6 december, 2010 av Nisse

Husguden

Husgudar hade man förr för att skydda huset men jag tänker nu på den verkliga ”hus”guden – Göran Gudmundsson som startade Gysinge centrum för byggnadsvård år 1990. För oss och många andra är han Experten N:o 1 på gamla hus och material – litet av en husgud faktiskt. Jag har länge varit intresserad av gammal teknik och gamla byggmetoder. Kanske som ett komplement till min högteknologiska bakgrund med optiska fibernät, datamaskiner och abstrakt matematik. Man måste göra nånting med händerna också.

Redan på 70-talet satte jag upp en lapp i verkstaden: ”He e förbjudi ti slåå söndär he såm förfeedren ha knååpa ihoop” (Det är förbjudet att slå sönder det som förfäderna har knåpat ihop). Då härjade rivningsfebern som värst och allt gammalt skulle slås sönder – och den har fortsatt till den dag som i dag är i det här landet.

Men i Sverige lyckades Göran Gudmundsson vända trenden och där blev det pop med byggnadsvård och att bevara gammalt. Förstås kom det in en hel del strunt  också som mera handlade om att förstöra det genuina med all sorts låtsasrustikhet. Gudmundsson anser att det kanske viktigaste är att helt enkelt ”låta bli” att göra så mycket. Har huset stått i flera hundra år så står det troligen i flera hundra år till. Men man bör beakta listan på viktiga åtgärder: 1) se till att taket håller tätt. Slut på listan.

Om man inte klarar av att bo i ett hus som är litet vint och vrångt så skall man inte röra det alls utan bygga ett helt nytt på ett helt annat ställe – och sälja det gamla huset åt någon som uppskattar det. Intressant nog är Göran Gudmundsson utbildad antikvarie och arbetade på Riksantikvarieämbetet men kom litet på kant med museitänkandet. Han ville vårda gamla hus men inte som museum utan som bostad för nu levande människor.

Jag tyckte filosofin passade mej utmärkt och har sedan tio år tillbaka lusläst alla Gysinge kataloger. Eller egentligen är det böcker om byggnadsvård med litet kataloginslag. Det är dessutom roligt att läsa slängarna åt de moderna byggmaterialreklamerna. Gudmundssons definition på ”underhållsfria” material är ”material som inte går att underhålla”. Många har fått hett om öronen av hans skarpa penna.

Förklaringen på varför moderna plastfärger inte alls bör användas är enkel: Det är som att gå med en tät regnrock året runt. Man blir ganska mosig ganska snabbt. Husen klarar sej alldeles utmärkt helt utan färg om de är rätt konstruerade. Färgen är bara till för utseendet och bör andas. Liksom hela huset. Plast är husets dödsfiende. Antalet mögelhus har skjutit i höjden sedan plast började användas men tyvärr finns det ännu tjockt av dårar som stoppar in plast överallt. Till all tur var det en smart byggare som inte satte in plast alls i dotterns nya hus i det ockuperade Sibbo. Och målade med färg som inte innehåller någon som helst plastolja.

Byggnadsvård är inte att bo i ett museum men man kan fundera allvarligt på vad man egentligen behöver ändra och vad som lika gärna kan vara oförändrat. Lättja och fattigdom är bra för byggnadsvården eftersom bara det absolut nödvändiga blir omändrat. Det värsta är överenergiska typer som har för mycket pengar. Så vi är riktigt bra byggnadsvårdare :-).

Etiketter: ,

3 svar till “Husguden“

  1. Kurre skriver:

    Gudmunsson motsvaras väl i Finland av arkitektprofessor Panu Kaila.
    Hans bok TALOTOHTORI borde man ha läst före man blir insläppt i en
    järn-byggvaruaffär. Öst-Nylänningar kan läsa hans byggfrågespalt i
    söndags-Uusimaa.
    Gysingekatalogen motsvaras väl i Finland av Billnäs Byggnadsapoteks handbok.

  2. Nisse skriver:

    Jo, jag var och tittade på Byggnadsapoteket och de har samma koncept som Gysinge.

    Jag är bara rädd för att affärerna är av annan åsikt – det de säljer är mest sådant som hamnar på svarta listan. Jag retar mej ännu över att jag i ungdomligt oförstånd målade huset med Teho för 30 år sedan – men det var alls inte samma gamla Teho som vi målade med för 50 år sedan utan nån sorts jäkla plastolja som nu flagar av hela tiden så man borde måla om varje år (vilket säkert är vad säljarna önskar).

    Numera köper jag ingenting från vanliga järn/bygg/färgaffärer utan det är bara grundlig undersökning av råmaterialet som gäller. Ingen ”oljefärg” som inte är garanterat ÄKTA linolja. Uula är ganska bra men jag litar trots allt bara på Gysinge äkta vara – bränt barn skyr elden som det heter.

  3. Tua Sandberg skriver:

    Viktigt inlägg på självständighetsdagen eftersom största delen av Finlands nationella resurser består i den bebyggda miljön. Av alla byggnadsplaneringsuppgifter idag handlar över hälften om reparationer. Frågorna om hur man tar tillvara och utvecklar denna resurs borde därför vara av stort nationellt intresse.

    Äldre byggnader innehåller även mycket kunskap, som kan vara till nytta i framtiden och utgör viktiga rötter till en plats, något som kanske är viktigare i dag när urbaniseringen är stor och internationella arkitekttävlingar och wau-projekt har stor genomslagskraft.

    För de som är intresserade av byggnadsvård, rekommenderar jag Svensk byggnadsvårdsförening, som ger ut tidningen Byggnadsvård 4 ggr per år och ordnar kurser och läger i ämnet. På finskt håll finns även Rakennusperinteen Ystävät med tidningen Tuuma.