Kontroll

Häromveckan hade Sonja EU-inspektörer på besök och idag var det min tur. Hos Sonja kollade de upp pappersexercisen i ladugården, i mitt fall var det växtodlingen som synades. De ringdepå tisdag eftermiddag och granskningen genomfördes onsdag förmiddag, alltså mindre än ett dygn efter att de tagit kontakt. Följaktligen är det till fördel om man har sina papper i ordning, natten blir lite väl kort om man skall ordna fram allting först efter att man vet om att en granskning är på kommande.

De började genom att på egen hand gå igenom mina åkrar och kolla att det som växte på dem motsvarade vad jag uppgett i min stödansökan. Det momentet tar ett par timmar i anspråk och vi kom överens om att det är onödigt att jag svansar efter dem hela den tiden. Man har rätt att närvara vid en granskning, men det är ingen skyldighet.

När de var klara med den genomgången träffades vi och gick igenom pappersdokumentationen. Odlingsplan, skiftesvisa anteckningar, näringsbalans, markkartering och annat prickades av. Odlingsplanen görs upp före odlingssäsongen och är en plan för vad man tänker odla och hur man tänker gödsla, de skiftesvisa anteckningarna är en uppföljning av hur det sen blir i praktiken. Precis som på andra håll i samhället är det inte alltid verkligheten går helt enligt planerna och därför dokumenterar man både plan och förverkligande.

Det enda de hade att anmärka på var att mina skyddsremsor vid vattendrag var lite på smalare sidan på ett par ställen. Det var inga grava fel och ledde inte till några ekonomiska sanktioner, men visst sved det i stoltheten att konstatera att jag nog missat på de där ställena. För 15 år sedan arbetade jag nämligen med att göra upp miljövårdsplaner för jordbrukare och just de där nedrans remsorna var en rätt central del av de planerna. Att nu få en anmärkning för just dem är lite pinsamt.

Fast å andra sidan, en f.d. polis kan ju åka fast för kortkörning så kanske det inte är hela världen att en avdankad miljöbyråkrat har brister i sina skyddsremsor. För säkerhets skull avstod jag dock från att bjuda på kaffe, sånt där kan ju lätt misstolkas. 😉

Författare: Mats

Jag är 42 år, gift och har en son på nio år. Min fru jobbar som lågstadielärare, så mitt jordbruk är ett enmansföretag. Jag har varit jordbrukare sedan 2001. Innan dess hann jag jobba 6 år som lantbruksrådgivare inom växtodling och ekonomi. Gården har ända fram till hösten 2009 varit en mjölkgård, men numera bedriver köttproduktion med dikor och en del växtodling. Det är känslosamt att lämna en produktionsform som funnits på gården i generationer, men samtidigt spännande att ge sig i kast med något nytt och lite obekant. Tanken är i första hand att sälja kalvar vidare till specialiserade uppfödare, i framtiden kan också egen uppfödning komma i fråga. En riktigt intressant tanke är att själv slakta och sälja köttet direkt till konsumenter, som jag börjat testa i liten skala. Växtodlingen har bedrivits ekologiskt sedan 1995 och husdjuren sedan 2010. Ekoodlingen passar gården rätt bra och gör enligt min mening produktionen lite mer spännande. Spänningen är visserligen på gott och ont, går det bra är det extra kul men går det åt pipan svider ordentligt.