Om inte det ena, så det andra

De goda nyheterna först: var det namnet som hjälpte vet jag inte, men följande kalv blev faktiskt en kokalv. Sedan de dåliga:Kalven var död. 🙁 Öppa visade på morgonen inte några “akuta” kalvningssymptom, men såg nog ut att eventuellt kalva under dagens lopp.
Hon kalvade dock inom ett par timmar från det att morgonsysslorna var undan, men kalven var död redan vid födseln, det såg man på ställningen som den låg i. Ibland går det så här, tyvärr finns inget man kan göra åt den saken. Orsaken förblir ett mysterium. Öppa mår trots allt riktigt bra.

Profilbild

Författare: Sonja

Jag är en 35 årig mjölkproducent från ön Heisala i Pargas skärgård. Jag flyttade hit från min hemgård i Pernå i februari 2008. I augusti 2005 hade vi generationsväxling på min hemgård, sedan dess har jag varit mjölkproducent på heltid. Då jag flyttade till Heisala tog jag med mig största delen av de djur jag hade hemma i Pernå, dvs. 7 kor och 7 ungdjur. Santalahti gård är min mans hemgård som han tog över år 2007. I dag har vi 55 mjölkande kor och ungefär lika många ungdjur, totalt drygt hundra djur. Här odlas ingen spannmål, alla åkrar(förutom några viltåkrar) används till att producera ensilage åt korna. Förutom att jag jobbar på gården på Heisala har jag fortfarande kvar min hemgård i Pernå. Den är idag en växtodlingsgård, där det odlas spannmål och vall. Dessutom finns där skog. Jag är själv med och sköter arbetet där så ofta jag kan, mina föräldrar, framför allt min far, är till en stor hjälp. Jag har alla maskiner kvar där från den tiden jag bodde där. Vi lagar allt hö som vi använder för korna i Pernå och dessutom lagar vi ensilage där också. Balarna transporterar vi sedan med långtradare till Pargas. Vi sysslar mycket med avelsarbete och vi tar också i mån av möjlighet emot besökare på gården. Kort sagt; detta är mitt drömjobb!

4 reaktioner till “Om inte det ena, så det andra”

  1. Det som hände i går hör enligt min åsikt till ett av det värsta som kan hända en mjölkproducent. Man går och väntar och väntar då någon “speciell ko” (Öppa är ju ingen mindre än “alla vår Luppas” avkomma) skall kalva. Och fast man vet att så här kan det gå lärde jag mig aldrig under mina drygt trettio år som mjölkbonde att ta det med “förstånd” utan som ett personligt misslyckande. Är det möjligtvis någon annan som känner lika fast man får uppleva händelserna från “pensionärsperspektiv”??

  2. Ibland är det som förgjort. I min ungdom köpte vi en gång in en kalv från en bekant med riktigt bra avel. Gina som hon hette mjölkade bra, hölls frisk och kalvade om jag minns rätt sex eller sju gånger men endast och enbart tjurkalvar. Det är nåt så infernaliskt frustrerande.

  3. Hej,

    Synd att kalven var död. Tur i oturen att Öppna klara sig.

    Väntans tider och en ny seminering. Låter krast och hoppas verkligen det går bättre nästa gång! kanske vänta ut det sista så det ännu denna gång blir en kokalv. Heter att hon spermier överlever längre än hanspermier och hoppas därmed bättre tur nästa gång, både ko och levand.

    Läst att även ni väntar på tillökning. Är det ditt första eller har du fler? I vilket fall, Grattis till graviditeten, lyckans ost 🙂 När kommer barnet och vet ni kön? Eller vill ni vänta till födseln?

    Mvh

    Bonden Mia

  4. Alltid hoppas man på det bästa, men alltid går det ändå inte så. Motgångarna måste man bara ta som de kommer och försöka komma ihåg allt annat som har gått/går bra. Lätt att säga, själv har jag en lång väg kvar till det där ännu.

    Men Öppa mår som sagt bra, så vi har alla chanser att få en fin kokalv från henne ännu i framtiden. 🙂

    Tack för gratulationerna! Det är nog vårt första barn, så du kan tänka dig att det börjar bli lite nervöst med endast en och en halv månad kvar. Vi vill inte veta vilken “sort” det kommer. Antte tycker att det är en flicka, jag att det är en pojke. Någondera har rätt, båda har vi det inte! 😉

Kommentarer är stängda.