Bakvänt

Idag vid lunchtid gick jag en vända genom ladugården och märkte att Juliana började bli kalvsjuk. Hon trampade, hade lite irrande blick och var allmänt orolig. Jag monterade upp en extrabox och föste in henne.

Nån timme senare gick jag tillbaka för att kolla hur det gick. Hon hade kommit igång med kalvningen på allvar och klövarna syntes redan. Vid en närmare titt visade det sig att de var svängda fel väg och vid en ännu närmare granskning såg jag att det var bakklövarna. Normalt föds kalven fram med framklövarna först, men ibland kan de också “backa ut”. För att vara ett felläge är det här inte hela världen för kons del, det är en aning kämpigare att få ut den baklänges men det brukar nog gå vägen. För kalvens del är det däremot farligare, eftersom det kräver att själva utdrivningsfasen går ganska snabbt. När navelsträngen brister börjar kalven nämligen andas och i det skedet har den fortfarande huvudet kvar inne i kossan. I allra värsta fall kan kalven faktiskt bokstavligt talat drunkna i fostervattnet, även om det tack och lov är ganska ovanligt.

Den här gången gick det bra. Juliana hade gott om krafter kvar och när jag dessutom lade ett rep runt kalvens klövar och drog hade vi kalven ute på några sekunder. Det var en kvigkalv, som nu då borde få ett namn på C. Vad finns det för namn på C som passar på en kalv som föddes baklänges? Sonen föreslog Carola Back, jag tror nästan det får bli så. 🙂

Författare: Mats

Jag är 42 år, gift och har en son på nio år. Min fru jobbar som lågstadielärare, så mitt jordbruk är ett enmansföretag. Jag har varit jordbrukare sedan 2001. Innan dess hann jag jobba 6 år som lantbruksrådgivare inom växtodling och ekonomi. Gården har ända fram till hösten 2009 varit en mjölkgård, men numera bedriver köttproduktion med dikor och en del växtodling. Det är känslosamt att lämna en produktionsform som funnits på gården i generationer, men samtidigt spännande att ge sig i kast med något nytt och lite obekant. Tanken är i första hand att sälja kalvar vidare till specialiserade uppfödare, i framtiden kan också egen uppfödning komma i fråga. En riktigt intressant tanke är att själv slakta och sälja köttet direkt till konsumenter, som jag börjat testa i liten skala. Växtodlingen har bedrivits ekologiskt sedan 1995 och husdjuren sedan 2010. Ekoodlingen passar gården rätt bra och gör enligt min mening produktionen lite mer spännande. Spänningen är visserligen på gott och ont, går det bra är det extra kul men går det åt pipan svider ordentligt.