Grobarhet

Kalles inlägg om att han lagt “utsäde i mälton” påminde mej om att jag också borde testa grobarheten. För nåt år sedan hörde jag om en förenklad snabbmetod med kaffefilter. Man fuktar två kaffefilter och lägger ut 100 st kärnor per filter, rullar ihop dem, stoppar i en plastpåse och lägger gummiband runt så påsen inte läcker fukt. Påsen skall sedan stå upprätt i kylskåp i en vecka, därefter 3-4 dagar i rumsvärme och sen räknar man hur många kärnor som grott. Ju lägre grobarhetsprocenten är  desto mer utsäde måste man så per hektar för att få ett tillräckligt tätt bestånd. Exakta utsädesmängen räknas fram via en formel men den återkommer vi till när det blir såtider.

Det här är något man bara gör med det utsäde man själv odlat. När man köper utsäde från lantbrukshandeln får man alltid med ett garantibevis där grobarheten framgår. Eget utsäde är billigare än köpt, men köpt utsäde har oftast bättre kvalitet och är friskare så vilket som är att föredra är en bedömningsfråga. Och för kunna att göra den bedömningen är det förstås bra att veta grobarheten på det egna utsädet.

Om inte annat är grobarhetsproven ett ganska säkert vårtecken. Det närmar sig, det närmar sig… 🙂

Ett prov klart och rullat, det andra påbörjat.

PS. Som ekoodlare borde jag ju självklart ha använt oblekta kaffefilter, men tyvärr var det där allt som fanns i kaffeskåpet. DS. 😉

Författare: Mats

Jag är 42 år, gift och har en son på nio år. Min fru jobbar som lågstadielärare, så mitt jordbruk är ett enmansföretag. Jag har varit jordbrukare sedan 2001. Innan dess hann jag jobba 6 år som lantbruksrådgivare inom växtodling och ekonomi. Gården har ända fram till hösten 2009 varit en mjölkgård, men numera bedriver köttproduktion med dikor och en del växtodling. Det är känslosamt att lämna en produktionsform som funnits på gården i generationer, men samtidigt spännande att ge sig i kast med något nytt och lite obekant. Tanken är i första hand att sälja kalvar vidare till specialiserade uppfödare, i framtiden kan också egen uppfödning komma i fråga. En riktigt intressant tanke är att själv slakta och sälja köttet direkt till konsumenter, som jag börjat testa i liten skala. Växtodlingen har bedrivits ekologiskt sedan 1995 och husdjuren sedan 2010. Ekoodlingen passar gården rätt bra och gör enligt min mening produktionen lite mer spännande. Spänningen är visserligen på gott och ont, går det bra är det extra kul men går det åt pipan svider ordentligt.

5 reaktioner till “Grobarhet”

  1. Gumman har använt den metoden i många år (hon jobbade i tiderna på Lantbrukets forskningscentral) men hon använder vanligt hushållspapper.

  2. Ett helt nytt sätt för mej att se grobarheten. Så enkelt, detta skall jag pröva på “vanliga” frön.

  3. Nisse: jag tror vi hittat en gemensam nämnare, jag har för mej att tipset jag fick i tiderna också hade bakgrund på Lantbrukets Forskningscentral. Hushållspapper funkar säker minst lika bra.

    Olga: om inte annat tar det mindre utrymme än blomlådor med mylla. Fast de är på nåt vis ändå mera “på riktigt” än en plastpåse i kylskåpet.

    Faktum är att jag inte gjort så många grobarhetsförsök med eget utsäde. Tills för 3-4 år sedan lagrade jag all egen spannmål m.hj.a. propionsyrning och då förstörs grobarheten i samma vända.

  4. Oj, jag blir alltid nostalgisk när det blir tal om grobarhetsprov. När jag var liten fick jag alltid hjälpa till med provodlingen. Sen som lite större fick jag sköta det helt själv. Ett perfekt sätt att ta med barnen i arbetet. Det är ju roligt att räkna frön och sen bädda in dem och lite passligt tokigt att sätta dem i kylskåpet där man vanligtvis har mat… Och sen spännande att efter en tid få se om det alls grott. Så kan man ju passa på att förklara för barnen varför det är viktig med rätt mängd utsäde på åkern. Tänk hur mycket man kan lära sig om odling hemma runt köksbordet!

  5. Kul att kunna bidra till lite vårnostaligi. 🙂 Hos oss stod jordlådorna alltid uppe på köksskåpet, så den här kylskåpsaspekten på grobaretsprov är relativt nytt för mej.

Kommentarer är stängda.