Att dofta på sommaren

Kor är enligt mitt tycke intressanta att studera och det gäller speciellt kor på bete.

En av de saker som skiljer korna från oss är att de har ett mycket välutvecklat luktsinne. Till vardags identifierar de faktiskt varandra mer på basen av doft än på utseendet. Nu under betessäsongen kan man speciellt om det blåser en lätt kvällsbris se hur de står med lyft huvud, vända mot vinden och insuper dofterna som kommer från grannskapet. De doftar på sommaren.  Ibland står de i klungor med flera djur som doftar samtidigt, alla ställda parallellt med varandra eftersom alla vill stå med näsan i vindriktningen.

Mina damer har lagt sej till med en ur min synvinkel trevlig vana, nämligen att sova inomhus på natten. Kohagen ligger i direkt anslutning till ladugården, dörren står öppen hela tiden och de får gå ut och in som de vill. För närvarande är rutinerna sådana att de tillbringar dagarna helt och hållet utomhus. De äter ute, vilar ute och söker sig bara in ibland för att dricka vatten. Senast tolv-tiden avslutar de dock arbetsdagen och går mangrannt in i ladugården för nattvilan. Där brukar serveras hö eller torrt, fiberrikt ensilage som nattvickning. Man blir lätt en aning lös i magen av färskt betesgräs och då är det skönt med lite fibrer i vommen ibland.

Morgonpasset i hagen inleds sex-tiden på morgonen, men idag är det ju lördag så de låg och drog sig ända till klockan åtta innan nån började söka sig ut.

Profilbild

Författare: Mats

Jag är 42 år, gift och har en son på nio år. Min fru jobbar som lågstadielärare, så mitt jordbruk är ett enmansföretag. Jag har varit jordbrukare sedan 2001. Innan dess hann jag jobba 6 år som lantbruksrådgivare inom växtodling och ekonomi. Gården har ända fram till hösten 2009 varit en mjölkgård, men numera bedriver köttproduktion med dikor och en del växtodling. Det är känslosamt att lämna en produktionsform som funnits på gården i generationer, men samtidigt spännande att ge sig i kast med något nytt och lite obekant. Tanken är i första hand att sälja kalvar vidare till specialiserade uppfödare, i framtiden kan också egen uppfödning komma i fråga. En riktigt intressant tanke är att själv slakta och sälja köttet direkt till konsumenter, som jag börjat testa i liten skala. Växtodlingen har bedrivits ekologiskt sedan 1995 och husdjuren sedan 2010. Ekoodlingen passar gården rätt bra och gör enligt min mening produktionen lite mer spännande. Spänningen är visserligen på gott och ont, går det bra är det extra kul men går det åt pipan svider ordentligt.

7 reaktioner till “Att dofta på sommaren”

  1. Kan ju också bero på det var aningen kallt imorse en 6 tiden, så de ansåg att de stannar inne tills det blir lite varmare.. Eller så hade de hört ryktes vägen att de var mycke folk på Jakobsdagar….

    Så de filade på en plan, hur de skulle slippa dit…..

  2. Låter tänkbart. Eller så hade de nån egen fest på småtimmarna och behövde sova lite längre. 😉

  3. Tjuren Ferdinand ( han under korkeken) är nog mera “verklighetstrogen” när han luktade på blommorna, än de andra små tjurarna…

  4. Verkligheten ligger väl nånstans där mitt emellan. De små varvar nog sommarsniffandet med lite sammandrabbningar också.

  5. Kor lär vädra dofter/lukter på hela 8 km:s avstånd har jag läst nånstans. Har inte fått det verifierat, men jag är rätt övertygad att det finns ett uns av sanning i det då jag följer med förehavandena på strandbetet…

  6. Jag hade dikor med kalvar på bete för ca. 15 år sen, och jag minns att de små kalvarna fick mycket spring i benen strax innan solnedgång. Och till sist hade de även fått med de gamla korna med i kapplöpningen i hagen. Rolig underhållning 😉

  7. Exakt hur långt deras väderkorn sträcker sig har jag faktiskt aldrig hör nån siffra på, men långt är det minsann. T.ex. när man kommer med ett ämbar foder verkar de veta om det långt på förhand.

Kommentarer är stängda.