25 augusti, 2010 av Nisse

Torkarbete

Skörden är under tak men arbetet fortsätter. Först måste säden skyfflas ut (”mokas” som vi säjer) och det gjorde jag i dag. Det blev alltså en dag på gymmet för det är rena svettarbetet. Men bra för kalaskulan. Vanligen kör jag upp två-tre lass i varje lår men de måste bredas ut så säden ligger jämntjockt på plåten. Annars går all luft genom de tunnare ställena och där det är tjockare lager torkar det nästan inte alls. Nu lutar alla plåtar ca. 10 grader för att snabba upp tömningen (jag blåser ut säden från låren) och det gäller att få lika tjocka lager i bägge ändarna. För det har jag satt in meterskalor på alla fyra väggarna så man genast ser hur tjockt lagret är.

Gamla torken från 1975

Den gamla torken från 1975 är 24×7 meter på ladugårdsvinden med åtta lårar på 21 kvadratmeter plåtyta per låre. I förgrunden syns intagsröret med krök och ställbar plåt – ”saxofonen” som farsan kallade den. Säden kippas från vagnen i en kippficka (på vinden) med en silobotten som rymmer ett lass. Den får rinna ned i en transportfläkt som blåser upp den i torken. Fläkten var förr ett problem för med vete på 35 % vattenhalt var den alldeles för långsam. Men så köpte jag en begagnad Kongskilde på 22 kW och dubbel centrifugalfläkt så nu tar jag upp ett lass på 10-15 minuter.Den fungerar också som sugtryckfläkt så jag kan flytta säd litet hur som helst.

Transportfläkt 22 kW

Säden kommer upp i ett rör i taket på torken där jag har tre omkopplare för nedtagen. Varje nedtag klarar av två lårar och jag flytta saxofonen efter behov.  Blankorna över lårarna var först bara tillfälliga då vi byggde men så märkte jag att det var mycket bättre med lösa blankor än med fasta gångbanor. Man bara vippar agnarna bort från dem. Lite balansgång blir det förstås. Genom att vrida saxofonen kan man fylla på lårarna ganska jämnt men då jag ensam tröskar så har jag inte tid att flytta röret så det blir ett lass i var ända och ibland ett på mitten.

Etiketter: ,

5 svar till “Torkarbete“

  1. Professorn skriver:

    Det brukar ju vara ganska dammigt i kallufts-torkar vilket gör arbetet ännu jobbigare.. Finns det månne nån smart uppfinning som samlar upp och blåser ut damm ur torken eller något liknande? 🙂

  2. Nisse skriver:

    Jo, det är det värsta med dem. Problemet är att den luftmängd som går genom torken är så stor att nån liten köksfläkt inte räcker till. Jag har i alla fall planer på att bygga en kanal i gången till vänster på bilden som samlar upp det värsta dammet och agnarna då man tömmer torken. Jag väntar bara på att den gamla flistorken skall bli obehövlig så jag kan ta fläkten därifrån. Det är en 5,5 kW propellerfläkt som borde kunna dra en hel del agnar in i ”dammkanalen”. Då får jag en rensning av vetet tillika.

  3. Professorn skriver:

    Hur tror du en sån simpel lösning skulle fungera ifall man skulle ha 2 torkfläktar den vanliga som blåser in luft och en som blåser ut luften ovanför det som torkats?

    Då borde väl största delen av dammet försvinna ut och elräkningen blir dubbelt så stor? 🙂

  4. Peik skriver:

    Ungefär hur länge tar det med en kalluftstork att torka upp en sats nyskördat, om utomhusluften håller sej på sisädär 50-60% relativ fuktiget?
    Givetvis inverkar ju sädens utgångsfuktighet mycket, men i alldeles grova drag…pratar vi om bara några få dagar, en vecka eller en månad?

    Märke: ”Nyfiken stadsbo”

  5. Nisse skriver:

    Professorn: Jodå, det fungerar men man behöver inte en lika stor fläkt att suga ut dammet eftersom den inte arbetar mot ett tryck. Då blir luftmängden ledigt dubbelt större (eller fläkten mindre). Elräkningen blir inte heller så mycket större. Men vad skall man göra av dammet ? Först borde det avskiljas från den stora luftmängden och sedan sättas i en silo – inte så enkelt …

    Peik: Det är med 50 % luftfuktighet och 20 % vattenhalt i vetet fråga om en vecka ungefär. Men man måste beakta att det då är ovanligt bra förhållanden. Vanligen kan man bara köra några timmar på eftermiddagen och på hösten är luftfuktigheten sällan så låg (70-80 % är vanligt). Ofta är också vetet fuktigare än 20 % (25-30 % är inte ovanligt). Och så är det mycket en fråga om hut tjocka lager man har i torken. Egentligen borde man aldrig ha mer än 50 cm men då det börjar komma regn så tröskar man i alla fall in så mycket som man bara hinner. Ganska ofta måste man lämna det sista torkandet till våren. Man kan få ned fukthalten till 15-16 % på hösten ganska lätt men det måste vara under 14 % för att kunna säljas.

    Det värsta jag varit med om var det år då vi hade nästan en meter riktigt fuktigt vete i torken. Det började bildas mögel på ytan (det torkar ju nerifrån och blir t.o.m. våtare på ytan i början) så vi var hela familjen och vände det med skyffel. Det var en jättearbete. Man måste gräva ett dike i låren ock sedan skyffla ned tre skyffeldjup genom alla lårarna. Det var då jag beslöt att det måste byggas en ny tork (som jag nu har jobbat på i 15 år – nåja, som hobbyarbete …).