Påskhelgen bjöd på ett par riktigt pålitliga vårtecken. Jag knäppte av strömmen till de eluppvärmda vattenkopparna, stöpslade i urinpumpen som varit avstängd i vinter (eftersom urinen ändå fryser innan den hinner till brunnen) och rullade ihop skarvsladden till traktorns motorvärmare.
På påsklördagen observerades också liten grupp koltrastar, en hackspett som börjat göra provborrningar i dungen bredvid huset och vårens två första tranor. Jag undrar om tranparet kan vara vår singeltrana som hittat en livskamrat. Vi har ett par vårar observerat en trana som alltid dyker upp ensam, stannar ett par dagar och sedan drar vidare innan de stora tranflockarna kommit. Vår teori är att det är fråga om en som har tröttnat på gruppcharter och föredrar att resa på egen hand. 🙂
Författare: Mats
Jag är 42 år, gift och har en son på nio år. Min fru jobbar som lågstadielärare, så mitt jordbruk är ett enmansföretag. Jag har varit jordbrukare sedan 2001. Innan dess hann jag jobba 6 år som lantbruksrådgivare inom växtodling och ekonomi. Gården har ända fram till hösten 2009 varit en mjölkgård, men numera bedriver köttproduktion med dikor och en del växtodling. Det är känslosamt att lämna en produktionsform som funnits på gården i generationer, men samtidigt spännande att ge sig i kast med något nytt och lite obekant. Tanken är i första hand att sälja kalvar vidare till specialiserade uppfödare, i framtiden kan också egen uppfödning komma i fråga. En riktigt intressant tanke är att själv slakta och sälja köttet direkt till konsumenter, som jag börjat testa i liten skala. Växtodlingen har bedrivits ekologiskt sedan 1995 och husdjuren sedan 2010. Ekoodlingen passar gården rätt bra och gör enligt min mening produktionen lite mer spännande. Spänningen är visserligen på gott och ont, går det bra är det extra kul men går det åt pipan svider ordentligt.
Visa alla inlägg av Mats
All den där urinen som frusit under vintern och nu tinar, kan vara ett ganska illaluktande vårtecken, tänker jag mig :-).
Erik: förvisso, men det är det oaktat ett vårtecken. 😉
“Alltid smakar det lite karl”, sa flickan som pussade galten. 😀
Singeltranan torde vara unge till det tranpar som i många år har häckat i “Skadaholmsviken”. Den brukar spatsera omkring ensam på åkrarna och vända torvor efter sådden. Den höll ocså ihop med föräldrarna ännu flera år efter att den blivit vuxen, men har kanske flyttat hemifrån och skaffat egen familj nu.
Låter tänkbart. Den återkom åtminstone på egen hand flera år i rad enligt det nämnda mönstret (ett par dagar innan alla andra) och därför gissar jag att det var samma fågel varje år.
Har för mig att tranor är varandra evigt trogna trots att döden skillt dem åt… är det kanske samma trana som spatserar runt på åkrarna några kilometer från Östensö ?
Fullt tänkbart, de verkar ha ganska stort distrikt. Om beteendet är det samma, dyker upp ensam och försvinner före flockarna kommer, är det säkert tänkbart. Vi borde kolla med nån ornitolog. 🙂