Verkstadsdags

Den här tiden på året då åkerarbetet är förbi så står maskinerna i kö utanför verkstaden. Dels de som gick sönder på sommaren och som man inte hann reparera eller bara lappade ihop med ståltråd och tejp, dels vintermaskinerna som skall sättas i skick för skogsarbetet. Och så måste jag ju ännu bygga det nya flislagret.

Först skall Ducaton – paketbilen – ut ur verkstaden. Den hann jag aldrig få igång i våras då oljetrycket försvann så den står där än. Till all tur byggde jag så stor verkstad att det ryms två maskiner in tillika – och fyra till på den andra sidan mellanväggen. Där finns ingen värme men den är också isolerad så det går nog med tillfällig värmare att reparera där också mitt i vintern.

I värsta fall blir det att byta motor på Ducaton. Det är inte dyrt eftersom det står en annan Ducato bakom mellanväggen med en motor som är mycket mindre körd. Den gamla Ducaton fungerade fint tills plåtarna rostade sönder fullständigt så att man såg solskenet genom sidoplåtarna. Den nya har galvaniserade plåtar.

Men det är jobb att skruva bort bägge motorerna och byta dem. Så det är bara att slänga sej ned under bilen och börja skruva. I mina svagare ögonblick börjar jag surfa på Blocket för att se vad en ny (begagnad) Ducato kostar men då kommer alltid den nya såmaskinen upp som första prioritet. På onsdag skall vi åka till Uppsala för att titta på en Rapid för 97000 kronor. Det finns nog en likadan i Borgå men den kostar 38000 euro. Just nu får man en helt ny för samma pris.

Så det gäller att skruva bara. Det är inte direkt svårt att byta en motor – bara en massa jobb. Och så blir det väl att byta en hel del skruvar som rostat fast grundligt. Erfarenheten har också visat att det alltid hittas nya fel då man en gång börjar röra om i getingboet. Många gånger är det bra att gå igenom maskinerna FÖRRÄN de slutar fungera. Det bästa vore att skilja åt dem i små bitar varje år och byta allt som är slitet – men det har ju ingen tid med.

De närmaste veckorna kommer i alla fall att vara oljiga – det är klart …

Författare: Nisse

Jag är bonde i n:te led på Bosas rusthåll i Hindersby som troligen är kring 1000 år gammalt - ingen vet så jag kan lika gärna påstå det. Nån vanlig bonde är jag inte för jag gick i skola och blev elektronikingenjör och forskare i teoretisk datateknik vid Tekniska högskolan - senare docent och professor. Men det var mest hobby och extraknäck för jag har bara missat en vårsådd och det var då jag var i Dragsvik. Sedan 2004 är jag heltidsbonde till 150 %. Allt är heimlaga och jag har bara skrotmaskiner som jag reparerar och bygger om själv. Med dagens priser är det inte möjligt att köpa nya. Dessutom bygger jag optiska fibernät på landsbygden. Det är inte alls mera så mycket arbete med sådd och skörd men desto mer med att bygga hus, reparera maskiner och ställa i ordning. Till det går numera 95% av all tid! Så jag bygger (sedan jag fick min första hammare och 10 kg spik till julklapp som femåring) och skruvar med maskiner, gräver i jorden och hugger i skogen på vintern. Och så måste fliseldningen skötas förstås. Mest hänger jag på nätet och diskuterar över hela världen.