9 mars, 2010 av Mats

Trotjänaren

Utfodring av djuren är ett dagligen återkommande arbetsmoment och hos oss körs balarna ut på foderbordet med en rundbalsupprullare. Det finns också andra och mer avancerade sätt att sköta det jobbet, så upprullare är inte nåt som man nödvändigtvis hittar på alla gårdar.

Vår rullare är byggd av en lokal bysmed för över 10 år sedan och den går fortfarande som en klocka. Tekniken är i och för sig enkel som en hovtång, så det här inte mycket som kan krångla heller. Den har en liten bensinmotor som driver en hydraulpump och pumpen driver sedan både fram maskinen och rullar upp balen.

Funktionen är lika enkel som tekniken: man rullar helt enkelt upp balen varv för varv, ungefär som en hushållspappersrulle. Det finns också knivar man kan sätta in för att riva sönder den lite men de används sällan.

Förarmiljön skulle väl kallas ”avskalad” i ett biltestprogram. Den har varken gps eller bluetooth.

3 svar till “Trotjänaren“

  1. Anonym skriver:

    Ju enklare desto bättre ! Men det är ibland en massa jobb och funderande för att få det att bli enkelt.

    Fast ibland går det också fort – då man smäller ihop något provisoriskt så kan det bli så bra att det används i 30 år … (hör tyvärr till undantagen).

  2. Mats skriver:

    Håller helt med, Anonym! Ibland är det ”krångligt att få det enkelt”, men det blir pålitligare på det viset.

    Beträffande det där med provisoriska lösningar håller jag också med. När snötäcket var som tjockast på ladugårdstaket här för nån vecka sedan vek sig taket på en ventilationshatt. Min pappa konstaterade att han länge väntat på att den skulle ge efter, redan när han byggde den där hatten visste han att den blev lite hastigt gjort och kanske inte så hållbart. Ladugården är byggd 1979, så jag tycker väl för min del att den provisoriska lösningen var rätt hållbar. 😉

  3. Nisse skriver:

    Sorry, jag var visst utloggad igen … Det var jag som skrev kommentaren.

    Jag har satt ned massor av arbete på att förenkla. Ibland så måste man helt enkelt lämna problemet en tid. Och så en morgonnatt vaknar man och vet hur det borde göras – och undrar hur man inte fattade det bums.