Varma koppen

Att morgnarna blir kallare och ibland t.o.m. rimfrosttäckta är en påminnelse om att man borde kolla att gården är klar för vintern. Av den orsaken testade jag idag att de eluppvärmda vattenkopparna fungerade. Eftersom  korna går i kall lösdrift är det vintertid samma temperatur inne som det är ute och vanliga ouppvärmd koppar skulle frysa i ett nafs.

Vattenkopparna består av en gjutjärnskopp med  en rörlig tunga i. När kon vill dricka trycker hon ner tungan och öppnar på så sätt en ventil så att vatten kommer åt att rinna in i koppen. Under koppen finns ett 180 W:s värmeelement som skall se till att koppen hålls isfri också på vintern. Sommartid kopplar man förstås bort strömmen, men när temperaturen går mot -5 är det dags att koppla på den igen. Om nånting skulle ha gått sönder eller ärgat under sommaren är det ju irriterande att märka det först när värmaren borde tas i bruk, så därför knäppte jag på strömmen och lät kopparna värmas upp. Alla tre blev varma, så vad vattnet anbelangar får vintern komma genast om den vill.

Kopparna är monterade i rör som går 1,5-2 m ner i marken.  Det innebär att det t.o.m. under den smällkallaste vintern sipprar upp lite “jordvärme”. Den är inte tillräcklig för att hålla koppen isfri, men verkar däremot räcka till för att hålla vattenledningarna öppna. För säkerhets skull har vi också monterat in en värmekabel i ledningarna för att kunna tina upp ledningarna vid behov, men den har inte behövts ännu.

Författare: Mats

Jag är 42 år, gift och har en son på nio år. Min fru jobbar som lågstadielärare, så mitt jordbruk är ett enmansföretag. Jag har varit jordbrukare sedan 2001. Innan dess hann jag jobba 6 år som lantbruksrådgivare inom växtodling och ekonomi. Gården har ända fram till hösten 2009 varit en mjölkgård, men numera bedriver köttproduktion med dikor och en del växtodling. Det är känslosamt att lämna en produktionsform som funnits på gården i generationer, men samtidigt spännande att ge sig i kast med något nytt och lite obekant. Tanken är i första hand att sälja kalvar vidare till specialiserade uppfödare, i framtiden kan också egen uppfödning komma i fråga. En riktigt intressant tanke är att själv slakta och sälja köttet direkt till konsumenter, som jag börjat testa i liten skala. Växtodlingen har bedrivits ekologiskt sedan 1995 och husdjuren sedan 2010. Ekoodlingen passar gården rätt bra och gör enligt min mening produktionen lite mer spännande. Spänningen är visserligen på gott och ont, går det bra är det extra kul men går det åt pipan svider ordentligt. Visa alla inlägg av Mats