6 m/s

Som jag tidigare nämnt har jag en del rybshalm som ännu inte bärgats. Att bala ströhalm så här sent på året är alltid lite vansklig eftersom det brukar vara lite si och så med torkvädret. Balar man fuktig halm kommer den dels att mögla och dels blir uppsugningsförmågan sämre eftersom halmen redan i sig innehåller en del fukt. Egentligen borde man bala halm på våren eftersom den är som torrast då, men det gör man sällan. Halmförbrukningen är vanligen som störst på vintern så vårskörd av halm innebär att man får tillgång till den då den egentligen behövs som minst.

Jag har redan fått bärgat kornhalm i sådan utsträckning att jag borde klara vintern, så till den delen kan jag mycket väl tänka mej att spara balandet till våren. Skulle vädret dock bli gynnsamt för torkning kan jag trots det nog tänka mej att bärga den ännu i höst. Och som det blivit gynnsamt sen! Förra veckan regnade det knappt alls och nu lovas uppehåll till torsdag, därtill lovas vindar på 6-8 m/s vilket är underbart för torkningen. Själva rybshalmen är redan mer än snustorr, men de vallväxter (gräs och klöver) som finns inblandade är fortfarande våta. Därför vänder vi nu halmen och gör strängarna ganska höga för att vinden skall komma bättre åt. Det här ser riktigt, riktigt lovande ut.

Hörde förresten på radio att det är Djurens Dag idag. Jag tror flickorna skall få fira det med en torrhöbal. Just nu är ladugården full av småkalvar, vilket gör att korna borde mjölka maximalt. För att uppnå maximal mjölkproduktion får de i nuläget endast ensilage eftersom det ger mer mjölk än hö. Hö är däremot betydligt godare och kliar skönt i magen. Högtidsdagen till ära kan vi ju pruta på mjölkmaximeringen och unna dem lite gott för snåltanden. 🙂

Författare: Mats

Jag är 42 år, gift och har en son på nio år. Min fru jobbar som lågstadielärare, så mitt jordbruk är ett enmansföretag. Jag har varit jordbrukare sedan 2001. Innan dess hann jag jobba 6 år som lantbruksrådgivare inom växtodling och ekonomi. Gården har ända fram till hösten 2009 varit en mjölkgård, men numera bedriver köttproduktion med dikor och en del växtodling. Det är känslosamt att lämna en produktionsform som funnits på gården i generationer, men samtidigt spännande att ge sig i kast med något nytt och lite obekant. Tanken är i första hand att sälja kalvar vidare till specialiserade uppfödare, i framtiden kan också egen uppfödning komma i fråga. En riktigt intressant tanke är att själv slakta och sälja köttet direkt till konsumenter, som jag börjat testa i liten skala. Växtodlingen har bedrivits ekologiskt sedan 1995 och husdjuren sedan 2010. Ekoodlingen passar gården rätt bra och gör enligt min mening produktionen lite mer spännande. Spänningen är visserligen på gott och ont, går det bra är det extra kul men går det åt pipan svider ordentligt.