Regnvädersdag

Gårdagen var en riktig regnvädersdag. Åtminstone var tanken att jag skulle göra allt som blivit ogjort inomhus. Men det hann jag inte med för telefonen ringde hela tiden och det blev att åka runt och fixa nätanslutningar som åskan tagit livet av. Nätet börjar bli en nödvändighet här nu liksom telefonen. Det gick bra utan Internet förr – men så gick det bra utan allt möjligt – förrän man blivit van vid det. Nu känns det mycket besvärligt att vara tvungen att hoppa i bilen och åka in till staden för att betala räkningar.

Och så kan man ju inte läsa Bondbloggen :-).

Eftermiddagen gick till Bondbloggen. Vi spelade in litet video för den “gamla” TV:n. Alla har ju inte fibernät – eller ens nätanslutning ännu. Det går ju litet tid till det – inte till skrivandet men till allt annat. Men det kan det vara värt för Bondbloggen har varit ganska lyckad. Och det är riktigt roligt att jobba ihop men en trevlig och entusiastisk redaktion. Jag har hängt på nätet i omkring 30 år – allt sedan vi för första gången tog kontakt till Stockholms datorcentral med ett urlångsamt modem på hela 110 bit/s. Märk väl: Inte megabit eller ens kilobit utan 110 bitar per sekund. Men det upplevdes som helt bra för man hann ju inte skriva snabbare … Apparaten vi skrev på var en Teletype med elektromekaniska reläer som måste kedjas vid väggen för den hoppade över golvet då man skrev ut på den.

Bondbloggen är ett mellanting mellan TV och tidning och väldigt intressant. Den kanske är början på en ny mediaform. Även om inte redaktionen syns så mycket så har den i alla fall stor betydelse för stämningen. Genom att putta under litet här och litet där och fixa det ena och det andra och helt allmänt vara muminmammor åt oss så får den Bondbloggen att fungera. Och då man tycker att det är roligt så blir man också trevligare än man egentligen är (jag talar bara för egen del).

Ute duggar det och jag tycker synd om dem som fick 50 mm regn på en timme på sina åkrar – vi fick bara 20 mm på lördagskvällen. Vissa fick bara några ynka millimetrar men åskskurar är ju väldigt lokala.

Författare: Nisse

Jag är bonde i n:te led på Bosas rusthåll i Hindersby som troligen är kring 1000 år gammalt - ingen vet så jag kan lika gärna påstå det. Nån vanlig bonde är jag inte för jag gick i skola och blev elektronikingenjör och forskare i teoretisk datateknik vid Tekniska högskolan - senare docent och professor. Men det var mest hobby och extraknäck för jag har bara missat en vårsådd och det var då jag var i Dragsvik. Sedan 2004 är jag heltidsbonde till 150 %. Allt är heimlaga och jag har bara skrotmaskiner som jag reparerar och bygger om själv. Med dagens priser är det inte möjligt att köpa nya. Dessutom bygger jag optiska fibernät på landsbygden. Det är inte alls mera så mycket arbete med sådd och skörd men desto mer med att bygga hus, reparera maskiner och ställa i ordning. Till det går numera 95% av all tid! Så jag bygger (sedan jag fick min första hammare och 10 kg spik till julklapp som femåring) och skruvar med maskiner, gräver i jorden och hugger i skogen på vintern. Och så måste fliseldningen skötas förstås. Mest hänger jag på nätet och diskuterar över hela världen.