar dom komma runt kl 22. (Sommartid brukar det gå lite sämre)