Tidningar

Mats har i flera inlägg presenterat lantbrukstidningarna. Jag har i tiderna läst de flesta av dem men slutat med en stor del. Det har jag börjat undra över litet. Varför sluta ? Är jag så fullärd (he-he, bra skämt) eller har jag blivit så slö att jag inte ids lära mej nytt mera ?

Huvudsakligen har jag sagt upp prenumerationerna då jag tyckt att tidskrifterna börjat gå en annan väg än den jag är intresserad av. Lantmannen fick gå då den började skriva enbart om 500 hektars jordbruk och jättemaskiner. KM (den praktiska lantmannen) fick gå samma väg då den också var alltför intresserad av dyra maskiner – i en tid då lönsamheten var under noll. Att köpa dessa maskiner skulle förstås ha gjort pinan kort – konkursen hade kommit snabbt.

Egentligen finns det inga tidskrifter som gått in för att hjälpa vanliga jordbrukare att överleva – om man inte gör så att man nogsamt undviker de system som dessa artiklar presenterar och gör precis tvärtom. Och MT (landsbygdens framtid) tyckte jag var onödig eftersom det viktigaste kom i ett bra sammandrag i Landsbygdens Folk (som jag fortfarande får). Koneviesti kommer ännu för där finns ren teknik som är intressant – även om en del storhetsvansinne också smittat av sej på den.

Det som fortfarande läses här är tidskriften Land (Sverige). Den höll på att stryka med också eftersom den började likna en veckotidning med kändisar allt mer men då jag prövade på Skogland och Lantbruksland så fick den nåd. Speciellt Skogsland gillar jag fastän den är väldigt tunn. Tanken är att vi alltid följer Sverige – med tio års fördröjning – så man får litet förvarning. ATL (Affärstidning för Lantmän) fimpades däremot då finländska posten chockhöjde utdelningskostnaderna för svenska tidningar. ATL är nog bra men för dyr (och går att läsa på nätet).

Land har dessutom fått en ny chefredaktör, Lisbet Lundahl, som har glimten i ögat och skriver träffsäkra kåserier om sin man lantbrukaren som man minsann känner igen sej i. Det är Sveriges största veckotidning och om man får nog av kändisarna så kan man alltid övergå till bilagorna Skogsland eller Lantbruksland.

Men vi skall inte glömma våra egna tidningar. Landsbygdens Folk och Skogsbruket läser jag grundligt och gärna. Jag tycker alla viktiga saker finns där och de verkligt nya maskinerna hittar jag på nätet.

Två nackdelar är det i alla fall med att dra ned på papperstidningarna:

1) vad skall man lägga under oljebyttan ? och

2) vad skall man ha till “eildsteend” (att tända eld med) ?

Profilbild

Författare: Nisse

Jag är bonde i n:te led på Bosas rusthåll i Hindersby som troligen är kring 1000 år gammalt - ingen vet så jag kan lika gärna påstå det. Nån vanlig bonde är jag inte för jag gick i skola och blev elektronikingenjör och forskare i teoretisk datateknik vid Tekniska högskolan - senare docent och professor. Men det var mest hobby och extraknäck för jag har bara missat en vårsådd och det var då jag var i Dragsvik. Sedan 2004 är jag heltidsbonde till 150 %. Allt är heimlaga och jag har bara skrotmaskiner som jag reparerar och bygger om själv. Med dagens priser är det inte möjligt att köpa nya. Dessutom bygger jag optiska fibernät på landsbygden. Det är inte alls mera så mycket arbete med sådd och skörd men desto mer med att bygga hus, reparera maskiner och ställa i ordning. Till det går numera 95% av all tid! Så jag bygger (sedan jag fick min första hammare och 10 kg spik till julklapp som femåring) och skruvar med maskiner, gräver i jorden och hugger i skogen på vintern. Och så måste fliseldningen skötas förstås. Mest hänger jag på nätet och diskuterar över hela världen.

8 reaktioner till “Tidningar”

  1. Det där med att många tidskrifter fokuserar på stora enheter och kanske inte ger så mycket åt de som inte har hundratalshektar ligger det nåt i. Det finns en svensk tidning som heter Småbrukaren som riktar sig till mindre gårdar. http://www.smabrukaren.se/website/?documents Jag har inte själv prenumererat på den, men åtminstone ämnena verkar intressanta.

  2. Jo, jag brukar också titta på http://www.alternativ.nu/ men inte är det riktigt min grej helt och hållet. Man får ibland bra tips men jag är ungefär mitt emellan de olika linjerna – och lånar friskt från bägge. Jag följer ingendera ideologin dogmatiskt (industrijordbruk – självhushållning) utan håller mej till “sunt bondförnuft”.

    Möjligen kan man definiera min linje som “högteknologisk självhushållning” :-).

  3. Jo, alternativ.nu är intressant men jag kan instämma i att det inte är riktigt min grej. Fast det väcker onekligen en del tankar.

  4. Hoppsan! Tydligen är deras verksamhet mångsidigare än jag trodde. 🙂

    Alltså, på riktigt? Träffades ni via diskussionsforumet eller?

Kommentarer är stängda.