Den 25-26 september hålls den finlandssvenska landsbygdsriksdagen i Borgå (Haiko gård). Jag drar en arbetsgrupp om andelslag för bredband och energi – även om jag avskyr ordet “bredband” som närmast börjat betyda smalband. Hellre talar jag om optiska fibernät fär det är framtidens infrastruktur. Men det finns 11 andra arbetsgrupper och en stor del handlar om byar och byaperspektiv.
Det ser ut att den finlandssvenska “fibermaffian” kommer till Borgå. Vi har ju i tio år haft en inofficiell sammanslutning av personer från alla delar av Svenskfinland som arbetar för optofibernät. Det började då jag fick kontakt med Ulf Grindgärds från Kristinestad för tio år sedan. Vi har åkt land och rike runt och predikat fiber sedan dess. Och så har vi ett forum på nätet där vi diskuterar byggandet av optiska fibernät – och litet allt möjligt.
Hindersby fibernät byggde vi för sju år sedan (9 september 2003) och det var då det nästförsta fiberbyanätet i Finland. Hade inte fibersvetsen gått sönder så hade vi blivit först – nu kom en österbottnisk by fem dagar före oss … Närpes fick också tidigt fiber och nu byggs det fibernät överallt. Men det är inte länge sedan som alla fnös åt oss – speciellt ministeriet.
Det går bra att komma med på landsbygdsriksdagen även om man inte är officiell representant. I arbetsgrupperna har det ingen betydelse. Vi har med oss i vår arbetsgrupp representanter från Liljenet (Liljendal fibernätsandelslag) där jag är med som sakkunnig. Alltså jag berättar vilka misstag jag gjorde då vi byggde i Hindersby så att de inte behöver göra samma fel. Deras nät hör till de finaste som har byggts i Finland – operatörernas inbegripna. Men så har de också haft Gunnulf Mårtensson som planerare och han är ju telekomingenjör och har jobbat hela livet inom branschen. Talkoandan i Liljendal är också helt otrolig.
Det går att anmäla sej ända fram till 10.9 så kolla in
Ursäkta för en korkad fråga som inte alls har med detta ämne att göra… 🙂
Hade svårt att somna inatt och började grubbla på vad som händer ifall en hydraulslang på en frontlastare går sönder då frontlastaren är i högsta läget.
Låt oss säga att man har lyft upp en 800 kilos stor-säck i frontlastaren och den hydraulslangen som sköter lyft och sänk-delen börjar läcka riktigt ordentligt, kommer frontlastaren att falla ner med en väldig fart eller finns det någon form av idiotsäkert skydd mot detta?
Till exempel att frontlastaren kommer ner av sig själv men VÄLDIGT sakta?
I praktiken har alla moderna “normala” frontlastare dubbla tryckcylindrar, en på vardera armen, och då funkar den andra vanligtvis som “nödbroms” om den ena plötsligt blir utan tryck.(Så funkar åtminstone min, men det där gäller givetvis inte om systemet har en förgrening mellan cylindrarna och det går bara en linje till ventilbordet)
Det bör finns slangbrottsventiler vid kolvarna. Det är fjäderbelastade backventiler som stänger bara då strömningen går över ett visst värde. Och då stängs hela strömmen. Man måste ge tryck åt andra hållet förrän den öppnar igen.
I vissa gamla frontlastare finns strypventiler som bara tillåter en viss strömning och frontlastaren faller då ned men inte så väldigt fort.
Så då borde risken vara ganska liten att man får en stor och tung frontlastare på sig ifall man lyfter nåt tungt och befinner sig under en frontlastare nån gång. 🙂
Det är en risk man absolut inte borde ta. Alla säkerhetsanordningar till trots bör man inte vistas under hängande last.
Samma faromoment uppstår också när man kippar upp en kippvagn. Går slangen av trillar laven ner med en rasande fart. Också där finns en strypventil på nyare vagnar, men det till trots gör man nog klokast i att inte gå under ett uppkippat flak.
Påfyllning av såmaskin är ju ett ganska vanligt moment (som kan göras med en frontlastare i brist på bättre metoder och redskap) där man befinner sig under eller åtminstone bredvid det som nu finns i säcken..
Jag har en tratt (en silobotten) som jag först tömmer storsäcken i. Det är ganska säkert – man är aldrig under storsäcken. Tratten finns på ladugårdsvinden och så tappar jag ned gödseln i såmaskinen nere i tröskhuset. Mycket lättare att fylla på med ett tygrör från tratten än att försöka få det att rinna jämnt från storsäcken.
Jag har alltså åkrarna på bägge sidor vägen så det tar inte många minuter att köra hem och fylla på då jag sår.