Jag läste häromsistens ledaren i Koneviesti. Koneviesti är för mig vad Vecko-revyn är för en tonårstjej. Viktig! Texten handlade om reservdelar förr, nu, och i framtiden. Kontentan blev att reservdelsmarknaden håller på att självkrevera och klappa ihop totalt. Detta helt enkelt för att ingen mänsklig logistik klarar av att hantera den fruktansvärda mängd med olika delar som skall lagerhållas och framförallt flyttas runt jordklotet.
Detta börjar märkas i verkliga livet, både som privatperson och maskinägare. Det spelar nästan ingen roll vilken del man behöver till personbilen så finns den nog i lager, men i Hamburg eller nåt. Detta hände mig häromdagen med TORKARBLAD till Citroenen. Torkarblad skall väl för 1000 vara standardvara som finns på varje servicestation och inte en modellspecifik reservdel som inte ens märkesverkstaden har i lager. Samma vecka fick jag behov av bromsklossar till min veteran-Volvo från 1975. Dom fanns i hyllan i Vasa! Tröttheten infann sig igen. Bromsklossar till en veteranbil finns i lager men torkarblad till en ett år gammal bil skall beställas från, håll i Er nu — Spanien! Orsaken är förstås att bromsklossarna var likadana i ca 5-7 modellår, medan torkarbladen kanske bara satt på modellen i ett år, om ens det.
Tyvärr är det nästan lika illa på maskinfronten. En stor del av beslutet att handla Valtra var att jag inbillade mig att alla delar fanns i Suolahti, tre timmar bort med bil. Det har det visat sig att det inte gör, och jag har tom hört fruktansvärda rykten om att det är svårt att få delar till en 10-15 år gammal Valmet. Ur led är tiden! Kollade med Ford huruvida min Veteran-Major kan få reservdelar. Den är årsmodell 1955 och sgs allt fanns i lager i Finland. Deja Vu!
Detta har gjort att man blivit tvungen att lägga upp ett olönsamt stort reservdelslager i gårdsverkstaden. Man fick ju lära sig i Handelsläroverket att lager binder pengar och tär på lönsamheten, men en stillastående maskin tär nog ännu mera på kapitalet.
Det system som jag har använt mig av i ett antal år nu är att när jag behöver en reservdel av “förbrukningskaraktär” så köper jag alltid minst tre stycken, en i användning och två i hyllan. Detta gäller förstås närmast typ filter, lager, bett av olika slag, remmar och kedjor samt olika typer av slangar och rör. Hydraulslangar får man faktiskt nästan dygnet runt så där är det bättre ställt.
För några år sedan skulle jag ha en skruv till såmaskinen från Yli-Härma. En abborre skulle ha simmat snabbare från Härma och hit än tiden delen tog på sig. Som tur var var det före säsong så nerverna höll den gången.
Tyvärr spelar det inte så stor roll vad det handlar om så stämmer profetiorna. Hur gammal tror ni en mobiltelefon skall vara för att det inte skall löna sig att reparera den? Rätt gissat, garantitiden + 1 dag. Samma sak gäller datorer, hushållsmaskiner, el-verktyg och jag vet inte vad. Det värsta skräckexemplet jag kan komma på handlar om en elspis med keramikplatta. Denna platta råkade gå sönder i vårt hushåll och det visade sig att den kostade lite på 1000 euro som reservdel. En spis med samma platta på kostade 850! Man borde ju egentligen gå i strejk.
Men ett undantag finns än så länge, om man har en Zetor . Då behöver man inte oroa sig för stådagar i väntan på delar! Man åker bara till Norrnäs, 20 km en väg, där finns delen i hyllan.
Just precis så är det ! Man måste ju köpa maskiner som är gamla och har ett fungerande reservdelssystem från oberoende tillverkare – som just veterantraktorerna. Där finns Long Life överallt i världen.
Den andra möjligheten är att tillverka reservdelar själv eller bygga om hela maskinen. Jag bygger just nu om de sista lagren på tallriksharven så att standardlager passar. Det är en hel del jobb eftersom innerdelen måste svarvas om.
Snart blir kriteriet för en bra maskin att den är byggd enbart av standarddelar …
I USA byggdes ju de stora dragarna av standardkomponenter, där gick det ju att skifta motorer och axlar t.o.m. mellan fabrikat av tillverkare.
Plus att importörerna har börjat mer och mer att koncentrera sig på att göra stora vinster inom after-sales. T.ex bilmärkesverkstäderna kan i värsta fall ta ca. 90-130€/h för servicearbeten!! och “märkes”reservdelarna kan vara mångdubbelt dyrare än motsvarande “pirat”-delar.
“Det har det visat sig att det inte gör, och jag har tom hört fruktansvärda rykten om att det är svårt att få delar till en 10-15 år gammal Valmet.”
Är det så illa? Jag har tittat på beg. sådana i onödan då!
Jag vet inte själv, detta är återgivet “byprat” Däremot tror jag nog att Valmet har den bästa reservdelsförsörjningen på 10-15 år gamla traktorer. Det jag syftade på var att alla delar skulle finnas över disk i Suolahti, och så är bevisligen inte fallet. det har jag egen erfarenhet av.