5 april, 2010 av Mats

Kalvningshjälp

På påskdagen kalvade Charlotta (som jag plockade in i kalvningsboxen redan på skärtorsdagen). Kalvningen var lite småjobbig för henne, jag gissar att det nog hade gått vägen också om hon varit ensam men eftersom jag nu råkade vara till hands hjälpte jag till lite.

Att ge kalvningshjälp är om allt står rätt till en ganska lättbegriplig tillställning. Kalven kommer ut ur kon med båda frambenen utsträckta framför sig, ungefär som när man dyker från en brygga.  Det är bara att slå ett rep runt benen och dra. Innan man gör det måste man dock kolla att huvudet ligger rätt och att benen hör ihop eftersom det för kalvar precis som för mänskor finns viss risk för olika fellägen. Huvudet kan ligga bakåtvänt, det kan vara ett framben och ett bakben man fått tag i eller så kan det vara ben från två olika kalvar (om det är fråga om tvillingar).

I första hand försöker man inte dra ut kalven med styrka utan bara hålla emot. Kalven är intäckt av fosterhinnor och hal som en ål, vilket gör att när kon kryster åker kalven ut en bit men när hon vilar slinker den in igen. Många gånger räcker det som kalvningshjälp att man bara håller emot när kon vilar och hindrar kalven att åka in igen. Om kon är riktigt utmattad efter en lång kalvning är man så illa tvungen att bokstavligt talat dra ut kalven men i första hand försöker man att inte göra det. I Charlottas fall räckte det med att jag höll emot, hon var i rätt bra kondition så krafterna räckte gott till.

Efter kalvningen slickar kon kalven torr och redan då börjar hon lära sig känna igen kalvens doft. Slickandet kan se ganska hårdhänt ut men faktum är att kons råbråkande av kalven fyller en funktion. Genom att trycka på magen och pressa ihop diafragman kan hon faktiskt få igång andningen på en kalv som inte andas ordentligt. Det oaktat hör det nog till att man kollar andningsvägarna på kalven direkt den är ut och ser till att den andas som den skall.

Många, däribland också jag, ger kon stora mängder varmt vatten direkt efter kalvningen (de kan ledigt bälga i sej 30-40 l). Dels är de förstås törstiga efter ansträngningen, dels förebygger det faktiskt löpmagsförskjutning. Löpmagen skall ligga längst nere i buken på kon, men i enstaka fall kan den börja ”vandra iväg” (dels som ett resultat av fel i utfodringen och dels i samband med kalvningen). Om man får kon att dricka rejält med vatten direkt efter kalvningen går vattnet till löpmagen och håller den på plats.

Kalvens namn? Det blir Hujeedamej.

3 svar till “Kalvningshjälp“

  1. Mia skriver:

    Roligt namn!!! Det ska jag härma och döpa nästa kvigkalv till, nu får vi bara tjurkalvar…

  2. Pamela skriver:

    Tack för informationen! Nu kan jag upplysa sonen nästa gång han frågar om bonden ska hjälpa till när kon kalvar. Och inget pjåkigt namn fick den kalven heller!

  3. Mats skriver:

    Udda namn har faktiskt fördelen att de är enklare att komma ihåg. Helga och Henna kan ha svårt att få fäste i minnet men Hujeedamej, Hot Rod och Hillebard glömmer man inte så lätt.

    Hastdumirgesehen kunde också komma på fråga, men det är lite långt. 🙂