Ännu mera traktorer

Jag ska börja med att rätta till en nu och då återkommande missuppfattning angående kvinnor och maskiner; det finns kvinnor som är intresserade av traktorer och maskiner och jag är en av dem. Det att jag får sitta en hel dag i traktorn eller vara en stund i skogen med motorsågen är bra motvikt till arbetet med djuren. Servicen på maskinerna är jag tyvärr inte så begåvad i, men hjälper gärna till. 🙂

Nåjaa, traktorerna alltså. I Kabböle har vi två traktorer i bruk, Valmet 455 och Zetor 7341. Valmeten, årsmodell 1989, har vi haft sedan 2001. En liten traktor, som man nu inte drar några stora lass med men är desto behändigare vid t.ex. sådd. Det som den förlorar i draget så vinner den i smidigheten.
Zetorn, årsmodell 1998, köpte jag 2007. Som parentes kan jag nämna att jag böt ut vår Case 845a mot Zetorn, ett byte jag inte har ångrat. Zetorn går nog mera timmar om året, än vad Valmeten gör eftersom den har frontlastare. Dessutom är den stadig och bra att köra med och har ganska segt drag ( i alla fall om man jämför med Valmeten 😉 )

Sedan Heisala. Först i turen gamel Fergun, alltså MF 165S årsmodell 1972. Första gången köptes den till gården 1973 och såldes 1979. Den köptes tillbaka 2006. Fergun använd till det mesta man behöver en liten och lätt traktor till. Men en sak klarar den inte av, nämligen att dra generatorn som kopplas till elnätet vi elavbrott. Det har testats en gång, då degraderades Fergun från att ha kallats Hilding till att kallas Hildur. 😉

Grävmaskinen James 52D årsmodell 1988. Åkes ögonsten, likasom Fergun. Används till allt grävarbete som finns.

Hör och häpna, även här finns en Case 845, årsmodellen är 1989 och den köptes till gården 2004. Som det framkommit i tidigare inlägg, är det en bra traktor med segt drag. Den används t.ex. till att snitta foder åt korna under vinter.

Sedan den traktor som används nästan dagligen, Deutz-Fahr Agrotron 110. Den är från år 2002 och köptes till gården 2006. Frontlastaren monterades 2008. Deutzen används naturligt vis till olika baltransporter och till att bala.

Sist men inte minst, Massikkan alltså en Massey Ferguson 5470 årsmodell och köpt 2008. Den har frontlyft så den används bl.a. till att slå ensilage samt att slå och bala tillika.

Vi har alltså en blandning av gamla och rätt så nya maskiner. De traktorer jag har hemma, fyller bra sin uppgift där. Jag ser ingen orsak i att ha splitternya, överdimensionerade traktorer på de små åkrarna vi har.
Det att vi har större och nyare traktorer på Heisala beror dels på det att åkrarna är större, att maskinerna har ett större effektbehov och på det att vi inte har tid att stå och skruva på traktorerna då när arbetet ska skötas. Givetvis går också nyare traktorer sönder, men sannolikheten ökar ju med en stigande ålder. Så det att man har lite nyare traktorer ger en viss trygghetskänsla, då t.ex. ensilaget ska tas.

Författare: Sonja

Jag är en 35 årig mjölkproducent från ön Heisala i Pargas skärgård. Jag flyttade hit från min hemgård i Pernå i februari 2008. I augusti 2005 hade vi generationsväxling på min hemgård, sedan dess har jag varit mjölkproducent på heltid. Då jag flyttade till Heisala tog jag med mig största delen av de djur jag hade hemma i Pernå, dvs. 7 kor och 7 ungdjur. Santalahti gård är min mans hemgård som han tog över år 2007. I dag har vi 55 mjölkande kor och ungefär lika många ungdjur, totalt drygt hundra djur. Här odlas ingen spannmål, alla åkrar(förutom några viltåkrar) används till att producera ensilage åt korna. Förutom att jag jobbar på gården på Heisala har jag fortfarande kvar min hemgård i Pernå. Den är idag en växtodlingsgård, där det odlas spannmål och vall. Dessutom finns där skog. Jag är själv med och sköter arbetet där så ofta jag kan, mina föräldrar, framför allt min far, är till en stor hjälp. Jag har alla maskiner kvar där från den tiden jag bodde där. Vi lagar allt hö som vi använder för korna i Pernå och dessutom lagar vi ensilage där också. Balarna transporterar vi sedan med långtradare till Pargas. Vi sysslar mycket med avelsarbete och vi tar också i mån av möjlighet emot besökare på gården. Kort sagt; detta är mitt drömjobb!

6 reaktioner till “Ännu mera traktorer”

  1. Fin uppsättning traktorer! Det är ju behändigt just på djurgårdar ha flera dragare eftersom det ska både hanteras foder och skötas åkerarbeten, man vill ju ogärna koppla loss en maskin och sen fast igen nästan varje fähus-tur.

  2. Tyvärr så är nya traktorer ingen garanti för funktion. Våra gamla MF-traktorer är de mest pålitliga.

    Men så kommer behovet av dragkraft och tvingar fram nya traktorer. Jag tror att jag blir tvungen att satsa på en traktor i storleksklassen 130 hk nästa år då jag skaffar ny såmaskin. Det blir en (begagnad) Väderstad Rapid som har stora lådor och kan användas för direktsådd – vilket kräver massor av dragkraft.

    Jag siktar på en 6-cylindrig Zetor (begagnad) av Crystaltyp för jag kan den utan och innan. Och priserna är ganska låga på dem. Tyvärr finns de alla i Polen eller Tjeckien … (måste fräscha upp polskan och tjeckiskan litet nästa år :-).

  3. Det gör arbetet snabbare om man inte behöver byta maskiner hela tiden. Före 1970 hade vi bara en enda traktor och det värsta var att ta bort och sätta på frontlastaren. Till det behövdes det två man och en halv dag. Ingen snabbkoppling precis …

    Skogsutrustningen tar jag sällan bort från Belarusen – det tar också en massa tid. Att sälja bort de gamla traktorerna är ingen idé. Man får inget för dem och de kostar ingenting att hålla kvar – bara en ny acku var femte år ungefär.

  4. Jo visst går det smidigare om man kan ha en traktor fast vid en maskin i princip så länge det behövs. Det sparar mycket tid vid ensilage skördandet. Dessutom klarar ju både Deutzen och MF av att dra t.ex. balaren.

Kommentarer är stängda.